Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemi - IV. (Mineralogi, 1218-1232) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna glödande massa är omgifven af ett
skal (jordskorpan), hvars tjocklek i medeltal
anslås till 60 à 70 kilometer. Oaktadt denna
tjocklek i och för sig synes vara ganska
aktningsbjudande, får man dock en annan
föreställning om saken, då man jämför skorpan
med jordens storlek. Jordradien var ungefär
6,000 kilometer (104), jordskorpans tjocklek
är således blott 0.01 af jordradien, d. v. s.
närmast att jämföra med skalet på ett äpple
i förhållande till äpplet själf. Det är
således ej att undra på, att jordskorpan är
utsatt för ständiga rubbningar (jordbäfningar,
sekulära höjningar och sänkningar o. s. v.).
1227. Hvilka skäl har man för det
antagandet, att jordens inre är glödande?
Vulkanerna, de heta källorna och den
iakttagelsen att jordens temperatur tillväxer
med ungefär 1° C för hvar 80 meter man
nedtränger i jordens inre (547), sedan man
kommit förbi det djup, till hvilket solvärmet
sträcker sitt inflytande.
1228. Hvad förstås med de geologiska
formationerna?
Ett noggrant studium af jordskorpans
bildning har ledt geologerna till det
antagandet, att jordskorpan genomgått flere
utvecklingsskeden, innan den fått sitt
närvarande utseende. Hvarje sådant skede
motsvarar en geologisk formation och sträcker
sig i tiden öfver tusentals eller millioner år.
Man talar om urformationen, den primära,
den sekundära, den tertiära, den qvartära och
den nuvarande.
Hvarhälst menniskan trängt ned i
jordskorpan till något betydligare djup, har hon
alltid påträffat det fasta berget. Öfverallt
har detta varit ungefär likartadt sammansatt:
antingen skiktade bergarter, såsom gneis och
glimmerskiffer, eller massformiga, såsom
granit och syenit. Graniten och gneisen utgör,
så vidt vår kunskap sträcker sig, själfva
urberget eller grunden och bilda jordens äldsta
bergarter eller urformation. Alla andra
bergarter med undantag af de eruptiva hafva
lånat sitt material från urberget, som förvittrat,
bortförts af vattnet och lagrats på andra
platser. Några spår efter djur eller växter
har man aldrig funnit i denna formation.
Den primära formationen börjar med den
s. k. öfvergångsformationen och innefattar:
den siluriska, devoniska, stenkols- och permiska
formationerna. Den kallas öfvergångsformation,
derför att dess första lager omärkligt
öfvergå från Urformationen. Bland denna
formations bergarter må nämnas: sandsten,
lerskiffer och kalk. Från denna period finnas
lemningar efter så väl växter som djur. Bland
djur nämna vi: graptoliter (ett slags kavitetsdjur),
krinoideer (sjöliljor), trilobiter
(kräftdjur, fig. 275) m. fl.
 |
| Fig. 275. Trilobiter. |
|
| Fig. 276. Belemniter. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
