- Project Runeberg -  Husmanskost /
5. Slakt och insaltning

(1896) Author: Adriana Hollberg, Carl Anton Wetterbergh - Tema: Cooking
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

5. Slakt och insaltning.

Före en slakt ses noga efter, att alla kärl, som skola begagnas därtill, äro hela, bönade med enlag och renskurade samt att saltet (som skall vara hvitt) är krossadt och kryddor stötta. Kött och fläsk bör ej insaltas förr än det blifvit väl kallt, helst dagen efter slakten. Bäst är att salta kött och fläsk hvar för sig, men om hushållet är litet och till följd däraf ej slakten är så stor, kan man salta det tillsammans. Skinkorna gnidas på köttsidan med följande kryddor: 50 gr. (4 lod) salpeter, 25 gr. (2 lod) kryddpeppar, 25 gr. (2 lod) starkpeppar samt 100 gr. (1 fjärdedels skålp.) brunt socker, hvilka äro stötta och blandade med litet fint salt. Det stora benet, som synes på köttsidan, följer man med en uddhvass, smal knif, tills den är nere i köttet, trycker med fingret ned däri litet af kryddblandningen. Bottnen i köttbaljan betäckes med krossadt salt, och däruppå läggas skinkor och framdelar med skinnsidan ned; mycket salt påströs . Mellanfläsket, skuret i långa remsor, samt så mycket af ryggen, som blifvit öfver, sedan man lagt undan till korf, ditlägges därefter. Skulle hvarfvet ej bli fullt, tages af köttet och packas väl intill hvarannat, öfverströs åter så mycket salt, att det skyler kött och fläsk, och fortfares så, tills allt är insaltadt . En tunn träbotten, lagom efter kärlet, pålägges med en sten till tyngd; köttet blir därigenom mörare. Efter trenne veckor upptages fläsk och kött, laken uppkokas, skummas väl och får kallna. Fläsk och kött nedläggas åter i baljan, med den sidan ner, som förut varit upp; af fläskremsorna få ett par ligga öfverst, att hafva till hand att använda utan att behöfva rubba det andra köttet; då laken är väl kall, hälles den åter i baljan, men om den ej står öfver köttet, så strös ett lager stött salt på, och locket lägges tätt öfver. Då fläsket legat ett par månader (eller längre om skinkorna äro stora) så upphänges det, som skall rökas.

Skinka saltad på amerikanskt sätt.

En färsk skinka vid 8 kilog. (1 lisp.) storlek gnuggas med 50 gr. (1 lod) salpeter, hvarefter den lämnas orörd i 2 timmar, nu tages 1 kilog. (3 skålp.) fint salt, 400 gr. (1 skålp.) brunt socker, en hand full krossade enbär, hvilket blandas väl. -- Efter de 24 timmarna ingnides skinkan med denna blandning, lämnas orörd ett par dagar, men vändes då och får åter ligga 2 dagar. Då vändes hon åter och gnides nu dagligen i 14 dagar, hvarefter hon är färdig att röka. Rökningen bör ej vara stark och skinkan skall insys i något tunt gammalt tyg, t.ex. en bit a en gardin, innan den rökes.

Att röka skinkor, förut saltade på vanligt sätt.

Dagen innan rökningen börjar, läggas de saltade skinkorna i vatten i en stor balja, men upptagas efter några timmar. Morgonen därpå uppkokas vatten i en stor förtent koppar- eller järngryta, och en skinka i sänder lägges i det kokande vattnet att i i minuter öfver stark eld sjuda, hvarefter de upptagas och få kallna. De öfverdragas med tunn nettelduk och äro sedan färdiga att röka. Efter rökningen nedläggas skinkorna i enris, hvilket ofta ombytes, ty annars mögla de gärna. Vätskas de, upphängas de en tid, väl täckta med tunt linne till skydd mot flugor.*

* Då här är fråga om fläskrätter torde äfven några ord om trikinerna vara på sin plats. En af Sveriges utmärktare vetenskapsmän har därom i 1866 års almanacka i korthet yttrat:

1:o) Att väl genomkokadt eller väl stekt fläsk kan utan fara förtäras äfven om det innehåller trikiner.
2:o) Att fläsk, som några veckor legat i saltning (vi kunna för säkerhets skull antaga den vanliga tiden af 6 eller 8 veckor) icke är farligt, och att varmrökning dödar trikinerna.

