Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄNTLIGEN MÖJLIG?
é<^cAan nu k
un tia t taa ta
svenskot Ltälta ain Åen uvvieettleva.cka.nL mdclm
Doktor Waldemar Cärdlund.
Smärtfri förlossning, det medicinska
undret som så många gånger
förebådats, men som av auktoriteterna alltid
mottagits med välgrundad misstro, är
äntligen verklighet! Och det ljuvliga
budskapet grundar sig inte bara på
teorier eller en sene experiment från
forskningsinstitut, det är ett levande faktum,
som bestyrkes av flera hundratal
kvinnor, de flesta engelskor, men också
några svenskor. Sedan ett par månader
tillbaka praktiseras nämligen metoden
av en svensk gynekolog, med. dr
Waldemar Cårdlund, på hans egen
förlossningsanstalt, Stockholms privatsjukhus.
Den som först berättade nyheten för
Husmoderns medarbetare var en
nybliven mamma och hon hade nästan inte
ord för att beskriva sin nya erfarenhet.
Och som detta var hennes fjärde barn,
visste hon vad hon talade om.
»Tänk dig», sade hon, »jag kom in
på sjukhuset med de vildaste plågor.
Framför mig hade jag ännu timmar av
kval. Då fick jag något som liknade
en tratt av mjukt gummi att hålla
framför ansiktet och andas i. Jag
förmodade att det var vad jag hört kallas
halvnarkos och väntade att medvetandet
skulle försvinna. Men jag blev aldrig
medvetslös, jag hörde och såg, talade
och svarade, medan en ljuvlig
domning spred sig genom min kropp. Det
kändes som om alla i kramp knutna
muskler löstes. Men det var inte
känslolöshet som inträdde, bara smärtfrihet,
och förlossningsarbetet upphörde inte.
När jag inte längre behärskades av en
besinningslös skräck för plågornas
tilltagande, upphörde den omedvetna
ansträngningen att hålla tillbaka
förlossningens normala framskridande, mina
krafter räckte bättre, så att jag effektivt
kunde hjälpa till, och jag fick verklig
vila och avspänning under pauserna.
Inte ens de sista minuterna kände jag
några smärtor och inte var jag på långt
när så utmattad när det hela var över
som det är vanligt att man är. Så fort
jag kommit i ro i min säng begärde jag
något att äta och hela tiden låg jag
och gladde mig åt min lilla nya baby.
Och bestämde mig för att. vad det pi
mig berodde, skulle jag ha flera, i
stället för de två jag mistat. Nu var det ju
ett lekverk att få ett barn, och det har
det sannerligen inte varit för mig förut.
Jag har aldrig varit någon hjälunna i
fråga om att uthärda smärtor och jag
tror att det är många fler som ryggat
Den MmniiCsku narkosapparaten
demonstreras på Stockholms prwatsjukhus.
Patienten sköter själu tillströmningen av
gas.
Den betydelsefulla apparaten i
närbild.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
