Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) / 5 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet om huru de vilda djuren tämjas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LITET OM HURU DE VILDA DJUREN TÄMJAS.

Den största auktoritet i världen på detta
område är utan tvifvel Carl
Hagen-beck i Hamburg.

Han är en man, som ägnat sig helt åt
konsten att tämja vilda djur, ja han har höjt
detta studium till en vetenskap. Föga troligt
är, att någon nu lefvande vet så mycket om
djurens karaktär som han, ty ingen har
hittills ägnat så mycken tid och
uppmärksamhet åt att söka leta ut allt det goda och
ädla hos de vilda djuren som han.

Herr Hagenbeck har bevisat att djur af
alla åldrar äro utomordentligt förtjusta i att
leka, och äro fullkomligt i stånd att fatta och
förstå reglerna för människornas sätt att leka
fotboll, »kurra gömma» och dylikt.

Djuren leka bättre och lära sina små
konster betydligt lättare, då de äro flera i
sällskap, än då de äro ensamma. De lära
dubbelt så fort och hvad de lärt glömma de
aldrig, om de inläras och uppfostras med
vänlighet. Det är alldeles fruktlöst att försöka
uppnå ett godt resultat genom grymhet.

Det är synbarligen mycket angenämt för
djuren, att efter en lång och tråkig dag i
burarne, hvarest de hvarken kunna jaga något
byte eller gå dit de vilja, plötsligen bli
kallade samman ut på den vida arenan för
att träffa alla sina vänner, få sträcka ut i
fulla språng på den rymliga planen, och där
kunna betrakta världen rundt om dem. Det
gör ett mäktigt intryck på åskådaren att se
dem rusa ut. En dörr öppnas helt hastigt

vid ena sidan af den cirkelrunda arenan, mot
hvilken deras burar gränsa, och in rusar
hela flocken, tumlande om hvarandra i sin
ifver och glädje att slippa lösa.

Djuren ha icke mötts sedan föregående
dag och de ha så många små förtroliga
meddelanden att göra hvarandra. Många vänliga
hälsningar utbytas innan de intaga sina platser
för att börja dagens föreställning. En
storväxt hund går fram till en lejoninna, som
ligger och solar sig, och slickar henne
vänligt öfver hela »ansiktet». De äro två
synnerligen goda vänner, synes det. En stor
svart björn dansar i ett hörn under det hans
vänner med synbart nöje stå och betrakta
hans öfningar.

Hela scenen påminner ofantligt om de
sista fem minuterna skolbarnen tillbringa på
lekplanen, innan klockan ringer. Plötsligt
gifver oordning och förvirring vika för den
största tystnad och uppmärksamhet. Hvarje
djur intager eller ledes till sin bestämda plats,
från hvilken de ej våga vika förrän de kallas
att spela sin roll i pantomimerna.

På en signal från ledaren springa de
alla från sina platser och deltaga i en
procession rundt arenan. I spetsen går en ståtlig
nalle och tåget afslutas af en liten foxterrier,
för hvilken samtliga synas ha största möjliga
respekt. Sedan de så promenerat ett hvarf,
intaga de sina platser och föreställningen börjar.

Det mest pittoreska konststycke ifrån
åskå-darnes synpunkt sedt är säkerligen den ståt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>