Print (PDF) - Color (PDF) - full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄNTLIGEN MÖJLIG? é<^cAan nu k un tia t taa ta svenskot Ltälta ain Åen uvvieettleva.cka.nL mdclm Doktor Waldemar Cärdlund. Smärtfri förlossning, det medicinska undret som så många gånger förebådats, men som av auktoriteterna alltid mottagits med välgrundad misstro, är äntligen verklighet! Och det ljuvliga budskapet grundar sig inte bara på teorier eller en sene experiment från forskningsinstitut, det är ett levande faktum, som bestyrkes av flera hundratal kvinnor, de flesta engelskor, men också några svenskor. Sedan ett par månader tillbaka praktiseras nämligen metoden av en svensk gynekolog, med. dr Waldemar Cårdlund, på hans egen förlossningsanstalt, Stockholms privatsjukhus. Den som först berättade nyheten för Husmoderns medarbetare var en nybliven mamma och hon hade nästan inte ord för att beskriva sin nya erfarenhet. Och som detta var hennes fjärde barn, visste hon vad hon talade om. »Tänk dig», sade hon, »jag kom in på sjukhuset med de vildaste plågor. Framför mig hade jag ännu timmar av kval. Då fick jag något som liknade en tratt av mjukt gummi att hålla framför ansiktet och andas i. Jag förmodade att det var vad jag hört kallas halvnarkos och väntade att medvetandet skulle försvinna. Men jag blev aldrig medvetslös, jag hörde och såg, talade och svarade, medan en ljuvlig domning spred sig genom min kropp. Det kändes som om alla i kramp knutna muskler löstes. Men det var inte känslolöshet som inträdde, bara smärtfrihet, och förlossningsarbetet upphörde inte. När jag inte längre behärskades av en besinningslös skräck för plågornas tilltagande, upphörde den omedvetna ansträngningen att hålla tillbaka förlossningens normala framskridande, mina krafter räckte bättre, så att jag effektivt kunde hjälpa till, och jag fick verklig vila och avspänning under pauserna. Inte ens de sista minuterna kände jag några smärtor och inte var jag på långt när så utmattad när det hela var över som det är vanligt att man är. Så fort jag kommit i ro i min säng begärde jag något att äta och hela tiden låg jag och gladde mig åt min lilla nya baby. Och bestämde mig för att. vad det pi mig berodde, skulle jag ha flera, i stället för de två jag mistat. Nu var det ju ett lekverk att få ett barn, och det har det sannerligen inte varit för mig förut. Jag har aldrig varit någon hjälunna i fråga om att uthärda smärtor och jag tror att det är många fler som ryggat Den MmniiCsku narkosapparaten demonstreras på Stockholms prwatsjukhus. Patienten sköter själu tillströmningen av gas. Den betydelsefulla apparaten i närbild. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
