Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna / 385-386 (1890) Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet - IV. - 852. Finnes något samband mellan magnetismen och galvanismen? - 853. Finnes något annat sätt att magnetisera en stålstång än strykning? - 854. Hvad förstås med en elektromagnet? - 855. Hvilka äro skilnaderna mellan en stålmagnet och en elektromagnet?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ampère undersökte vidare den inverkan,
som två skilda, rörliga galvaniska strömbanor
hade på hvarandra. Han fann, att två
strömmar, jämnlöpande och gående åt samma håll,
attrahera hvarandra; äro de jämnlöpande men
gående i motsatta riktningar, repellera de
hvarandra. Med stöd af dessa upptäckter
framställde Ampère en ny hypotes för
magnetismen. Enligt denna hypotes kringflytes
hvarje smådel eller molekyl i järn, stål och
i allmänhet i de kroppar som kunna
magnetiseras af små elektriska strömmar, hvars
ursprung man visserligen ej känner, men hvilka
ständigt kretsa kring molekylerna. Uti en
magnet äro en stor del af dessa strömmar
likriktade och jämnlöpande, och i så fall blir
deras verkan utåt densamma, som om
magneten i sin helhet omkretsades af elektriska
strömmar. Magneten blir lik en solenoid. Fig.
219 visar de Ampére’ska strömmarne i en
magnet. Den åt läsaren vända ändan af
magneten blir en nordpol (om pilarna ange
strömmarnes riktning), ty der går strömmen
mot visaren på ett ur.

Fig. 219. Ampéreska strömmar i en magnet.

Magnetiseringen består således enligt
Ampere endast uti ett ordnande eller riktande
af de små strömmar, som kretsa kring
molekylerna. Detta öfverensstämmer fullkomligt
med hvad vi förut (723) sagt angående
magnetiseringen, om man tänker sig, att på samma
gång de små cirkelströmmarnas plan vrida
sig, följa molekylerna med och tvärt om.

853. Finnes något annat sätt att
magnetisera en stålstång än strykning?

Man behöfver blott omgifva ett stålstycke
med en spiral af öfverspunnen koppartråd
(fig. 220) och låta en galvanisk ström
genomgå spiralen. Hvarje särskildt trådhvarf i
spiralen verkar på de närliggande små
cirkelströmmarna i stålstycket och söker ställa
dem jämnlöpande med sig. På detta sätt
ordnas stålstyckets molekyler i en bestämd
riktning, och i följd af stålets hårdhet
qvarblifva molekylerna i sitt nya läge, äfven
sedan stången tagits ur spiralen; och magneten
är färdig.

Fig. 220. Magnetisering medels den galvaniska strömmen.

854. Hvad förstås med en elektromagnet?

Upplindas en öfverspunnen koppartråd
några hvarf långs ett järnstycke, och en
galvanisk ström får genomgå tråden, blir järnet
magnetiskt, alldeles som nyss stålet. Men då
stålet fortfar att vara magnetiskt, äfven sedan
strömmen upphört, förlorar järnet sin
magnetism, så snart strömmen öppnas. Järnstycket
med sin trådspiral kallas elektromagnet.

Elektromagnetismen är en af de vigtigaste
upptäckterna på detta område, i betraktande
af dess praktiska tillämpningar. Så t. ex.
hvilar den elektriska telegrafen på
elektromagnetismen.

Fig. 221. Elektromagnet.

Fig. 221 visar en elektromagnet (s. k.
hästskomagnet). N är det »mjuka» järnstycket,
kring hvars ändar tråden F är upplindad;
A är magnetens »ankare» (722).

855. Hvilka äro skilnaderna mellan en
stålmagnet och en elektromagnet?

En stålmagnet är permanent, d. v. s.
sedan den en gång blifvit magnet, fortfar den
att vara det. En elektromagnet är magnet,
blott så länge en galvanisk ström genomgår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>