Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»MÅSTE DET
VARA BARN»
Varför skall det gå strid, agg och
hån mot andra i allt vi diskutera
nu för tiden? Om någon kommer med
det berättigade kravet att det i Sverige
skall göras mer för barnen eller kanske
riktigare för barnens föräldrar, så skall
han eller hon strax tillägga med en
hatfull min: »men i Sverige vill man ju
bara göra något för gamlingarna 1»
Alldeles som om det inte vore riktigt att
göra något för både barn och gamla
och som om inte de gamla i alla fall
en gång satt barn till världen!
Och på samma sätt nu i barnfrågan.
Det är klart, att barn i ett äktenskap
äro en lycka och välsignelse — om den
saken behöver man ju inte tvista. Men
å andra sidan: om äkta makar velat ha
barn och inte fått några, eller kanske
mistat dem de haft, så nog kan
äktenskapet vara lyckligt för det och ha sin
uppgift — det borde man ju också
kunna medge. I »Folkets röst» har just
en insändare ordet, som klagar över att
det är vad andra, som ha den lyckan
att äga barn, inte vilja medge. Och
det är med anledning av hennes och
andra insändare som vi ge ordet åt
några andra kända äkta par, som inte
heller ha barn:
Fru Elsa Berglund, maka till den
kände och populäre skådespelaren
Bullen Berglund, säger:
»Är man lycklig så är man, vare sig
man har barn eller inte. Jag tror inte
att barnen kan göra varken till eller
ifrån när det gäller den äktenskapliga
lyckan. Men det är ju så individuellt.
Naturligtvis måste det vara underbart
att ha barn i och för sig själv, men som
sagt när det gäller att hålla ihop ett
äktenskap och göra det lyckligt, då tror
jag knappt man kan förlita sig på dem.
I så fall skulle väl de flesta familjer
vara utomordentligt lyckliga. Men hur
många gånger har man inte sett hur
maken övergivit hustrun trots de mest
förtjusande små ungar. Har man fått en
vindböjtel till man, lär nog inte alla
barn i världen klara det äktenskapet.
Jag som har världens bäste make är
fullkomligt lycklig, trots att jag inte har
några barn, och vi skall snart fira
silverbröllop. Men vi äro varandra
fullständigt nog och har så innerligen trevligt
ihop.
En sak skulle jag emellertid vilja
råda alla hustrur till, trots att det
knappt hör hit. Var överseende. Med
litet överseende i rätt tid skulle nog de
flesta äktenskap bli betydligt
lyckligare.» (Förh. i tid. 65.)
PÅ SIN POST
An leefru Clara Wahrgren i Sollefteå
uppnådde nyligen den höga åldern av nitlio
är. Hon kunde fira högtidsdagen vid utmärkt
vigör och mottog personligen vännernas
uppvaktning och de talrika lyckönskningar, som
hela dagen inströmmade.
Fru Wahrgrens make var köpman Daniel
Wahrgren, lom år 1882 öppnade affär i
Sollefteå. I hemmet växte en stor barnskara upp,
och den uppfostrargärning fru Wahrgren
utfört kan utan tvekan betraktas som en bragd
av ovanliga mätt, särskilt som hon i stor
utsträckning även måste sörja för familjens
bärgning. Änka blev hon 1914, och av de
tio barnen äro nu sex i livet. Prövningar och
sorger, som väl förr eller senare bli varje
människas lott, har den gamla sålunda
ingalunda besparats, men hon har burit dem med
den sinnesstyrka, som är vidhjärtade och ka-
34 år på samma plats har fröken Anny
Cronquist varit —’ och ändå är hon bara nyss
fyllda 50 år. Redan vid 16 års ålder kom
hon i tjänst hos kyrkoherde j’. Welander,
vilken hon först lämnade efter båda makarnas
frånfälle. Därefter fortsatte hon sin
anställning kos dennes son, apotekare A. {Velander.
Råsunda. På sin 45-årsdag fick hon mollaga
Patriotiska sällskapets guldmedalj Z:dra
storleken för lång och trogen tjänst.
raklärsfasta kvinnors adelsmärke. I hemmet
har fru Wahrgren alltid förstått att sprida
glädje och trevnad omkring sig, inte minst
bland de många vänner, som gärna sökt sig
till det gästfria Wahrgrenska hemmet.
90-åringen har alla sina själsförmögenheter
i behåll — det är endast hörseln som blivit
svag med åren. Varje dag är hon uppe och
följer intresserat med allt vad som händer och
sker. vilket man nog också kan se av fotot
härovan, tom är taget på högtidsdagen,
te-dan Husmoderns tårta överlämnats och
avsma-(Forts. å sid. 66.)
Änkefru Clara Wahrgren i Sollefteå
uppvaktad på sin 90-årsdag. T. v. på bordet
tidningen Husmoderns födelsedagstårta. Se
vidare sid. 52.
En ipinntävlan har ägt rum i Sorunda, en av
Södertörns stadigaste bygder, med sekelgamla
traditioner. Samtidigt med tävlingen hade en
utställning av lin. vuxet på bygdens mark,
anordnats. Sorunda linodlingssällskap och
J. U. F. hade tagit initiativet. Dagen fick
en mycket festlig karaktär. — De främsta
utmärkelserna i den yngre ärsgruppen erhöllo
Tora Fagerlund, Sjogärde. och Ylva
Andersson, Crimsta. Här fotot av den förstnämnda
i sin färgglada sockendräkt. — Bland de
äldre deltagarna blevo Linnea Nilsson,
Vina-ren. och Maria Olsson, Hoxla. första
pristagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
