- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
377-378

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet - III. - 844. Huru får man elektriskt ljus? - 845. Huru är det möjligt, att en ström kan gå genom ljusbågen, då strömbanan der är öppen? - 846. Huru hög är temperaturen i ljusbågen? - 847. Hvarför blifva skuggorna så skarpa vid »bågljus»? - 848. Hvilka olikheter visa de båda kolspetsarna hos ljusbågen?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

punkter, hvarigenom sjelfva idén i lampor
af denna art belyses. Först anmärka vi
då, att de båda kolstyckena förtäras olika
hastigt, i det att det positiva kolet (det genom
hvilket strömmen först går) förtäres ungefär
dubbelt så fort som det negativa
. Vill man
derför, att ljusbågen hela tiden skall förblifva
på samma punkt (således ej sänka eller höja
sig), måste båda kolen kunna röras, det
positiva dubbelt så fort som det negativa. I
Serrins lampa är C den positiva kolhållaren,
K den negativa. C står i förbindelse med
stången B, som nedtill är försedd med kuggar,
hvilka ingripa i hjulet F. På samma axel
som F sitter en vals G, hvars radie är
hälften så stor som radien i hjulet F, kring
hvilken löper en kedja H öfver hjulet J och
fäst vid ett från den negativa kolhållaren
K K utgående utsprång. Den nedre
kolhållaren uppbäres för öfrigt af en rörlig
fyrhörning RSUT. Till denna lampa behöfves
intet urverk (såsom i Foucaults lampa), utan
den öfre kolhållaren sjunker af sin tyngd
nedåt; dervid sättas hjulet F och valsen G
i rörelse, kedjan H uppvindas på G och
kolhållaren K rör sig uppåt, hälften så fort som
C sjunker nedåt. Då lampan skall tändas,
stå således de båda kolspetsarna tryckta mot
hvarandra. Då strömmen slutes, passerar den
från B öfver C genom kolspetsarna, den
negativa kolhållaren K och ned i
elektromagneten E. Denna drager då till sig ankaret
A, som är fäst vid parallelogrammen RSUT.
Derigenom sänkes armen TU, och de båda
kolspetsarna dragas ifrån hvarandra. Den
öfre kolhållarens nedsjunkande hämmas af en
spärrhake, som står i förbindelse med
parallelogrammen och ingriper, då ankaret
attraheras af magneten. Mellan kolspetsarna
uppstår då en ljusbåge. När afståndet mellan
kolspetsarna något ökats, aftager strömmens
styrka till följd af det stora motståndet i
ljusbågen; då försvagas äfven elektromagneten
E, och ankaret A lösslites af spiralfjedern R.
Den nyss omtalade spärrhaken släpper då,
och den öfre kolhållaren griper in i hjulet
F och sänker sig af sin tyngd. Då
strömmen till följd af kolspetsarnes närmande ånyo
växer, blir magneten så stark, att den rår
på fjedern R, och samma förlopp börjar på
nytt. Genom att spiralfjedern R är noga
afpassad till sin styrka, arbetar lampan ytterst
jämnt, och ljuset blir ovanligt stadigt.

845. Huru är det möjligt, att en ström
kan gå genom ljusbågen, då strömbanan
der är öppen?


Då spetsarna försigtigt aflägsnas från
hvarandra, uppstår en elektrisk gnista,
hvarigenom glödande kolpartiklar lösslitas, som
utfylla mellanrummet mellan spetsarna och bilda
likasom en brygga för elektriciteten.
Öfvergången underlättas äfven derigenom, att
luften kring kolspetsarna till följd af hettan är
ganska förtunnad. Ljusbågen blir derför
längre, då spetsarna stå lodrätt öfver
hvarandra, än då de äro ställda vågrätt.

846. Huru hög är temperaturen i ljusbågen?

Af alla med konst framställda
värmekällor är den elektriska ljusbågen den hetaste.
Temperaturen vexlar allt efter strömmens
styrka. Despretz har med en stapel af 600
Bunsens element fått kolspetsarna att mjukna,
så att de kunde sammansvetsas. Rosetti har
anställt noggranna mätningar öfver
temperaturen i ljusbågen och dervid funnit den
positiva kolspetsens temperatur vara 3,200° till
3,900° och den negativa spetsen 2,500° till
3,150°, då 80 Bunsens element användes.
Det positiva kolet var alltid hetare. Själfva
bågens temperatur var ungefär 4,800°,
oberoende af strömmens styrka och bågens längd.

847. Hvarför blifva skuggorna så skarpa
vid »bågljus»?


Ju mindre yta en ljuskälla har, ju mindre
blir halfskuggan (595). Men nu är den
elektriska ljusbågen nästan som en lysande punkt
(om icke matta kupor täcka ljuset), och
således blir halfskuggan obetydlig och
helskuggan skarp.

848. Hvilka olikheter visa de båda
kolspetsarna hos ljusbågen?


Uti fig. 214 framställes en förstorad bild
af kolspetsarna; den öfre är det positiva
kolet. Det positiva kolet är hvitglödande ett
betydligt längre stycke från spetsen än det
negativa. Det positiva kolet förtäres mycket
fortare, och dess spets blir kraterformigt
urgräfd, medan det negativa kolet bibehåller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/huru/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free