Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER
Af S. H. Merriman.
Öfversättning för Hvar 8 Dag.
I hvarje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehall allt ifrån dess början.
I första kapitlet omtalas professor von Holzens i Haag besök hos en döende, af hvilken han köper för tusen gulden ett
dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck. stoppar professorn pängarne tillbaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en
modärn man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
upptagen med arbete för ett välgörenhetsföretag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görenhetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en »at horne», hos Ferribys
framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Cornish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Roden och professor von Holzen.
I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Percy Roden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
förläggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med
Roden och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Cornish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.
I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, där Cornish och lorden sköta »affärerna». Där af hållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enksfru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.
Efter ett sammanträffande mellan miss Roden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Roden och Holzen stå vid en malgamitarbetares dödsbädd.
Mannen i sängen stirrade på Holzens rygg.
Kanske det var därför, denne så envist såg Ut
genom fönstret. Arbetstimmarne voro förbi, och från
en af stugorna trängde ljudet af en dragharmonika
fram genom den stilla aftonluften. Musikanten
hade valt en populär varietémelodi, hvilken han
spelade om och om igen med en ihärdighet, som
kunde göra åhöraren utom sig. Roden bet sig i
läppen och rynkade pannan för hvar gång han
åter började melodin på nytt. Holzen med sitt
lugna, bleka ansikte och sina stränga ögon tycktes
ingenting höra. Han hade inga nerver. Emellanåt
drog han ihop läpparne, fuktade dem med tungan
och undertryckte en otålig suck. Det gick lång-
(Forts från n:o n).
samt för den sjuke att dö. De hade väntat i två
timmar. Denna olyckliga tillfällighet måste stökas
undan så obemärkt som möjligt för att skona den
spelandes och alla de öfriga arbetarnes känslor.
Dörren stod på glänt, och i rummet bredvid
satt en sjuksköterska i mössa och förkläde och
läste i en tysk tidning. Detta var äfven ett sofrum.
Stugan var inredd till sjukhus för
malgamitarbe-tarne. Sköterskan, hvars tjänster hittills ej tagits
i anspråk läste helt filosofiskt sin tidning och
väntade.
Det var Roden, som vakade öfver den sjuke.
Denne gaf emellertid ej akt på honom utan fästade
envist sin blick på Holzen. Uttrycket i hans ögon
antydde, att om de haft ett
tungomål gemensamt, skulle
han hafva velat säga honom
något. Roden såg den sjukes
blick och förstod kanske dess
mening. Ty Percy Roden var
besvärad af det största hinder
för en mans framgång här i
lifvet — ett ömt hjärta. Han
kunde tala hårdt nog om
mal-gamitarbetarne som klass, men
han drogs till denne sjuke
individ med stark längtan att
kunna göra det omöjliga för
honom. Holzen hade ej
lof-vat, att inga dödsfall skulle
förekomma. Han hade blott
åtagit sig att så småningom
förminska de faror, som voro
förenade med
malgamittillverk-ningen, tills dessa slutligen
skulle upphöra. Dessutom
ägde han nog sinnesstyrka
att icke fästa mer än tillbörlig
vikt vid denna lilla tilldragelse
i ett företag af så omfattande
natur. Han besvärades, med
ett ord, icke som Percy Roden
af något hinder.
Solen gick ned bakom det
lugna hafvet, och aftonens
skuggor drogo sig allt längre vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