Däremot är rått, halfkokadt svagt stekt eller blott rimsal tadt eller kallrökt fläsk icke rådligt att förtära om det ej förut undergått noggrann mikroskopisk undersökning.

Orkött, späckadt till rökning.

Därtill tages af de tjocka benfria lårstyckena, strimlor af fläsk rullas i en blandning af stött hvitpeppar , ett par nejlikor, en tesked socker, en tesked salpeter, en matsked salt, hvarmed köttet midtigenom späckas med späcknål samt väges. Till hvarje i kilog. (pund) tages 25 gr. (2 lod) salpeter, 100 gr. (8 lod) salt, 50 gr. (4 lod) brunt socker, väl stött, blandadt; gnid därmed köttet och låt det en stund ligga. Några svarta vinbärsblad, torr eller färsk salvia, en hand dill, några lagerblad, krusmynta, basilika och enbär, en hand af hvarje, samt en half tesked mejram, hvilket omblandas. På botten af kärlet lägges ett lager salt, därpa hälften af kryddorna, så köttet tätt bredvid hvartannat, att det fyller kärlet, återstoden af kryddorna därpå samt ett saltlager öfverst. Passande botten pålägges med tyngd, som håller den nere, locket ditsättes, byttan förvaras i svalt rum i trenne veckor, hvarunder köttet två gånger i veckan vändes. Före rökningen viras köttet in i gammalt rent linne, spjälas utanpå med träspjälor som hårdt ombindas med segelgarn. Rökes 2 à 3 dagar.

Detta är godt som spickemat till alla grönsaker, potatis m. m.

Att salta kött, särskildt att röka.

Till 7 lit. (3 kannor) vatten tages 2 kilog. (5 skålp.) krossadt salt, 600 gr. (1 och 1 halft skålp.) brunt socker och 50 gr. (4 lod) salpeter. Detta kokas en halftimme, röres ofta, att saltet smälter, och skummas; det upphälles därefter att kallna. I en väl urbönad bytta läggas de benfria oxköttstyckena tätt vid hvarandra; äfven det tjocka af fårstekar, som man vill röka, lägges dit, och då laken blifvit väl kall, slås den öfver köttet; en liten renskurad botten och en flat rentvättad sten pålägges och lock sättes öfver byttan. Efter åtta dagar vändes köttet, laken afhälles, uppkokas, får kallna och slås öfver köttet. Det bör förnyas ett par gånger till, åtta à tio dagar emellan. Efter denna tid upphänges köttet att torka, insys i tunna tyglappar och rökes ej hårdt. Oxtungor och annat kött, som man vill hafva särdeles godt att koka som salt, böra nedläggas i denna lake.

Slarf-sylta.

Sedan innanmätet af en slaktad oxe legat tillräckligt länge i ofta ombytt vatten, upptages hufvud, fötter och det tjockaste af magskinnet, lägges i en stor järngryta med kallt vatten, att det står öfver köttet, samt ett par händer salt. Då det kokar, skummas det mycket väl. Därefter ilägges en stor knippa persilja eller persiljestjälkar, 4 ingefärsbitar, ett skedblad blandad krydd- och starkpeppar samt några lagerblad; locket lägges på grytan. Om detinkokar , spädes med kokt vatten, och då köttet är väl kokt, upplägges det i stora fat att svalna. Innan det kallnar skrädes det och skäres i stora bitar, fötterna klyfvas, de längsta benen borttagas. Då köttet blifvit riktigt kallt och ser torrt ut, nedsaltas det i en väl urbönad bytta med stött salt i botten och mellan hvart kötthvarf. Då allt är nedlagdt, pålägges en liten press, locket påsättes och byttan förvaras i visthuset. Man bör ofta tillse, att den ej tager skada. I spadet, hvari syltan kokat, förvälles gryn till korf, men det bör förut vara siladt genom hårsil. Det bästa af skrädet tages bland gelé till steksåser (se gelé till såser).

Svinhufvud att sylta.

