- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
399-400

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet - IV. - 865. Huru är den vanliga elektriska telegrafen inrättad? - 866. Huru är den elektriska ringklockan inrättad? - 867. Hvad förstås med en »relais»? - 868. Huru är det möjligt, att den galvaniska strömmen kan cirkulera på endast en telegraftråd? - 869. Huru är den vanliga telefonen inrättad? - 870. Huru sker ljudöfverföringen i Bells telefon?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afsändningsstationen, blir B magnetisk, och
ankaret drages mot magneten. Derigenom
lyftes den andra ändan af häfstången med
ritstiftet och trycker mot en smal
pappersremsa, som föres framåt af friktionsrullarna
C. Allt efter den tid afsändaren håller
nyckeln nedtryckt, uppstår på pappersremsan en
punkt (.) eller ett streck (—). Af dessa
tecken sammansättes ett alfabet, som
telegrafisten naturligtvis måste känna. Rullarna
C sättas i gång af ett urverk, insatt i den
fyrkantiga lådan (se fig.). Då ingen
telegrafering eger rum, är urverket stängdt, men
då ett telegram skall mottagas, gifver
afsändaren först en signal medels en elektrisk
ringklocka (se nedan), då telegrafisten på
mottagningsstationen »kopplar in» urverket, och
remsan sättes i rörelse.

Naturligtvis finnas på båda stationerna så
väl afsändnings- som mottagningsapparat.

866. Huru är den elektriska ringklockan
inrättad?


Denna apparat är ej annat än en
strömbrytare (857), vid hvars ankare är fäst en
hammare C (fig. 223), som vid ankarets
vibrationer slår mot klockan D.

867. Hvad förstås med en »relais»?

Då en telegrafledning är mycket lång,
försvagas strömmen från afsändningsstationen
genom motståndet i tråden och afledningar
ned till jorden så mycket, att strömmen vid
framkomsten till mottagningsstationen ej
förmår draga till sig ankaret på skrifapparaten.
Man begagnar då en hjälpapparat, relais,
hvilken utgöres af en ytterst känslig
elektromagnet, kring hvilken strömmen från
afsändningsstationen får gå. Denna elektromagnet
verkar på ett ankare, som sluter en lokalström
på mottagningsstationen, och denna ström får
sedan gå genom mottagningsapparaten.

868. Huru är det möjligt, att den
galvaniska strömmen kan cirkulera på endast
en telegraftråd?


För att en galvanisk ström skall komma
till stånd, måste båda polerna af en stapel
förenas medels en ledning. Detta innebär,
att strömmen, som utgår från stapeln vid
afsändningsstationen, måste genom en annan
tråd föras tillbaka till utgångsstationen. Till
en början voro derför alla telegrafledningar
dubbla. Men 1838 upptäckte Steinheil i
München, att man kunde begagna jorden själf
såsom återledning. För den skull nedgräfves
vid de båda stationerna en kopparplåt; den
vid afsändningsstationen sättes i förbindelse
med negativa polen af den elektriska stapeln
på platsen; den andra plattan står i
förbindelse med mottagningsapparaten. På detta
sätt utjämnas genom jorden de
elektricitetsmängder, som alstras i stapeln, d. v. s.
strömmen kan gå fram i telegraftråden.

869. Huru är den vanliga telefonen
inrättad?


Detta lilla instrument, »undret bland
under», som den store fysikern William Thomson
kallade det, har till ändamål, att medels den
elektriska strömmen öfverföra det talade
ordet på längre afstånd. De första egentliga
försök att medels den galvaniska strömmen
öfverföra ljud datera sig från 1861, då den
tyske fysikern Reis för det fysiska sällskapet
i Frankfurt am Main förevisade en af honom
konstruerad telefon. Denna kunde dock
endast återge toner; det talade ordet kunde
endast undantagsvis höras. Någon telefon i
våra dagars mening var det således ej. Den
nu brukliga telefonens uppfinnare är
amerikanaren Bell, som 1876 uttog patent på en
ny uppfinning att öfverföra ljud.

Bells telefon (fig. 229) utgöres af en lång
magnet B, kring hvars ena pol är fäst en
smal rulle C med öfverspunnen (isolerad)
koppartråd. Trådens ändar äro fastlödda vid
gröfre koppartrådar D, som löpa på båda
sidor om magneten ned till klämskrufvarna
F. Det hela är inneslutet i ett fodral af
trä eller ebonit (kautschuk). Tätt framför
magnetpolen sitter en tunn (1/10 à 2/10 mm.)
järnskifva A, fasthållen långs sin omkrets af
en trattformig ring E. Järnskifvan är
fernissad för att ej rosta. Medels skrufven, som
är synlig mellan klämskrufvarna F, kan
magnetens läge i förhållande till järnskifvan justeras.

870. Huru sker ljudöfverföringen i Bells
telefon?


Vid telefonering med Bells telefon
fordras två telefoner: en för den talande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/huru/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free