Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GENERALPOSTSTYRELSENS JUBILEUM.
Den 21 november hade 50 år förflutit, sedan det förutvarande »Öfver-Post-Directeurs-Embetet» erhöll namnet »Generalpoststyrelsen» och dess högste chef fick titeln generalpostdirektör. Detta ämbete innehafves nu af civilministern, statsrådet Krusenstjerna och förvaltas af byråchefen F. H. Schlytern, som sedan 1896 är tillförordnad generalpostdirektör.
Titeln generalpostdirektör har under de 50 åren endast burits af fyra personer. Vid namnombytet var frih. Hugo Adolf Hamilton chef för verket. Denne som blef afsatt från sitt ämbete året därpå, efterträddes af J. Staël von Holstein, hvilken fungerade som generalpostdirektör till år 1867. Efter honom kom W. Roos, som beklädde chefskapet i öfver 22 år och i sin ordning 1889 efterföljdes af statsrådet Krusenstjerna, hvars ämbete som vi ofvan nämnde under tiden från 1896 på förordnande bestrides af byråchefen F. H. Schlytern.
I anledning af generalpoststyrelsens födelsedag torde en liten skildring af postverkets historik vara af intresse.
Enligt instruktion af 1563 skulle k. m:ts bref-dragare fortskaffas med utgärdshästar, d. v. s. sådana hästar, som under krigstid skulle aflämnas i stället för en fullt beklädd karl.
Redan 1624 påtänktes emellertid införandet af en verklig postinrättning i Sverige. Detta förslag synes dock ej hafva kommit i verkställighet. Först på hösten 1635 hemsände Axel Oxenstjerna förre postmästaren i Leipzig Anders Wechel för att vara behjälplig vid skapandet af en postinrättning inom Sverige. Den 20 febr. 1636 utfärdades förordningen om postbuden, fullmakten för Anders Wechel som postmästare och beställningen för Olof Jönsson att resa kring landet och tillsätta postförvaltare och postbönder. Från denna dag räknar alltså vårt postverk sitt ursprung.
De första postlinier, som 1636 anordnades, voro från Stockholm till Göteborg och från Stockholm till Markarvd vid dåvarande danska gränsen.
Med år 1718 inträder en större förändring,ehuru af kort varaktighet, uti post- och skjutsväsendet, för hvilket Karl XII varmt intresserade sig. Sex olika slags poster inrättades: paketposten, ständiga posten, ryttareposten, rännposten, ridposten och extra posten. De ansågos dock snart för det utarmade Sverige alltför betungande och genom två k bref i december 1718 återstäldes allt i sitt gamla skick.
Kongl. brefvet den 9 juni 1688 omnämner redan postjakter öfver Ålands haf och till Reval, men redan år 1685 gingo postjakter mellan Ystad och Stralsund. År 1859 inrättades de första
postkupé-expeditionerna, nämligen mellan Örebro och Arboga samt mellan Göteborg och Töreboda. Nu uppgår antalet till flere hundra.
Brefbäring infördes i hufvudstaden år 1673. Afgiften för brefs hembärande hade för Stockholm år 1836 blifvit bestämd till 1 skilling banco (= 3 öre). Samma pris blef gällande i landsorten, sedan brefbäring äfven där hunnit blifva anordnad.
DE SMÅ I BARNKRUBBAN.
Någon vackrare, ädlare och mera tilltalande välgörenhet än den, hvars mål är att sörja för barnens väl och uppfostran till andligen och lekamligen sunda medborgare, gifves icke. Egentligen är sådant kärleksverk ej någon välgörenhet. Det är en sträng plikt, hvars uppfyllande icke utan våda för samhället kan försummas. På barnens omsorgsfulla vård, så till kropp som själ, hvilar nationens lycka.
Frälsningsarmén, hvars religiösa verksamhet vi här icke alls vidröra, har sin sociala verksamhet att tacka för de sympatier, som den förvärfvat i vida kretsar. Den egendomliga korporationens för mången mindre tilltalande sidor öfverskylas af den verksamhet, som frälsningsarmén utvecklar till lindring af nöden hos de lägsta lagren, dit kanske ingen stråle af ljus annars skulle tränga. Slumsystrarnes kärleksarbete i armodets och eländets boningar kan icke förbigås med likgiltighet eller utan ett varmt ord af erkännande.
De vackraste utslagen af detta arbete är anordnandet af de s. k. barnkrubborna, hvilka finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
