Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra som möjligt Och nu ber jag er, innan vi
hunnit vigas vid hvarandra, först ge mig ett svar
på min fråga.»
Hon lyfte åter upp blicken och såg prinsen
stå dödsblek framför henne.
»Samma öde», sade han med darrande röst,
»binder oss båda samman. Hon, som jag älskat,
som räddade mitt lif, äfven hon är död.»
Ett ögonblicks djup tystnad och deras blickar
möttes. I hennes ögon läste han en varm bön
och ett djupt vemod. Hon räckte honom handen
och han tryckte den innerligt.
»Var öfvertygad», fortsatte han, »att jag stode
icke här som en rik arftagerskas tillkommande, om
ej den obeveklige liemannen ryckt henne från mig!
Men sedan frågade jag icke efter någonting.
Helt apatiskt har jag framsläpat mina dagar, och
den förebråelse ni gjorde er, att endast ha tänkt
på den egna smärtan, träffar lika mycket mig.
Jag har hittills i er blott sett den rika bruden och
min själ har hela tiden haft hemliga möten med den
hädangångna. Att jag hade plikter mot en
lef-vande, mot ett väsen med själ och hjärta — därpå
har jag icke tänkt, och att något rör sig i ert inre
det har jag först nu fått veta. Förlåt mig och
tack för dessa minuter. Nu tackar jag med ord,
men jag hoppas under vårt kommande samlif
blifva i stånd att visa er att ni icke valt en ovärdig.
Låt oss hålla minnet af de hädangångna högt, och
kanske skall ur den stora smärta, som vi hafva
gemensam, en gemensam lycka spira upp.»
Grefvinnan såg på honom med fuktigt
glänsande ögon.
»Det är orätt», sade hon, »att glömma de döda
för de lefvande. Hågkomsten af den lycka vi en
gång i lifvet fått njuta stannar som en oantastlig
egendom i vårt sinne, förklarad och förskönad af
tiden. Men plikterna mot de lefvande äro stora
och skola så uppfattas. Därför tackar jag er för
ert förtroende och jag hoppas att jag skall lyckas
vara icke blott en rik utan äfven en god hustru åt er.
Ja, jag tror mig känna att den lilla lyckan en gång
skall växa till en stor.
Djupt rörd böjde han sig ned och tryckte en
kyss på hennes panna.
Därpå bjöd han henne armen.
»Låt oss gå ned, bröllopsgästerna vänta», sade
han. »Vi äro redan vigda utan ceremonier, ty
dessa minuter före vigseln äro för oss heligare och
betydelsefullare än hvad vi nu begifva oss till —
utan bäfvan eller tvekan, glada och hoppfulla
väntande på lyckan.»
Med strålande ögon såg hon upp till honom
och lade ömt och förtroendefullt sin arm i hans.
Violet.
PRESIDENT KRUGER HÅLLER REVY.
Efter en fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
