Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kappsegling om en man af Ulyss Rogers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAPPSEGLING OM EN MAN.
När två män fria till samma kvinna, blir följden
nästan alltid en mängd scener med häftig och
hotfull ordväxling. Om två kvinnor skulle
förälska sig i samma man, tillåter däremot
konvenansen och den kvinliga blygsamheten ej något
annat känsloutbrott än ögonens dolkstygn och
stickande insinuationer.
Baronessan Czernski var emellertid ett
undantag från regeln. När hennes lycka syntes hotad af
miss Helen Montrose, den »nya» amerikanska
skådespelerskan, afguden från Londonrampen och
societetens i Cowes just nu utkorade gunstling,
slog hon sig ner vid skrifbordet och utmanade
den unga damen utan vidare på duell. Miss Montrose
satt och solade sig på en af Parade Hotels
balkonger, när hon fick mottaga den förolämpade
baronessans artiga inbjudan till en tvekamp. Hon
läste brefvet och brast ut i ett ohejdadt skratt.
»Det är verkligen för löjligtl Den kvinnan
måste vara galen — vansinnig af svartsjuka.
’Upprättelse’, ’värja’, ’revolver’. Jag skall minsann gå till
henne på ögonblicket. Hon måste vara ganska
originell och intressant att lära känna. Men duell!
Nej, jag betackar mig för att få ansiktet
sönder-stucket för att tillfredsställa henne, och revolver är
allt för oartistiskt och oromantiskt — men kanske
jag kan ge henne ’upprättelse’ på annat sätt».
Hon satte på sig en segelmössa och gick att
söka upp den utmanande parten. Baronessan
.träffades på sitt hotell. De båda voro hvarandras
kontraster — den rosenhyade, muntra amerikanska
flickan med sina glada ögon och den mörka,
dystra
änkebaronessan, som
hade sin
första ungdom
bakom sig.
Redan i
början hade
miss
Mont-rose’s inträde
i den högsta societeten retat baronessan, men när
»komediantskan» »ramphopperskan från Newyork»
tog sig före att lägga ut sina krokar för grefve
D’Oulay, hvilken baronessan hittills ansett för sitt
säkra byte, då blef hon utom sig. En väninna till
henne hade en gång duellerat — hvarför skulle inte
hon göra det också . . .
Replikerna föllo allt skarpare. »Ni älskar
honom icke», skrek baronessan. »Det är hans
pengar och hans titel ni vill åt. Det är allt hvad
ni amerikanskor fika efter. Men jag älskar honom
af allt mitt hjärta — icke som ni för hans pengar,
ty af den varan har jag tillräckligt».
»Jag tackar för det förtroende ni visar mig
genom att tala om det», svarade miss Montrose
med ett litet ironiskt skratt. »Men ni har
misstagit er. Jag älskar inte grefve D’Oulay för hans
pengar».
»Ah! Jaså, ni är också —»
»Tyst, jag ber! Om ni brukar tala så där
öppet om era affaires d’amour, så skona åtminstone
mina känslor.»
Tydligen träffad, tog baronessan till defensiven.
»Ni har fått mitt bref», sade hon. »Antager
ni mitt förslag?»
»Visst inte! Att skjuta med revolver anser jag
vara ett vulgärt nöje, och jag vill inte tillfoga er
kroppslig skada genom att antaga utmaningen på
värja.»
»Ni är feg!»
»Kanske — men vänta tills ni fått höra mitt
förslag! Ni är en duktig seglare, har jag hört?»
Baronessan instämde med en harmsen
fnysning och hennes läpp kröktes stolt.
»Ni seglar en yacht bättre än jag. Jag
utmanar er. Ni skall styra er egen »Rosalie» och
jag tror inte det skall bli svårt för mig att få
disponera lord Ventnor’s »Oriole» för en dag. Banan
blir mellan Lymington och Warner. Vi ge båda
vårt hedersord på, att den som förlorar skall lämna
England och inte visa sig för grefven åtminstone
på tre månader.»
»Sex», sade baronessan.
»Som ni vill!» blef amerikanskans svar. »Ar
det då uppgjort?»
»Jag går in på ert förslag.»
»Men naturligtvis måste vi hålla verkliga
orsaken hemlig och sprida ut att vi kappsegla i följd
af ett vad. Det skall bli säsongens mest spännande
tilldragelse här i Cowes.»
Baronessans ansikte klarnade upp. Detta blef
ju en bättre uppgörelse än hon kunnat hoppas.
Dagen för kappseglingen var inne. Med raska
steg kom miss Montrose ner till klubbhuset. Hennes
kinder glödde af feberaktig otålighet och de glada
ögonen strålade af förtjusning vid tanken på den
förestående seglingen. För att komma till sin båt
måste hon passera en annan, i hvilken sutto tvenne
personer. Det var baronessan och den omtvistade
grefven.
 |
| »Jaså, ni har allierat er med min fiende, herr grefve?» |
»Jaså, ni har allierat er med min fiende, herr
grefve?» sade miss Montrose när hon passerade dem.
»Baronessan har haft vänligheten erbjuda mig
att åse täflingen från hennes yacht», var det
diplomatiska svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0034.html