På landet, där vanligtvis nöt- och svinslakt företagas på samma gång, bör man äfven hafva allt vattenlagdt efter alla djuren, på det man, för besparing af ved, kan företaga kokningen gemensamt -- således: på samma gång som oxhufvudet kokar för sig, bör äfven svinfötter och svinhufvud i en koppar- eller järngryta med kallt vatten och salt koka och skummas väl. Lök, lagerblad, hel peppar och ingefära iläggas, locket pålägges, men spädes ibland, om det behöfves. Allt fett skummas af och förvaras. När köttet lossnar från benen är det tid att upptaga och skräda det. Svålen skiljes från det feta fläsket och lägges i en ren servett med skinnsidan ner, det öfriga köttet och fläsket skäres i stora tärningar, kryddas med stött ingefära, krydd- och starkpeppar, bra med finstött salt samt lägges på svålen. Servetten tages i hop nätt intill köttet och ombindes med segelgarn. Syltan lägges nu i samma spad, hvari det kokat och får sjuda en stund, tills man tror, att hon blifvit väl genomvarm, hvarefter den lägges i syltpress eller, om sådan ej finnes, mellan ett par rena bräden, med press på, och sättes öfver ett stort fat. Dagen därefter lossas handduken försiktigt af syltan och hon förvaras på kallt ställe, men får ej frysa. Den bör snart användas, emedan hon ej blir god att ligga i salt lake. Det som blifvit bortskrädt, rensas och tages till gelé att begagna i steksåser (se gelé till såser).

Svinfötter, inkokta.

Då svinfötter kokat som i föregående är nämndt skrädas de mycket väl; ben som sitta lösa, tagas varsamt bort, fötterna klyfvas, skäras sedan midt af och läggas i en krusig, väl torkad form, eller i ett djupt täckfat med skinnsidan ned; finstött hvitpeppar, ingefära och salt öfverströs, och fläskspad, uppblandadt med litet brunt socker silas genom hårsil i formen, att det står väl öfver fötterna. Då syltan är kall, uppstjälpes den och ätes med ättika, soja och senap.

Klöf-fett.

Sedan slarfsyltan är skrädd, tages vara på de långa benen, som suttit i oxfötterna; de lägga på en kakelugn att torka några dagar, hvarefter de klyfvas , allt fettet urtages och förvaras i en flaska, att begagna till spinnrocksmörja.

Att skira talg.

Då man haft slakt af nötkreatur, all plocktalgen skurits fri från körtlar och lagts i vatten, köttet sönderhuggits och all öfverflödig talg blifvit afplockad, samt å mycket njurtalg aflagd som behöfves till kött- och grynkorf, skäres den öfriga att smälta. Den lägges i en bra stor järngryta, några skopor vatten hällas på och får på sakta eld med lock koka. Då bra mycket smält klar talg synes samlad, silas den genom durkslaget , lägges åter i grytan och det får smälta, tills ej mera kan utpressas. -- Talggrefvarna gömmas att bortgifvas åt fattiga husmödrar. Då talgen blifvit stel, stjälpes den på en fuktig handduk, och allt grums, som stannat på talgkakan, skrapas och gömmes till sämre ljus, hvarefter den upplägges på en hylla i torrt rum.

Att rena talg

Köpt talg, som ser oren ut och ofta är blandad med kalk, mjöl, etc., lägges i en stor gryta, att ingen fara sker då den sjuder upp. Till hvarje 8 kilog. (pund) tages 15 centilit. (1 halft kvarter) brännvin, hvilket dithälles, sedan talgen kommit i sakta kokning ; dock för man bort det mesta af elden samt släcker den, innan brännvinet ihälles, emedan talgen sjuder högt upp. Låt den sedan stå till sjudningen upphört, skumma väl och sila talgen varsamt i kärnan , att ej grumset i grytan medföljer. Den orenaste talg blir på detta sätt klar och ren.

Att rena talg till stöpning.

Till 8 kilog. (1 lisp.) talg tages 50 gr. (4 lod) alun, 13 gr. (1 lod) salpeter och 7 lit. (3 kannor vatten. Detta kokas sakta tillsammans tre timmar, hvarefter det uppsilas genom linne att väl kallna, innan den smältes till stöpning.

Ister, att skira.

Efter svinslakt rensas allt plockister från körtlar och smolk, skäres i fina tärningar och lägges i vatten, hvarvid man ofta afhäller vattnet och påhäller friskt i stället. Efter två dygn upptages istret med durkslag att afrinna och lägges i en järngryta tillsammans med några väl tvättade och sönderskurna äpplen (i brist på färska tagas torra), att på sakta eld smälta. -- Istret uppsilas genom durkslag i en ren uppvärmd stenkruka och istergrefvarna gömmas till lungkorfvar. Efter några dagar omsmältes istret, hälles åter i krukan, och då det är färdigt att stelna, iröres finstött salt, hvarefter istret förvaras i kallt rum.
Husmanskost. 9:e uppl. 6

stor, att salta.

