Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijers hustru. Av Lotten Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp omkring sig, en så mycket tyngre erfarenhet, som dessa
kommo att gömma för henne dyrbara liv, skördade i deras
ålders blomma. Tvenne år efter fadern bortrycktes
hastigt den äldste sonen, Knut, vilken hon berett ett hem i
huvudstaden, och för vilken hon hoppats kunna vara ett
moderligt stöd. Några år därefter föll den andre sonen,
Alfred, offer för tidens förhärjande farsot, koleran.
Om denna sin förlust och på sanuna gång
karakteriserande den bortgångne, skriver den sörjande modern till
en ung väninna, som under ett par vintrar delat hennes
Stockholmshem.
»Du vet, hur kär min Alfred var mig, och hur väl lian
med sitt oroliga, opraktiska lynne behövde mig. Det var
mig ett behov och liksom en mission i denna världen att
leva och verka för honom. Nu tycker jag mig ej duga
till något, och saknaden efter hans älskvärda, för 111ig
förtroendefulla umgänge vill ofta nästan förkväva 111ig. —
Men ack! hur mycket vann han ej på bytet, och jag kan ej
annat än under all min sorg och saknad ändå prisa och lova
Herren, som tog honom från en värld, där han aldrig var
rätt hemmastadd, och där han aldrig kände sig lycklig.
Ack, kommer du ihåg alla våra ensliga aftnar i fjol!
Då du och han en kväll sutto uppe på min begäran, då jag
trodde mig få denna hemska sjukdom? Då sade han just
till mig: ’Ack, mamma, var ej rädd! Jag vore färdig att
packa in och resa när som helst!’ — Huru profetiskt var
ej detta!»
Kännande det allt tommare omkring sig i det hem I1011
skapat sig i Stockholm sökte Anna Disa, som naturligt var,
en avledare för sorgen och saknaden i sin enda dotters
närhet. — De tveime sista åren av hennes liv tillbragtes
dels i Mariestad, där hon hyrt en liten våning, dels på
Blomberg hos den Hamiltonska familjen. Det var där, under
dotterns kärleksfulla vård, hennes liv slocknade.
Sorg och sjuklighet synas allt tyngre lagt sina bojor
över Anna Lisa Geijers »mulna, skuggiga och sjukliga
väsende», såsom hon på sina sista år själv karakteriserat
sin sinnesart. Hennes dotterdotter, vilken i sin så högt
skattade Geijer-biografi rest både den store tänkaren
och hans maka en så skön minnesvård, hann dock aldrig
helt avsluta den senares. Att hon inom sig bar på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
