Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Magnetism och elektricitet
- III.
- 851. Hvad förstås med en glödlampa?
- IV.
- 852. Finnes något samband mellan magnetismen och galvanismen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värmegraden stigit till 500° C, blir tråden
rödglödande, vid 2,000° hvitglödande. Endast få
kroppar uthärda denna temperatur, utan att
smälta. En sådan kropp är kol, som äfven
till följd af sitt stora ledningsmotstånd
särdeles väl lämpar sig för ändamålet. Edison
tillkommer hedern af att hafva funnit en
metod att preparera hårfina koltrådar, och
först dermed kan glödlampan anses hafva fått
någon praktisk betydelse. Uti glaskulan V (fig.
217), är insatt koltråden F, som med sina
ändar är fast vid två i glaset insmälta
platinatrådar. Platinatrådarna kunna sedan sättas i för-
bindelse med en elektrisk strömbana. För att
ej tråden, då den blir glödande, skall brinna
upp, är luften i kulan utpumpad så
fullständigt som möjligt.
 |
| Fig. 217. Glödlampa. |
Användandet af glödlampor möjliggör det
elektriska ljusets delning, lika långt drifven
som gasljuset. Det är också först med
glödlampan som det elektriska ljuset vunnit
insteg vid den enskilda belysningen. För
närvarande konstrueras glödlampor med en
lyskraft af 8, 16, 32, 50, 100 ljus. Dock
har man lyckats få upp lyskraften till
omkring 1,000 ljus.
IV.
852. Finnes något samband mellan
magnetismen och galvanismen?
Vi hafva redan (834) omtalat Oersteds
upptäckt af den galvaniska strömmens
inverkan på en magnetnål. Några år senare
upptäckte Ampère, att en magnet i sin
ordning verkade på en elektrisk ström.
|
| Fig. 218. Solenoid. |
Han virade en koppartråd till en lång
spiral och böjde trådens båda ändar tillbaka
mot spiralens midt, så att hela anordningen
kunde upphängas i vågrät ställning i ett
stativ (se fig. 218). Stativet hade två från
hvarandra isolerade qvicksilfverkoppar, i hvilka
de båda trådändarna kunde hängas. Sättas
de båda qvicksilfverkopparna i förbindelse
med en galvanisk ström, så att denna t. ex.
går in genom öfre koppen, måste den passera
genom spiralen, för att komma till nedre
koppen. Spiralen eller, som den ock kallas,
solenoiden förhåller sig då alldeles såsom en
magnet; den inställer sig i magnetiska norr
och söder. Närmar man till solenoiden en
magnet, attraheras den eller repelleras till
magneten, allt efter strömmens riktning.
Ampere fann vidare, att vid solenoidens nordända,
d. v. s. den som var riktad mot norr, gick
strömmen i motsatt led mot visarna på ett
ur, om man betraktade solenoiden från ändan;
vid sydändan gick strömmen med visarna
på ett ur, om man betraktade solenoiden från
denna ändyta.
Under antagande att i vår figur
strömmen går från öfre koppen till den nedre,
blir således ändan A på solenoiden en
nordända; vändes strömmen, så att den går in
vid nedre koppen och ut vid öfre, blir A en
sydända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:13:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huru/0218.html