Isterhalfvor rensas rena från körtlar, och allt smolk skrapas bort. De beströs på fettsidan med mycket fint salt, de tunna isterändarna vikas in, och hvarje halfva för sig ihoptrillas hårdt, ombindes med segelgarn samt nedlägges i köttbaljan några dagar, hvarefter de upphängas. Då man skall baka tjocka eller tunna pannkakor, afskäres ett stycke ister, allt saltet bortskrapas och med istret på en gaffel smörjes pannan.

Palt, att tillaga.

Då svin skall slaktas, är det angeläget tillse, att det går renligt till. I bloden kan det lättast komma smolk. Man bör därför hafva i ordning en renskurad balja att taga bloden i, och en ny stor visp att röra den med, ty annars lefrar den sig. Om det är flera kreatur, som på en gång slaktas, så bör bloden delas hälften till paltbröd, och det återstående till paltpudding och palt.

Till palt tages till hvarje lit. (kanna) blod 1 half lit. (kanna) godt, ej bäskt dricka; vatten går äfven an, men palten blir pipig af dricka. Litet njurtalg, fint hackad, eller ock godt flott, och några rödlökar skurna i tärningar, stekas och hällas i bloden, äfvensom timjan, mejram, litet stött peppar, ingefära och salt röres uti, och så mycket godt rågmjöl, att det blifver en lös deg. Stek däraf litet, och om det behöfves mera mjöl, kryddor och salt, så iröres det. I en stor järngryta med kokande vatten strös först en stor hand salt, därefter formas vackra, bra stora, runda paltar, hvilka läggas i det kokande vattnet, men ej så många, att de ligga trångt. Då palten kokat en timme, upplägges den på flata fat och mera palt lägges i grytan, tills allt är kokadt. Då palt stått i åtta dagar, bör den uppkokas i salt vatten så håller den sig bättre.

Metvurst.

Då ett svin är sönderhugget, tages af rygg- och mellanfläsk så mycket späckfläsk och kött, som man vill hafva myokenhet korf. Det köttet som ser magrast ut, tages till metvurst (det andra till köttkorf). Utur bakdelen på oxkött skäres renaste köttet i tärningar, bultas och hackas; på samma vis fläskköttet. Man skär det feta späckfläsket af ryggen, och om det ej räcker, så tages det fetaste af mellanfläsket; det skrapas af kring sidorna, att ej något smolk sitter kvar, däraf skäras fina tärningar, som bredda på bräden få stelna. Man väger af det hackade köttet 2 kilog. (4 skålp.) svinkött och 2 kilog. (4 skålp.) oxkött, hvilket lägges i en ren balja med 2½ kilog. (5 skålp.) fläsktärningar och följande kryddor: stark- och kryddpeppar, muskotblomma, nejlikor, ingefära, två matskedar af hvarje, och salt, allt grofstött, samt 3 decilit. (1 kvarter) godt öl och 3 decilit. (1 kvarter) rödt vin; detta arbetas med händerna en halftimme, eller tills det kännes smidigt, hvarefter det stoppas i raka oxfjälster, 4 decimet. (3 kvarter) långa och omknutna i ena ändan, de stoppas så hårda som möjligt, hvarefter de uppläggas bredvid hvarandra på rena bräden, öfverströs med litet fint salt och blifva liggande öfver två dygn. Man kramar då ytterligare ihop korfven det hårdaste man kan och knyter om dem Då korfven skall rökas, läggas fyra träspjälor kring hvar korf och bindes hårdt med segelgarn; korfven rökes i två á tre dagar. Efter rökningen förvaras den i halm och enris, men ses efter, att den ej möglar; börjar han att göra det, så aftorkas det fuktiga och korfven upphänges ett par dagar att torka.

Köttkorf.

