Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER
Af S. II. Merriman.
Öfversättning för livar 8 Dag.
I hvarje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehåll allt ifrån dess början.
I första kapitlet omtalas professor von Holzens vandring genom någrä trånga, ruskiga gator i Haag, i afsikt att aflägga
ett besök hos en döende. Af denne köper professorn för tusen gulden ett dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck,
tager professorn pängarne ur hans hand och stoppar dem tillbaka i sin plånbok.
Andra kapitlet börjar med en skildring af ett sammanträffande mellan den från Indien som segrande hjälte återvändande
inajor White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en modärn man ur societeten. De följas åt till den senares
onkel lord Ferriby, för att hälsa på husets unga dotter miss Joan. De finna henne upptagen med arbete för ett
välgörenhetsföre-tag till fromma för manufakturistbiträden. Välgörenheten går ut på att förmå folk att på lördags e. m. låna ut sin velociped till
fattiga biträden. Miss Joan omtalar lordens senaste välgörenhetsprojekt. Det är en stor internationell affär, som har till mål att
lindra malgamitarbetarnes svåra lott.
I tredje kapitlet har herrskapet Ferribys en »at home», hvarvid lorden framlägger denna sin plan. Som medlemmar af
direktionen föreslås och antages med acklamation lorden, Tony Cornish, major White, upphofsmannen till projektet mr Percy
Roden och professor von Holzen.
Fjärde kapitlet återgifver att börja med en interiör af det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag. En mrs Vansittart,
som reser med sin kammarjungfru, gör här bekantskap med mr Percy Roden, för hvars stora projekt hon visar sig lifligt
intresserad. Detsamma går ut på att samla ihop alla malgamitarbetare och bygga en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen
med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall förläggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med
Roden och båda, företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Cornish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.
Sjunde Kapitlet.
"Man kan så mycket vara en
man af värld, att man icke är
någonting i världen11.
*fS ^ ationalekonomien kommer en dag att få
■ jrl erkänna filantropien som ett möjligt, ja som
ett afgjordt hinder i vägen för världens
framåtskridande mot det tusenåriga rike, när
tillgång och efterfrågan skola sitta bredvid hvarandra
i frid. Välgörenheten håller för visso på att göra
en sådd i tidens fåror, hvilken i en framtid skall
bära häpnadsväckande frukt. Ty välgörenheten
tvekar inte att göra slut på en industri eller gå i
vägen för ett yrke, som ger dagligt bröd åt
tusental. Det af lord Ferriby så lysande invigda
mal-gamitföretaget bar inom kort en vacker frukt på
ett håll, dit troligen få af de intresserade någonsin
tänkt på att kasta en blick. Priset på finaste
kulörta papper föll öfverallt på världsmarknaden.
Detta papper kunde endast tillverkas medels en
stor del malgamit, i förening med fabrikatets öfriga
beståndsdelar. I det s. k. prospektet för
malgamit-företaget uppgafs det att denna stora välgörenhet
var igångsatt för att lindra nöden hos
malgamit-arbetarne genom att sätta dessa lidande människor
i stånd att tillverka det lifsfarliga fabrikatet till
billigare pris och utan fara för dem själfva. Detta
prospekt kom naturligtvis till deras kännedom,
hvilka det mest angick, nämligen fabrikanterna af
kulört papper och dem som förse dessa
fabrikanter med råvaran.
På det viset kom lord Ferriby att sätta i gång
en lavin.
Malgamitaffären var mycket exklusiv — d v. s.
denna vara skickades ut i världen af några få
affärsmän, i hvilkas makt det icke stod, när de
fingo kännedom om lord Ferribys prospekt, att
hindra prisfallet på malgamit. Allt efter som detta
föll, föllo priserna på de olika slagen papper,
hvilka icke kunde tillverkas utan malgamit. På det
viset kom lord Ferriby indirekt, i följd af denna
(Forts från n:o 9).
oklarhet, som mycket ofta utmärker den högt
upp-drifna välgörenheten, att utöfva inflytande på
tusentals människors dagliga bröd. Och han visste det
inte. Och ej häller Tony Cornish visste om det.
Och Joan och de som bidragit till företaget hade
aldrig drömt om eller tänkt sig något dylikt.
Pappersmarknaden blef hvad man kallar
ömtålig — d. v. s. priserna stego och föllo hastigt
utan synbart skäl. Somliga förtjänade pängar och
andra förlorade. Men nu — i Mars månad, två
månader efter malgamitarbetarnes ankomst till sitt
nya hem på sanddynerna vid Scheveningen —
började pappersmarknaden att bli stadig igen och
fastare priser blefvo rådande. Orsaken var det
enkla faktum, att en affärsman i London hade
uppköpt något af den nya malgamiten från
Scheveningen och utlämnat den tiil sina kunder, hvilka
funno att den var god. Han hade därtill köpt den
billigare. Inom några dagar visste alla, som saken
angick, om detta. Sådant är affärslifvet vid seklets
slut!
Cornish fann, när han af en tillfällighet tittade
in på det lilla malgamitkontoret, sitt bord
öfver-strödt af telegram.
Han hade verkligen under de två senaste
månaderna kommit underfund med att
malgamitaffären var ett vidlyftigare företag, än vare sig han
eller hans onkel någonsin inbillat sig.
Under denna tid hade Cornish sett sig ur stånd
att besvara en hel mängd förfrågningar, hvilka han
måst returnera till Roden och von Holzen. Desse
hade ju genast svarat, och på det viset blef saken
enkel nog. Cornish fann emellertid snart sig själf
verkligen till slut upptagen och intresserad af
någonting.
Han hade ett litet nätt kontor, hvilket Joan
möblerat med en viss originalitet, som gjorde det
olikt alla andra i Westminster. Det hade till på
köpet den stora fördelen att vara beläget ofvanför
ett té-kafé för damer, så att denna
eftermiddags-dryck lätt kunde anskaffas. Joan bjöd sina vänner
dit på té, och hennes mor var förkläde. Dessa
små tekonseljer blefvo mycket gouterade, och man
hade t. o. m. satt ifråga att skaffa ett piano, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
