Print (PDF) - Color (PDF) - full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädgårdsintresserad, men hon arbetar inte så flitigt i landen och stenpartiet som kronprinsessan, därför att hon passar på att sitta i fred och sy under de här lugna sommarveckorna på landet. Det är otroligt vad prinsessan hunnit på sina kyrkobroderier och andra handarbeten under sådana dagar som inte varit splittrade av representationsplikter och annat som åligger henne i Stockholm.
Mäster, herr Oscar Svensson, är en betydande person på Sofiero. Här inspekterar han alphuset. Skånska folket, som inte är så lätt vunnet, älskar sin hertiginna därför att hon förmår se saker och ting med deras ögon. »Hon kasserar ingenting av vårt», sade en skånemora, »och hon förstår vårt språk mycket bättre än t. ex. stockholmarna, fast hon inte är svenska.» Barnen till befattningshavare vid Sofiero känna sig mindre blyga för kronpnnsessan än för de turistande damer som gör Sofiero den äran om somrarna. En liten parvel, som haft något att göra med ett sällskap uppsvenskar, berättade förargad och nedslagen, att de främmande damerna skrattat åt honom för att han använt uttrycket »rent räligt» om något. »Det har jag sagt till kronprinsessan med», sa han, »och hon skrattade inte. Hon sa att det hade jag rätt i.» En dag fick fru Svensson höra in till sig hur det skrattades och glammades särdeles högljutt bortifrån dammarna, och som hon kände igen sin egen sons stämma i kören gick hon ut för att tillhålla barnen att vara lite tysta. Deras skratt kunde ju höras upp till slottet. Men hon smög sig tillbaka in utan att säga något, ty på knä vid dammkanten låg kronprinsessan mellan ett par jublande barn och hjälpte dem att fånga grodor. I dalgången brukar de kungliga dricka te. Där har också kronprinsen en speciell favoritplats vid bäcken, och där har han låtit göra sig en bänk av en alldeles ohyvlad stock. Han har bett för den gamla alens liv, fast den står i vägen och skuggar för mycket. Han minns från år till år hur mycket träden och buskarna växt. In i minsta detalj går han höst och vår igenom arbetsprogrammet med trädgårdsmästaren. I år blir det ändå flera viktiga överläggningar, ty kronprinsen samlade under sin österländska resa en försvarlig mängd nya frön och lökar och träffade överenskommelser som nu snart resultera i sändningar av plantor och annat växtmaterial. Ett parti av trädgården går man med särskild rörelse förbi. Det är ett fält med vildblommor, övervägande prästkragar (Margaretor). Här får ingen lie eller klippningsmaskin gå fram, och ingen plockar blommor där, de vildvuxna örterna få växa och sätta frö i ro. Djurlivet i den 30 tunnland stora parken skyddas också, fasanerna spatsera fram till växthusen och ta för sig vid hönsens dukade bord, och harar skutta längst bort under bokarna. Just nu är luften fylld av lärksång och snatter av vildgäss. Det hör lantbruk också till Sofiero, fält och skogar och beteshagar och en förstklassig djuruppsättning. Kronprinsen brukar själv gården, och det sätter skånebönderna stort värde på. Han kommer odalmännen i sitt hertigdöme liksom närmare härigenom, än vad fallet vore om han hade lantbruket utarrenderat. Trädgårds- och lantbruksprodukter skickas hela året om från Sofiero till det kungliga hushållet i Stockholm. Kronprinsen måste, som andra lantbrukare, se till att driften av egendomen bär sig, och han står i ständig förbindelse med sin inspektor. Det har skrivits så mycket om allt det ljuvliga, som folk kommer långväga ifrån att beskåda i Sofieros trädgård, men den utförligaste och mest fackmässiga beskrivning kan aldrig ge annat än en svag aning om verkligheten. Det skall alla möjliga mänskliga egenskaper till för att skapa en trädgård, pengar och sakkunskap räcker på sin höjd att frambringa en exposition. Och de där personliga egenskaperna — kärleken till själva mullen, hänsynen till växternas olika vanor och betingelser, uppfattningen av naturens eget liv, det hade hon, som med mästarhand skapade Sofieros trädgård, kronprinsessan Margareta. Hon gick för tidigt från sitt verk, men det vårdas med all den pietet som är möjlig. Det ändras ingenting av hennes anordningar och bestämmelser, men det bygges vidare omkring denna grund. Blommor från Amerika och fjärran Östern, från svenska och norska fjäll och brittiska högländer, ömtåliga örter från länder, där solen nästan alltid skiner, trivas i den skånska jorden med svenska stugblommor till grannar. Rhododendronskogen i Dalgången prunkar på försommaren i alla färger, och runt om i backarna växa små självsådda rhododendronbuskar upp. Azaleorna gå i blom kring karpdammarna där guldfiskarna övervintra. Främmande liljearter nå över manshöjd. Naturligtvis spelar vården och insikten om vad alla dessa olika växter behöva en mäktig roll, så Mästers förtjänst är ett obestridligt faktum, men främst är det dock herren till denna lilla skönhetsvärld som det beror på att allt vad som rymmes där lever, inte bara vegeterar. Th. E. </chapter> <chapter name="Fotografier">Fotografier
till »Husmodems porträtt» måste vara insända tre veckor i förväg för att kunna införas i tid. Skulle fler fotografier än som får rum inflyta, gå de först i tur som inkommit tidigast. Fotografier av 90-, 95- och 100-åringar, som få Husmoderns tårta, gå sist i tur. </chapter>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