Allt det feta fläskköttet, som blifvit afskrädt från metvurstköttet, äfven oxkött, så mycket man tycker sig hafra råd till, hackas och bultas, ju finare, ju bättre, och lägges i en ren balja, tillika med litet fläsktärningar, om därpå är råd; och om något är kvar af hackningen i metvursten, tages äfven det. Emellertid kokas de afskrädda oxköttbenen till en god buljong, med lök och kryddor, och då den blifvit kall, ihälles däraf så mycket, att köttet med lätthet kan handteras; ett matskedblad peppar af hvarje sort, en matsked nejlikor, en dito ingefära, ett muskot, allt finstött, samt krossadt salt blandas med händerna en half timme, hvarefter man steker däraf och ökar till salt och kryddor, äfvensom mera buljong om så behöfves. Det arbetas åter en stund, hvarefter det sedan stoppas i krokfjälster, 4 decimet. (3 kvarter) långa, hvilka hopbindas i båda ändarna. Denna korf är bäst färsk och förvaras säkrast i visthusboden, men om den ej hinner användas färsk, så lägges en del i den buljong, som är öfver efter spädningen, eller ock i sådan lake, som till rökt kött blifvit beskrifven , men i senare fallet bör den vattläggas, innan den kokas. Korfven kan äfven rökas; den bräckes i så fall, då den kall serveras.

Siskonkorf.

600 gr. (1 och 1 halft skålp.) späckfläsk skäres i fina tärningar; 400 gr (1 skålp.) svinkött, 200 gr. (1 halft skålp.) redigt oxkött skäres, hackas och bultas tillsammans mycket fint. Fläsk och kött lägges i ett stort fat; af muskotblomma, peppar och finstött ingefära tages en tesked af hvarje, äfvensom tillräckligt med salt och sist 1 centilit. (1 halft kvarter) rödt vin. Detta arbetas tillsammans en halftimme, och lägges i en bakelsesprits med pipa; små smala fårfjälster , eller ock de smalaste oxfjälster klippas 15 centimet. (1 kvarts aln) långa, bindas om i ena ändan och spritsas uti af köttfärsen, ej allt för fullt, och bindas sedan igen. Dessa korfvar kunna hållas färska, emedan af denna sats ej blifva så många. De kokas i kort spad och serveras på smörgåsbord.

Potatiskorf.

Till 4 kilog. (9 shålp.) svinkött tages 2¼ kilog. (5 skålp.) förvälld, ej kokt potatis, samt 1 kilog. (2 skålp.) fläsktärningar. Potatisen rifves, köttet hackas och bultas fint, lägges i en ren balja, tillika med potatisen, bra med salt samt peppar, ingefära, nejlikor och finstött muskot, en matsked af hvarje, och 14 decilit. (1 half kanna) söt mjölk. Korfmaten arbetas mycket väl, profvas om den har tillräcklig salt- och krydd- smak, hvarefter den stoppas i krokfjälster, hvilka, hopbundna i bägge ändar, rökas i två dagar, emedan den ej håller sig länge färsk.

Annan sort potatiskorf.

Af oxkött, fläskkött samt halfkokt potatis (rifven kall) tages lika delar, kött och fläsk hackas och bultas väl, hvarefter spädes med uppkokt kallnad mjölk kryddor och salt efter smak; stoppas i krokfjälster; den håller sig som rökt länge, men kan äfven som färsk förvaras i svalt rum 1 I dagar eller längre, om benbuljong hälles öfver. Potatisen halfkokas föregående dag. Förvarad på annat sätt: sköljes den, genast den är stoppad och lägges uti en kittel att med vatten koka på sakta eld två timmar, hvarefter den i sitt spad förvaras i burkar eller krukor med sin flottbotten öfver; bör en gång i veckan få ett uppkok.

Lungkorf.

Lungor af oxe eller svin, eller ock efter bådadera , rensas fria från alla ådror, hjärta, mjälte och njurar samt senor och talgbitar, hvilka blifvit öfver efter metvurst och köttkorf, putsas, skäres fint och hackas väl. 2 lit. (1 half kappe) potatis (eller mera, om det är mycket kött) skalas sköljes och rifves. Köttmat och potatis lägges i en ren balja, med tillräckligt salt och kryddor, men spädes ej med något, utan arbetas väl och stoppas därefter i de smalaste krokfjälsterna. Korfven lägges i en renbönad bytta, med fint salt i botten och mellan hvarfven , lock pålägges, hvarefter byttan förvaras i kallt rum. Denna korf bör ej gömmas länge, ty då blir den hård. Då man ämnar koka af den, bör den ligga i vatten från morgon till middag samt ej koka i långt spad.

Hackekorf.

