Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet - IV. - 855. Hvilka äro skilnaderna mellan en stålmagnet och en elektromagnet? - 856. Hvad förstås med induktions- strömmar? - 857. Hvad förstås med en strömbrytare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess trådvindningar. Elektromagneten är i
allmänhet starkare än en stålmagnet, och dess
styrka ökas i samma mån som strömstyrkan,
dock icke i oändlighet.
Ju renare järnet är, ju »mjukare» är det,
d. v. s. ju fortare försvinner magnetismen ur
järnet, då strömmen öppnas.
856. Hvad förstås med induktions-
strömmar?
År 1831 gjorde Faraday en upptäckt, som
skulle blifva en ny vändpunkt i elektricitets-
lärans utveckling. Han tog två från
hvarandra fullkomligt isolerade koppartrådrullar,
af hvilka den ena kunde skjutas in i den
andra.
Den ena rullens (den primära) trådändar
förenades med polerna till ett galvaniskt
element (se fig. 222), den andres (den sekundära)
med en galvanometer. Han observerade nu,
att hvarje gång den mindre rullen sköts in i
den vidare, uppstod i yttre rullen en
ögonblicklig ström, d. v. s. en stöt (angifven på
galvanometern). Då den inre rullen drogs
upp ur den yttre, uppstod en ny stöt men
gående i motsatt riktning mot den förra. Man
kan ock låta de båda rullarna förblifva
den ena i den andra och endast skiftevis
öppna och sluta den galvaniska strömmen,
för att i den andra rullen skall uppstå en
följd stötar, som, då dessa komma tätt på
hvarandra, kunna förliknas vid en ström med
oupphörligt omkastad riktning. Denna ström
kallade Faraday induktionsström. Strömmen
från elementet kallade han inducerande eller
primär ström. Den tråd, genom hvilken den
primära strömmen går, kallas primära rullen;
den i hvilken strömmen induceras, den
sekundära. Båda tillsammans bilda en
induktionsrulle. Tråden i den primära rullen
utgöres vanligen af några få hvarf tjock,
öfverspunnen koppartråd; den sekundära rullen
har fin tråd, upplindad i en massa hvarf.
Lagarna för induktionsströmmarna äro
följande. Hvarje förändring i hufvudströmmens
styrka alstrar i den sekundära ledningen en
ström. En ström som slutes, en ström som
närmas, en ström hvars styrka ökas
inducerar i en närbelägen sluten ledare en
induktionsström, hvars riktning är motsatt mot
hufvudströmmens (inducerande strömmen).
 |
| Fig. 222. Galvanisk induktion. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
