- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
501-502

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemi - II. (Oorganisk kemi, 1002-1113) - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

formig förening mellan fosfor och väte, fosfin,
som antänder sig själf i luften. Då man
försöker att närma sig ett dylikt irrbloss, flyr
det undan till följd af det luftdrag, som man
genom sin rörelse åstadkommer.

1091. Hvad är orsaken till hafvets
fosforescens eller lysande?


En ofantlig mängd små infusionsdjur och
maneter, som antingen likt lysmasken utsända
ljus eller ock möjligen i dödt och förruttnande
tillstånd alstra fosforväte.

1092. Huru äro s. k. själflysande
tändsticksställ etc. inrättade?


I handeln förekomma en mängd artiklar:
tändsticksställ, dörrskyltar, urtaflor m. m.,
hvilka i mörkret utsända ett svagt ljus.
Orsaken till detta fenomen är fosforescens. En
del kroppar, dels färdigbildade i naturen dels
åstadkomna med konst, fortfara att lysa, sedan
solljus träffat dem, äfven då de komma i
mörkret. Till de naturliga, fosforescerande
kropparne höra diamant, kalkspat, vissa slag
af flusspat; bland de konstgjorda kunna
nämnas svafvelbarium, svafvelstrontium och
svafvelkalcium. Genom att bestryka en yta med en
dylik massa och sedan öfvertäcka den med ett glas,
får man en under lång tid fosforescerande yta.

1093. Hvad är Mor?

Klor hör till den grupp af enkla ämnen
som kallas saltbildare, till hvilka dessutom
räknas Brom, Jod, Fluor. Kloren
förekommer ej fritt i naturen utan alltid i förening
med andra ämnen. Allmännast är
klornatrium eller det vanliga koksaltet, som finnes
dels upplöst i allt vatten (utom regnvatten)
dels i fast form såsom bergsalt.

I fritt tillstånd och under vanliga
förhållanden är klor en gröngul gas, som vid
inandning häftigt angriper lungorna och
således är giftig.

Klor har stort föreningsbegär till andra
ämnen synnerligast till metallerna och väte.
Då klor förenar sig med väte, uppstår
klorväte, en gas som löser sig i vatten och då
kallas saltsyra. På grund af sitt
föreningsbegär till väte verkar klor sönderdelande
på en mängd organiska kroppar. Derför
användes klor ofta såsom bleknings- och
desinfektionsmedel
.

1094. Huru beredes koksalt?

Antingen genom hafsvattnets afdunstning,
hvilket sker i s. k. saltgårdar, stora, grunda
dammar som stå i förbindelse med hafvet;
eller ock genom ordentlig grufbrytning af
s. k. bergsalt; slutligen kan man ock använda
vattnet från s. k. saltkällor.

Det första förfaringssättet är det enklaste
och billigaste, men passar blott för heta och
låga kuststräckor i synnerhet kring
Medelhafvet. Det sålunda vunna saltet är
förorenadt af klormagnesium, hvarifrån saltet
befrias på ett ganska enkelt sätt. Ur
saltdammarne uppsamlas det orena saltet i stora
högar, som äro öfvertäckta med ett skyddande
tak. På detta sätt får saltet ligga ett år
eller mera, hvarunder klormagnesium, som är
lättlösligan än klornatrium »affiltrerar», d. v. s.
upptager fuktighet ur luften, blir flytande
och rinner bort. Skall man få riktigt fint
salt, måste det raffineras, d. v. s. ånyo
upplösas och utkristalliseras.

Framställningen af salt ur saltkällor är
vida omständligare och dyrbarare, ty dels
måste vattnet ofta pumpas upp från
betydliga djup, dels är salthalten så ringa, att det
ej skulle löna sig att direkt ur det
uppfordrade vattnet uttaga saltet. Man låter
derför vattnet från saltbrunnarna först gå genom
ett s. k. graderverk, hvarmed förstås höga
ställningar fullsatta med ris och qvistar.
Genom graderingen vinnas två mål, dels blir
saltlösningen mera koncentrerad (innehåller
mera salt på en gifven volym vatten), dels
fastna en mängd föroreningar på riset, så att
saltlösningen blir renare. Saltlösningen
afdunstas sedan i de s. k. saltsjuderierna.

Bergsalt erhålles genom vanlig grufdrift
i saltgrufvor. Bland namnkunniga
saltgrufvor må nämnas Wieliczka i Galizien,
Bochnia vid Krakau, Stassfurt m. fl. i Tyskland.
En del af dessa saltgrufvor hafva bearbetats
i mer än ett halft årtusende.

1095. Huru har bergsalt uppstått?

Nästan alla bergarter innehålla koksalt,
som vid stenens förvittring upplöses af det
genom jordlagren nedsjunkande regnvattnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/huru/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free