Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömt, att hon fanns till. Hon ämnar sig hit öfver
till balen. Hon säger, att hon råkade dig, då du
var i Haag. Det nämnde du aldrig, Tony.»
»Gjorde jag inte? Hon bryr sig ej om
malga-mitaffären, ser du. Och ingen, som icke
intresserar sig för den, är ens värd att nämnas.»
De gingo en stund tysta. Därpå frågade
Cor-nish:
»Hvad för slags flicka var hon i skolan?»
»Ah, hon tillhörde den där tanklösa sorten — tog
aldrig någonting på allvar, du förstår. Jag
förmodar, att det är därför, som hon ej intresserar sig
för malgamitsaken.»
»Ja, förmodligen», sade Tony Cornish.
Åttonde Kapitlet.
Frånsidan.
rs Vansittart sade åt Roden, att hennes hus
låg vid Park Straat i Haag. Men hon
sade ej, att det låg i hörnet af Oranje
Straat, hvilket mycket förändrar saken. Ty Park
Straat är lång, och dess bortre ände — längst bort
från kungliga palatset — är mindre treflig än
trakten af Vyverberg. Mrs Vansittarts hus låg i den
angenämaste delen af denna lilla behagliga
residensstad. De kringliggande husen voro alla
bebodda af personer, hvilkas namn en gång varit
världshistoriskt ryktbara. De representera för öfrigt
den mest förtjusande kosmopolitism. De härstamma
från alla möjliga delar af världen. Där finnas t. ex.
holländare med skottska familjenamn. Där finnas
andra af fransk härkomst och åter andra, hvilkas
förfäder invandrat med Don Juan under
religionskrigens dagar och hvilkas historia låter som det
mest sagolika äfventyr.
Mrs Vansittarts hus var af mörkrödt tegel,
med fasadprydnader af sten, och tillhörde troligen
den i England s. k. tudorska perioden. Invändigt
var det sa behagligt, som tjocka mattor, rika
draperier och utsökt bildhuggarearbete kunna göra
ett hem. Holländarne äro kända som världens
främste blomsterodlare, och en uppmärksam resande,
som promenerar uppför Oranje Straat, kan ej undgå
att lägga märke till att till och med midt i vintern
fönsterväxterna dagligen ombytas. I detta
afse-ende såväl som i fråga om sina öfriga menus
plaisirs hade mrs Vansittart antagit sitt
adoptivlands seder. Och Holland gör intryck af en äldre
herre, som blifvit litet korpulent och trög på gamla
dagar och som efter en stormig ungdom börjar
värdera fredens och den yttre bekvämlighetens
välsignelser och, sedan hän sparat ihop tillräckligt
för en anständig bärgning, nu sitter lugnt vid
brasan och tänker på de dagar, som svunnit.
Mrs Vansittart omgaf sig med all tänkbar
komfort. Hon var en person, som i hög grad
visste att taga sin värdighet i akt — detta slags
själfaktning, som tillåter sig allt, utom öfverdrifter
i något hänseende. Hon tyckte om att kläda sig
väl, bo väl och blifva väl uppassad. Hon hade
pänningar, och med dessa förstod hon att skaffa
sig allt hvad som tillsammans skapar ett angenämt
hem — saker, hvilka det i högre eller mindre grad
står alla till buds att kunna skaffa sig, men som
få veta att ens rätt sätta värde på. Dock kan man ej
säga, att mrs Vansittart var en person, som kunde
känna sig fullt belåten med alla dessa yttre
förmåner. Likt många andra saknade hon troligen
något, som ej kan fås för pängar.
Enligt sitt löfte till Percy Roden gjorde mrs.
Vansittart visit hos Dorothy Roden i Villa des
Dunes, och Dorothy Roden infann sig
pliktskyldigast i huset i hörnet af Park Straat och Oranje
Straat för att besvara visiten. Dorothy hade ej
varit hemma vid mrs Vansittarts besök, men af sin
brors beskrifning anade hon hvad slags kvinna hon
kunde vänta att finna. Ty Dorothy Roden hade
blifvit uppfostrad utomlands och kände till en
viss-ldass engelska damer, som man träffar på
kontinenten och hvilka gemenligen utmärka sig för sina
förnäma bekantskaper, sin oföränderliga lättja och
sina ständiga antydningar om stora upplefda sorger.
Men Dorothy insåg vid första ögonkastet att
hon bildat sig en fullkomligt falsk föreställning om
mrs Vansittart. Hon tillhörde tydligen ej den
slags-kvinnor, som söka väcka beundran hos förste bäste,,
och Percy Roden hade låtit sin syster förstå, att
mrs Vansittart — vare sig hon nu sökt den eller
ej —- vunnit hans djupaste beundran.
»Det- var mycket snällt af er att så snart
besvara min visit», sade hon vänligt. »Jag förmodar,
att ni spatserat hela vägen från er villa? Engelska
flickor äro så duktiga fotgängerskor nu för tiden.
Jag tillhör en något tidigare generation, och den
föredrog att åka. Jag afskyr att gå. Ni är ej
alls-lik er bror.» Och hon lade hufvudet litet tillbaka
och såg eftertänksamt på sin gäst.
»Var så god och sitt!» sade hon skrattande.
»Ni kom förmodligen hit med en hel hop fördomar
mot mig. Man skulle aldrig kunna lära känna en
kvinna genom hennes manliga bekantskapers
omdömen. Det är en regel, från hvilken det
knappast finnes något undantag — ni kan lugnt tro
mig, som är mänga år äldre än ni! Men — nåväl,
nous verrons. Kanske ni och jag just äro
undantaget från regeln!»
»Jag hoppas det», svarade Dorothy, som var
ganska talför. »I alla händelser längtade jag
mycket att träffa er, efter allt hvad Percy berättat mig
om er. Som ni vet, är det ganska ensligt i Villa
des Dunes. Percy är ju hela dagen upptagen af
sina malgamitarbetare. Och vi äro ännu ej
bekanta med någon.»
»Än herr von Holzen?» framkastade mrs
Vansittart, i det hon ringde efter té.
»Ni menar den där herrn, som är Percys
medhjälpare vid fabriken? Honom känner jag inte.
Percy har aldrig tagit honom med sig till villan.»
»Verkligen? Det var då snällt af er bror.
Ibland använda män, som ni vet, sin hustru eller
sina systrar för att hjälpa dem med deras
affärsförbindelser. Jag kände en gång en man, som
begagnade sig af sin vackra dotter för att skaffa sig
en klient. Skönhet utjämnar allt, som ni vet Det
är ej vackert; nej, det är det inte. Jag förmodar,
att herr von Holzen är — hvad skall jag säga —
en utländsk lärd. Det är ett så vidsträckt begrepp
och skyler i så hög grad bristen på tvål och
vatten.» Och hon skrattade lätt, medan ögonen
bibe-höllo sin allvarliga och vakna blick.
»Min bror talar ej mycket om honom»,
svarade Dorothy Roden. Percy yttrar aldrig mycket
till mig om sina affärer, och det är jag rätt glad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
