- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) /
29

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på gatan, tagande bort andra ljud. Mannen i
sängen rörde oroligt på sig. Von Holzen gick
till honom och hällde i mera mjölk. Men i stället
för att fatta den blef den sjukes hand liggande
kvar. Sedelbundten höll han säkert fast med tre
fingrar. Med tummen och det femte plockade
han på täcket. Von Holzen böjde sig ned öfver
sängen och betraktade hans ansikte. Den sjukes
ögon voro slutna. Plötsligt började han mumla:

»När ni nu har fått hvad ni vill, skall ni gå».

»Nej», svarade von Holzen vänligt, »det skall
jag inte. Jag stannar hos er, om ni inte vill bli
lemnad ensam. Ni är modig i alla fall. Jag
kommer att bli förfärligt rädd när min dödsstund
nalkas».

»Ni skulle ej bli rädd, om ni lefvat ett sådant
lif som mitt. Döden kan i hvilket fall som hälst
ej vara något värre än det». Och mannen
skrattade helt belåtet, som den hvilken efter att ha
slitit mycket ondt ändtligen ser slutet nalkas.

Von Holzen svarade ej. Han gick fram och
öppnade fönstret samt släppte in den med lukten
af bränd torf blandade luften, hvilken ger Haag
sin särskilda landtliga atmosfer. Den tyske
vetenskapsmannen blickade ut genom fönstret, en
sällsam tystnad föll åter öfver rummet. Det var
ett besynnerligt rum att dö i, ty hvarje föremål i
detsamma var en antikvitet. Några af dessa
reliker hade nog blifvit omsorgsfullt tillverkade i en
butik i Bezem Straat, men flere voro äkta. Själfva

glaset, ur hvilket den döende drack sin mjölk,
för-skref sig från Hollands glansdagar, när Wilhelm
den tyste satte sin ihärdighet och djupa diplomati
mot Albas häftiga fanatism. Många föremål i
rummet hade sin egen historia och kunde berätta
om ett halft dussin menniskolif, som nu voro döda
och glömda. Själfva atmosferen var fylld af det
förflutna och multnande minnen.

Von Holzen gick fram till bädden under
tystnad och betraktade den döende. Han var i
allmänhet ingen talträngd människa och nu lade
särskildt den skugga, som hvilade öfver dennes
härjade ansikte, band på hans tunga. Den sjuke
andades mycket långsamt. Ett ögonblick såg han
på von Holzen, men vände därpa den trötta
blicken mot väggen. Plötsligt tröt honom andedrägten.
Under långa stunder tycktes han ha upphört att
andas. Så kom till slut ett uppehåll som
omärkligt öfvergick i evigheten.........

Von Holzen bidade några minuter. Därpå
böjde han sig öfver den döde, skilde sakta hans
fingrar åt och tog därur de skrynkliga sedlarne.
Mekaniskt räknade han dem, tolfhundra gulden.
Därpå stoppade han ned dem i fickan, ur hvilken
han tagit fram dem en timme förut.

Han gick fram till fönstret och och väntade.
När till slut distriktsläkaren infann sig, hälsade
han med en stel bugning.

»Herr doktor», sade han på tyska, »jag
fruktar att ni kommit för sent».

(Forts).

SERVERING UTAN UPPASSNING.

Allt hvad som »går af sig själft»
börjar nu bli mer och mer
användt, såsom varande i
bruket billigast. På kontinenten
ha t. ex. automobilerna fått allt
större användning. Hästen, som
med oblida ögon sett den tvåhjuliga
stålkonkurrentens vilda jagt, drar
en suck af hopplöshet vid åsynen
af de utan någon fåle framilande
vagnarne.

I Sverige ha
automatrestauranter i dessa dagar börjat införas. En
dylik har i september öppnats i
Stockholm, där ytterligare tvänne
inom kort skola inrättas. I
Göteborg och Malmö komma i höst att
öppnas liknande restaurationer. I
Kristiania ha redan länge ett
flertal sådana varit i gång och blifvit
mycket frekventerade. I Köpenhamn
äro de ock flitigt besökta.

Bilden visar hur buffeten vid
en dylik automatrestaurant ser ut.

Mekaniken är den enklast möjliga.

Man stoppar in myntet i
öppningen, drar i en klaff och den
önskade varan inställer sig genast.

Ifall gästen skulle ha anledning
till klagomål öfver något mankemang, finnes
alltid någon affärens representant till hands.
Man torde sålunda icke riskera att klaga »för
döfva väggar»!

En automatrestaurant.

I järnvägskupeérna borde små
automatrestauranter ha att emotse en lysande framtid såsom
mera lättskötta och praktiska än stora
restaura-tionsvagnar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:19:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvar8dag/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free