Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ENGELSKE SOLDATEN.
Af Rudyard Kipling.
I~^en engelske soldatens mod är en sak, som
officiellt förutsättes vara höjd öfver allt tvifvel,
och som allmän regel kan man väl också säga, att
det verkligen förhåller sig så. Undantagen tystar
man beskedligt ner, och det är endast då
samtalets böljor en och annan gång efter midnatt börja
gå högt i officersmessen, som de tillfälligtvis
sköljas upp i dagen. Då kan man få höra snackas
om underliga,
ruskiga historier om
manskap, som ej
följer sina
officerare, om order, som
gåfvos af folk, som
ej hade rätt därtill,
och om skamlig
feghet, som skulle
slutat i glänsande
nederlag, om nu
icke engelska armén
skändligt förföljdes
af envis tur. Sådana
historier äro
otref-liga att höra på,
och de berättas
också bara i
half-hviskande ton, när
man sitter i godan
ro kring brasan,
och den unge
underlöjtnanten sänker då hufvudet
och hoppas att hans
folk med Guds hjälp
aldrig skall bära
sig så ynkligt åt.
Det är dock
icke alltid man har
rätt att göra den
menige ansvarig för
tillfälliga missöden, ett domslut, som man
emellertid gör bäst i att fälla inom slutna dörrar. En
endast lagom intelligent general kan till
exempel slösa bort sex månaders tid innan det går
upp för honom hur det särskilda krig, som är
lagdt i hans händer, skall ordentligen föras; en
öfverste kan gå i tre månader utan minsta idé
om hvad det regemente duger till, som han gått i
fält med; ja, mången kompanichef tar miste
på sin handfull folks lynne oeh sinnelag i öfrigt.
Och därför skall man icke lasta soldaten, och
sär-skildt nutidens soldat, om han en eller annan gång
sviker. Skjut honom eller häng honom efteråt! —
pour encourager les autres. Men låt bli att
skandalisera honom i tidningarna. Det är bara brist
på takt och för resten slöseri med utrymmet.
Låt oss nu t. ex. säga att han varit i hennes
majestät käjsarinnans af Indien krigstjänst i kanske
fyra år. Två år till och hans tjänstetid är utlupen.
Medärfda moraliska begrepp är han icke vidare
besvärad af, och
fyra års tid är ej
tillräcklig att göra
honom ståndaktig
och seg ända in i
hjärterötterna eller
för att det skall bli
honom fullt klart
hvad hans
regemente ändå är för
en helgedom. Han
vill ta sig ett glas,
han vill roa sig — i
Indien ville han
gärna lägga upp
litet pängar också
— och han har icke
den allra ringaste
lust att få ärorika
sår. Uppfostran har
han fått just
tillräckligt af för att
förstå halfva meningen
i de order han får,
och för att
spekulera öfver den
naturliga beskaffenheten af huggsår,
sticksår och krossår.
Får nu en sådan
karl order att bilda
skyttelinje strax
innan ett anfall skall företagas, så vet han, att
han löper stor risk att bli dödad, och han
misstänker att man uppoffrar honom för att vinna en
tid af tio minuter. Då verkställer han naturligtvis
rörelsen med den fart, som förtviflan ingifver eller
också klumpar han sig ihop med kamraterna, och
det hela blir villervalla, eller också tar han helt
enkelt till benen, allt efter den disciplinära
uppfostran han fått under sina fyra års tjänstetid.
Utrustad med bristfälliga kunskaper, lidande af
en rudimentär fantasis förbannelser, med begreppen
förvirrade af de lägre klassernas gränslösa själf-
Rudyard Kipling vid sitt arbetsbord.
IOO —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