Hufvud, mage och fötter, med ett ord, allt hvad som användes i så kallad slarfsylta, upplägges, sedan det är kokt, i en hackho eller en ren balja, att svalna, skrädes från benen och hackas fint. Emellertid afskummas mesta fettet, spadet silas genom hårsil och hällas åter i grytan att uppkoka; 5 lit. (2 kannor krossgryn iläggas att förvällas och svalna. I en ren balja hällas grynen och det hackade köttet, blandas väl med salt och kryddor och stoppas medan det är ljumt i 5 decimet. (1 aln) långa krokfjälster, som omknytas med båda ändarna tillsammans och hängas några i sänder på ett slefskaft i en kokande vattengryta med salt, att skinnet förvälles; de upphängas därefter att torka. Korfven bräckes sedan till varm potatis. Den smakar syrlig.

Korngrynskorf.

Spadet efter svinhufvud och slarfsylta silas och hälles i en stor järngryta, som ej svärtar. Grynen iläggas, då spadet uppkokar; till ett någorlunda stort hushåll åtgår 8 lit. (3 kannor) grofva korngryn. Skulle spadet ej finnas tillräckligt spädes med vatten. Grynen böra bara bli stöpta, ej kokta. Då man aflyfter grytan, bör den stå med lock en halftimme, innan gröten uppöses. Lefvern rensas fri från ådror, hackas eller rifves rå. Till 8 lit. (3 kannor) förvällda gryn tages omkring 2 kilog, (4 skålp.) lefver, hvilken först blandas med litet mjölk. Det tjockaste af njurtalgen skäres i fina tärningar, sex stora rödlökar hackas, talg och lök stekes i en panna, men röres ofta; grynen läggas i en ren balja, talg och lök lägges uti, två händer timjan, två händer mejram, peppar, ingefära och muskot, en matsked af hvarje, samt lefvern silad genom durkslag, vidare brun sirap efter smak, vispad med 12 decilit. (1 stop) söt mjölk. Detta arbetas med händerna väl om, stekes litet för att få smaka, ifall det behöfves mera salt, kryddor eller spädning. Både raka och krokiga fjälster tagas. Det tunnaste af magskinnet af oxen, äfvensom svinmagen , sys till ej för stora korfvar, och tillses att man ej stoppar grynkorfven för full, ty då hafva ej grynen rum att svälla. Till krok- och rakfjälster begagnar man fina, väl uddhvassa trästickor. Korfven sköljes, lägges i kokande vatten med salt, men ej många på en gång, ty då gå de förr sönder; de böra koka sakta en timme, men under tiden stickas de med en korfsticka. Då de äro kokta, uppläggas de på en ren handuk, tills de kallnat, då de på flata fat förvaras i kallt rum, men få ej frysa.

Risgrynskorf.

3 lit. (1 och 1 half kanna) söt mjölk uppkokas, 6 decilit. (1 fjärdedels kanna) stora risgryn, väl sköljda, läggas då uti och böra på akta eld under beständig rörning koka, tills mjölken är inkokt, då de upphällas i ett stort fat att kallna. Af svin- eller oxlefver rifves vid pass 3 decilit. (1 kvarter, litet mjölk hälles däruti och silas genom durkslag till de kalla risgrynen. 200 gr. (1 halft skålp.) stora russin, förut kokta, hackad rödlök, stekt i litet flottyr, kryddor och salt, som i föregående är nämndt, äfvensom några skedar brun sirap hopblandas väl, hvarefter de stoppas i fettarmar, ej för fulla, och få koka en timme. Serveras varma med smält smör. Russinen kunna uteslutas, om man så vill.

Blodkorf.

Samma blandning som till lös god blodpudding, med tillsats af fint skurna istertärningar, öses i stora, starka, vida oxtarmar, att ej tarmen blir full, ty det sväller mycket; kokas sakta, tills de äro väl genomkokta , då de äro mycket goda att, skurna i skifvor och stekta, äta med smält smör och lingonmos. Denna korf håller sig god rätt länge och kan emellanåt uppkokas.

Fläskkorf.

2 kilog. (5 skålp.) oxkött, 2 kilog. (5 skålp. svinkött, 2 kilog. (5 skålp.) fläsktärningar, 2 kilog. (5 skålp.) kokt och rifven potatis. Köttet hackas och bultas väl, hvarefter fläsktärningarna, den rifna potatisen, kryddor och salt efter smak, samt så mycket kokt kallnad mjölk att det blir som den lösaste deg, detta stoppas i krokfjälster, korfven förvaras i en stor kruka eller bytta med litet salt emellan hvarje hvarf; den kan ock förvaras på så sätt, att den upphänges med segelgarn i ett bodtak.


The above contents can be inspected in scanned images: 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 86, 87, 88

Project Runeberg, Sun Dec 16 18:08:25 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/husmans/05.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free