- Project Runeberg -  Husmanskost /
18. Torkning af grönsaker och frukt

(1896) Author: Adriana Hollberg, Carl Anton Wetterbergh - Tema: Cooking
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
207

18 Torkning af grönsaker och frukt.

Turkiska bönor.

Man väljer sådana bönor, som ej äro för grofva. De rensas väl, skäras fint på snedden och läggas i en förtent koppargryta med litet brunt socker emellan, men ej något vatten. Då grytan blifvit till något mer än hälften fylld, sättes den på frisk eld och röres flitigt i bönorna med en munkspade, men aktas att de ej gå sönder; då de se löst förvällda, men ej bleka ut, bredas de på torkollor eller ock i groft papper, att i svag ugnsvärme torka. Det spad, som blir kvar i grytan gömmes att koka färska bönor uti.
208

Ärtskidor, att torka.

Små färska sockerärtskidor fnasas väl, trädas upp på grofva trådar, vid pass två tjog på hvarje, trådarna knytas ihop, hängas på en sticka, läggas i en kokande vattengryta (med stickan öfver grytans kant) högst två minuter, upptagas sedan i ett fat, och då hettan afdunstat, skiljas skidorna ett stycke från hvarandra på trådarna, upphängas i ett luftigt men mörkt rum att torka, men ses efter att de ej glida intill hvarandra, ty då mögla de. Då de blifva torra, dragas de af trådarna och förvaras i papperspåsar.

Åkerärter, att torka.

Åkerärter böra tagas, innan kuddarna se grofva och mycket fyllda ut. De sprängas samt skiljas, grofva och små hvar för sig. Ärterna läggas i tunna linnepåsar, ej för fulla, som i åtta eller tolf minuter i friskt, kokande vatten förvällas, hvarefter påsen bör afrinna och ärterna sedan, utbredda på torkollor, insättas i svag värme, att stå en knapp half timme, men sedan uttagas att svalna, och åter insättas. De böra nu stå inne i ugnen, tills de bli torra, men böra ofta omröras med en träsked och passas på, att de ej bli hårdt torkade, ty då äro de svåra att få kokta.

Spritärter, att torka, på annat sätt.

(Se torkade turkiska bönor.)

Med ärter förfares på samma sätt. Sedan de blifvit spritade och när de blifvit torra, sållas de genom grynsåll, för att få de minsta ifrån. Ärter kunna äfven utbredas på rent linne, att torka i solfritt, men luftigt rum; de omröras ofta, att de ej mögla.

Spenat, att torka.

Spenaten bör uppskäras vid middagstiden i klart väder. De största, redigaste bladen läggas på
209
torkollor bredvid hvarandra och insättas i svag ugnsvärme. De torka fort, därför bör man ofta se efter dem, ty de böra ej stå så länge, att de gå sönder, då man rör vid dem, utan blott tills de se torra ut. De nedläggas ej i påsar förr än andra dagen.

Nässlor, att torka.

Nässlor plockas späda, en torr dag, utbredas på linne i ett mörkt rum eller vind, där drag kan åstadkommas, och bibehålla på detta sätt sin nässelsmak till kokning af kål under vintern.

Persilja, att torka.

Plocka och rensa persilja fri från stjälkar, lägg den på torkollor, och då den i svag värme blifvit så torr, att den går sönder, då man rör vid den, tages den ut ur ugnen, gnuggas sönder, siktas genom grynsåll och förvaras i papperspåsar eller torra buteljer.

Persiljerötter och sellerirötter, att torka.

På persiljerötter kan den bästa blasten kvarsitta; de sköljas först af den mesta jorden, läggas därefter i en balja kallt vatten, och med en borste tager man bort allt svart mellan de fina rötterna; man skär itu de små samt de stora sellerirötterna i flera bitar, låter dem väl afrinna, lägger groft papper i långpannor, rötterna bredas därpå och få i svag ugnsvärme torka, helst efter ett stort bak. Har man god källare, behöfs ej att torka dem.

Dill, att torka.

Den fina gröna dill, som om höstarna uppskjuter ur jorden, plockas från rötterna, bredes tunt i långpannor på groft papper, att i svag ugnsvärme torka. Den torra dillen förvaras i burkar.
210

Dill, förvarad på annat sått.

Färsk dill skäres fin, nedlägges i en flaska med vid hals, hvarvid finstött salt strös emellan; då flaskan är inemot full, hälles den full med ättika och förvaras till vintern.

Mejram och timjan, att torka.

Dessa kryddor upphängas knippvis i taket i ett varmt rum. Då de hängt några veckor, ser man efter, om de äro torra; de nedtagas då, afblåsas, ifall damm fallit på dem, och gnuggas mellan händerna öfver ett stort gråpapper, siktas genom durkslag och tömmas på en ren torr butelj samt korkas.

Persilja och dill i smör,

Persilja och dill plockas och hackas hvar for sig. Godt, men bra saltadt smör, tages 400 gr. (1 skålp.) till hvarje sort grönt, hvilket inknådas däri med en våt träsked och förvaras i hvar sin burk, men begagnas i början på vintern, innan smöres härsknar; gör man af denna blandning små bollar stora som valnötter och förvarar dem i bra saltadt vatten, hålla de sig hela vintern, och man sköljer dem då innan de läggas på fisk eller grönrätter och soppor, ifall man anser dem alltför salta på ytan.

