Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET STORA METEORRÄGNET 1899.
let är kanske med misstroende många skola
’ läsa om det stora meteorrägn, som väntas
nätterna till nästkommande 14 och 15
november. Man har så många föregående
novembernätter tittat förgäfves efter de svärmande
Leo-niderna, att man knappt längre sätter tro till dessa
profetior! Faktum är emellertid, att det lilla vi
fått se af novembermeteorerna under föregående
år endast varit förelöpare till den stora
Leonid-svärm, som nu i november skall rägna ner öfver
oss.
Två stora meteorrägn ha förut inträffat under
detta århundrade. En idé om hvad vi i nästa
månad kunna hoppas att få skåda kan man göra sig,
när man hör beskrifningen på de föregående
meteor-rägnen. Ett ögonvittne
i Syd-Carolina skildrar
på följande sätt
Leo-r.idsvärmen 1833:
»Jag väcktes
plötsligen af de
mesthjert-slitande rop som
någonsin nått mina öron.
Jag hörde skri af fasa
och rop om
barmhärtighet från nästan alla
negrerna på de tre
stora plantagen, inalles
omkring 6- å 800
stycken. När jag skulle
höra efter orsaken,
ropade en svag röst vid
dörren mitt namn. Jag
steg upp, tog mitt
vapen och gick mot
dörren.
»I detta ögonblick
hörde jag samma röst
alltjämt ängsligt bedja
mig att stiga upp,
mumlande orden: ’O,
min Gud, hela världen
brinner!’ Jag öppnade
dörren, och det är svårt
att säga hvilket som
upprörde mig mest —
den hemska synen eller
negrernas förskräckta
rop.
»Bortåt hundra
stycken lågo
utsträckta på marken — några mållösa, andra utstötande de
gällaste skri, höjande sina hopknäppta händer mot
himlen och anropande Gud att skona världen och
dem. Symen var sannerligen förfärlig, ty aldrig
har rägnet fallit tätare än meteorerna haglade ned
mot jorden, lika y’mnigt i alla väderstreck »
Precis trettiotre år efteråt — år 1866— gjorde
det sällsamma rägnet en ny påhälsning. Många
beskrifningar läsas öfver detsamma. Vi återgifva
här hvad den framstående engelske astronomen
sir Robert Bali säger:
»Aldrig glömmer jag den natten. Jag höll
denna oförgätliga afton på att studera himlen
genom lord Rosse’s stora teleskop. Klockan var
omkring tio, när ett rop från min assistent kom mig
att blicka upp från teleskopet just lagom, för att
få se en vacker meteor genomfara rymden. Den
följdes genast af en annan och därpå kommo åter
andra, två och tre i sänder. Under de följande
två ä tre timmarne blefvo vi vittne till ett
skådespel som aldrig går ur mitt minne. Antalet
stjärnfall ökades alltmer och till slut sågos emellanåt
en mängd samtidigt. Ibland voro de öfver våra
hufvuden, ibland till höger, ibland till venster, men
de kommo alla från öster.
»När natten framskred blef konstellationen Leo
(Lejonet) synlig ofvan horizonten och då blef
räg-nets egendomliga karaktär klar. Alla meteorerna
kommo från Leo. Emellanåt tycktes en meteor
komma nästan rakt mot oss och därpå stod den
stilla, lik en fixstjärna af utomordentlig glans, för
att lika plötsligt försvinna. Det är omöjligt att
uppgifva, huru många
tusen meteorer vi sågo.
Hvar och en af dem
skulle en vanlig natt ha
väckt den största
beundran för sin klarhet.»
Detta är den stora
svärm af Leonider,
hvilken vi efter
trettiotre års förlopp hoppas
återse nu i november.
Ehuru det måste
med-gifvas, att rägnet år
1833 enligt alla
beskrifningar öfverträffade det
som föll 1866, är detta
ej något bevis för att
fenomenet skulle ha
upphört eller krympt
ihop till en
obetydlighet!
Leonidsvärm arnes
periodiska återkomst
är en jämförelsevis ny
upptäckt. Ett stort
meteorrägn inträffade
år 1799, därpå kom det
år 1833 och da synes
man för första gången
ha förutsagt att det
skulle återkomma 1866.
När denna profetia slog
in, började man söka
upp gamla
anteckningar och fann en mängd
exempel på sådana
»stjärnskurar» Den äldsta historiska uppgiften
daterar sig från 902 före Kristus. Det året dog
kung Ibrahim Ben Ahmed och arabiska
krönike-skrifvare omtala att »den natten såg man ett
ofantligt antal stjärnor likt kastspjut rägna till höger
och vänster och det året kallades Stjärnåret.
I en fullt trovärdig portugisisk krönika läses
en liflig beskrifning pådetmeteorrägnsomföllår 1366:
»I rymden radde en rörelse bland stjärnorna,
till hvilken man aldrig förut sett eller hört maken.
Vid midnatt och en stund därefter flyttades alla
stjärnorna från öster till vester och sedan de
samlats ihop började de röra sig, somliga i en, andra
i en annan riktning. Och efteråt föllo de från
himlen så tätt och i sådan mängd, att himlen och
luften tycktes stå i lågor och till och med jorden
syntes vara färdig att fatta eld.»
Meteorer sedda tidigt på morgonen 14 nov. 1866.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
