- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) /
209

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GULDTÖRSTENS OFFER

Af S. H. Merriman.

Öfversättning för Hvar 8 Dag.

I hvarje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehall allt ifrån dess början.

I första kapitlet omtalas professor von Holzens i Haag besök hos en döende, af hvilken han köper för tusen gulden ett
dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck. stoppar professorn pängarne tillbaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en
modärn man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
npptagen med arbete för ett välgörenhetsföretag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görenhetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en »at home«, hos Ferribys
framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Cornish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Roden och professor von Holzen

I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i cjet gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Percy Roden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
förläggas till dynerna i Holland.

Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med
Roden och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Cornish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.

I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, där Cornish och lorden sköta »affärerna». Där afhållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enksfru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.

Efter ett sammanträffande mellan miss Roden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Roden och Holzen äro närvarande vid en malgamitarbetares dödsbädd.

I nionde kapitlet mötas hos mrs Vansittart miss Roden samt hrr Cornish, Roden och von Holzen.

»Ja, det var det. Tjugufyra stycken — just
dräggen, så att säga. De sista malgamitarbetarne,
som funnos kvar i alla världens delar. Jag
försäkrar att jag ej kände mig stolt öfver en sådan
samling.»

Han satte sig och skyndade att byta om
samtalsämne, hvarvid man tydligen såg, att ämnet
intresserade lika litet honom som de öfriga i
sällskapet. Han hade med sig de nyaste nyheterna
från London, hvilka damerna voro alltför angelägna
att få höra. Ty åtminstone för Dorothy Roden var
Haag en verklig förvisningsort, där männen lefde
ett helt annat lif och kvinnorna hade helt andra
tankar än annorstädes. Finns det icke kanske
hundrade små nyhetskanaler och on dits, som aldrig
komma i tidningarna men gå från mun till mun,
och hvilka, huru obetydliga de än må förefalla,
i förening till slut dock bilda en ganska mäktig
ström, den s. k. allmänna opinionen?

Och denna, som helt omärkligt vuxit fram,
finnes plötsligt alldeles färdig, och är så påtaglig,
att tidningarna glömma att tala därom. Det är
därför som kolonister och andra landsflyktige,
hvilka med stolthet trott sig hafva följt med
händelsernas och idéernas utveckling i det gamla
landet, vid sin hemkomst till England finna, att de
hela tiden följt falska kanaler — att hvad som
förefallit dem vara viktiga händelser, i allmänhetens
ögon varit utan betydelse och att obetydliga idéer
däremot lyftats högt mot himlen af den tanklösa
hop, som kallas »societeten».

Af Tony Cornish fingo mrs Vansittart och
Dorothy veta, att välgörenheten för närvarande
hölle på att läggas undan för andra moderna sociala
förströelser. Vi tyckas hafva ärft af våra förfäder en
stor leksaksask, och en uppmärksam
historieforskare skall snart finna, att ingen af alla leksakerna
däri är ny, utan att alla utan undantag förut
an-vändts af våra förfäder, som lekte med dem precis
på samma sätt, som vi göra. Snart kastas
leksaken — den må nu hafva varit välgörenhet eller
en ny religion, sentimentalitet eller förvärfsbegär
eller krig — åter tillbaka i asken, där den får ligga,
tills en senare tid åter letar fram den och ropar,
att den är alldeles ny.

(Forts från n:o n).

Tony Cornish, som var dans le mouvement, lät
därför helt varsamt sina åhörarinnor veta, att hvad
man skulle kunna kalla en kraftigare tidsanda
började göra sig gällande. Barmhärtigheten var i
nedgående, sporten i uppgående.

Det såg ut, som om hela malgamitfrågan redan
tillhörde något förflutet, för så vidt den angick
Londonsocieteten. Studenternas kapprodd hade
gifvit välgörenheten nådestöten, och med detta
fri-luftsnöje köm våren, då till och med de fattiga få
försörja sig själfva.

»Och under allt detta hafva fyra hundra
malgamitarbetare blifvit så att säga landsatta här i Haag?»

»Ja», svarade Cornish med sitt lätta skratt,
»men det reder sig nog. Hvad som behöfdes var
blott att sätta saken i gång. Det är den nu. Hvad
kunna de mera begära? Kommer icke lord Ferrib}’
själf hitöfver? Han är just nu på väg med båten
till Vliessingen. Och han gör en stor uppoffring,
ty han måste själf förstå, att han ej på långt när
är samma imponerande personlighet på kontinenten
som t. ex. i Piccadilly, där hvarenda polisbetjänt
känner honom och där till och med
tidningspoj-karne tyckas hafva en svag aning om att han ej
är en vanlig dödlig, till hvilken man kan bjuda ut
en radikal tvåöres tidning.»

Cornish afbröt sig tvärt och såg mot dörren,
som just i samma ögonblick öppnades af en
betjänt, som anmälde:

»Mr Roden. Mr von Holzen.»

De båda männen stego in tillsammans, Roden
bredaxlad och med sin vanliga trötta hållning, men
väl klädd; Holzen mindre, kraftigare byggd, med
tankfullt ansikte och beräkning i blicken.

Roden presenterade sin följeslagare för de båda
damerna. Kanske en viss stelhet i hans sätt
förrådde att han medförde Holzen mot sin vilja.
Antingen hade Holzen anhållit att blifva presenterad,
eller ock hade mrs Vansittart låtit Roden förstå,
att hon önskade göra bekantskap med hans
kompanjon, men härom nämde man i alla händelser
ingenting vid presentationen. Cornish såg
allvarsamt på. Holzen föreföll för ett ögonblick litet
tafatt, som om han ej kände sig alldeles
hemmastadd i en salong.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free