Äpplen, att torka.

Härtill passa bäst astrakaner, men äfven gyllen kunna tagas. Äpplena skalas, klyfvas i fyra delar, kärnhuset borttages väl, och på rena torkollor eller groft papper i långpannor ställes den ena klyftan vid den andra, att i svag värme torka. De efterses ofta, och då de börja torka ihop, vändas de och
211
föras åter i ugnen. De böra ej bli hårdt torra, utan se ljusa ut.

Hela äpplen, att torka.

Stora goda äpplen skalas, och kärnhuset uttages med ett rundt håligt järn, slipadt i ena ändan samt med ett skaft i den andra. Man håller hårdt om äpplet, jämt öfver kärnhuset, och drager försiktigt ur det. Äpplena ställas på ollor att torka i svag värme; då de äro litet hoptorkade, vändas de och få fulltorka.

Päron, pressade.

Goda päron sköljas och förvällas, men ej så hårdt att de mjukna och se skrumpna ut; de uppläggas på flata fat, likväl ej på hvarandra. De skalas och skaften skrapas, hvarefter de på ollor få i någorlunda varm ugn torka, men ej brännas; de böra ofta tillses och vändas. Päronskalet, men ej fnaset, lägges i det vatten, hvari päronen förvälldes, och böra med sakta eld koka och spädas, till skalen nästan äro i mos. Man silar då upp saften, häller den i en förtent kopparpanna, lägger uti brunt socker, att det blir mycket söt smak, låter det koka tills detta ser simmigt ut, då man upphäller det i ett fat att svalna. Två träskifvor, 10 centimet. (4 tum) breda och 25 centimet. (1 half aln) långa, med skåror tvärs öfver bredden, skaft på ena sidan och i den andra buldan påspikad till gångjärn, sköljas väl rena. Då päronen äro torra, läggas de mellan dessa träskifvor; med händerna tryckes därpå, tills päronen blifvit platta. De doppas då i den hopkokta saften, läggas på flata fat och insättas i svag ugnsvärme. Skulle något af saften bli öfver, sedan alla päronen äro doppade, så hälles den, med en sked öfver päronen, hvilka äro färdiga, då de se glänsande ut. Som dessa päron blifva klibbiga, böra de förvaras i glas- eller sten- burkar, ej packade, men ordentligt nedlagda.
212

Päron, att torka.

Lösa, ej för små päron läggas i uppkokt vatten att förvällas, som i föregående är nämndt. De skalas, en liten skåra göres i päronet, skaften skrapas och de läggas på rena ollor att ej i för stark värme torka. Man passar noga på, att de ej få ful färg eller bli för hårdt torra. Förvaras i papperspåsar.

Körsbär, att torka.

Stora, bruna körsbär, väl mogna, fläckfria och utan stjälkar läggas på ollor, eller långpannor med groft papper uti och insättas i svag ugnsvärme; de böra ofta uttagas och med en sked varligt omröras. Då de se skrumpna ut och kännas torra, läggas de i glasburkar och förvaras. Körsbär kunna äfven torkas med kärnorna uttagna samt efter torkningen packas i burkar med socker emellan.

Torkade svarta vinbär.

Stora, mogna, svarta vinbär afklippas stjälkar och fnas, hvarefter de läggas på ollor, eller ock groft papper att i svag värme torka. De tagas ofta ut och omröras med en sked, men böra ej gå sönder. De förvaras äfven i glasburkar.

Blåbär, att torka.

Mogna, stora blåbär torkas som i föregående är nämndt och behandlas på samma sätt.

Bigarråer, att torka.

Nyss plockade mogna bigarråer urtagas kärnorna och bären läggas på stenfat att i svag ugnsvärme torkas, men röres ibland med en muckspade försiktigt,
213
därefter läggas de i glasburkar, med brunt socker hvarftals emellan.

Spenat, att salta.

Sedan spenaten blifvit plockad fri från stjälkar, har man en väl urbönad bytta, hvari först lägges finstött salt, så ett lager med spenatblad, så åter salt och spenat, så långt den räcker, men sist salt och en ren, tunn brädlapp med sten på och lock öfver, hvarefter den förvaras i visthuset.

Turkiska och rosenbönor, att salta.

Bönorna fnasas väl, skäras på snedden, och i en väl urbönad bytta lägges först tjockt med salt, därefter bönor; så fortfares tills alla äro saltade. Men om både turkiska och rosen bönor skola saltas i samma bytta, så bör en af sorterna tagas i sänder (emedan de hafva olika färg i kokningen). En botten med tyngd pålägges, locket fastsättes och hyttan förvaras i visthuset eller annat kallt rum.

The above contents can be inspected in scanned images: 207, 208, 209, 210, 211, 212, 213

Project Runeberg, Sun Dec 16 18:08:25 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/husmans/18.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free