Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR MAN SKALL SPARA.
EN MODÄRN DYRTIDSDEBATT.
Scen: Herrns rökrum. Tid: Efter middagen. På bordet en silfverbricka med kaffe, likör och cigarretter.
Frun: Ja, min vän, jag vet att man anser
mig vara lättsinnig, eftersom jag inte uppträder
som om jag vore lastgammal. Men det är blott
några som bedöma mig rätt. De som säga:
»Von Boren har gjort ett godt val, hans lilla fru
är förtjusande!» — de ha rätt —
Herrn: Ja visst, det är ju sannt —
Frun: Låt mig tala ut! Men vanligen
tilllägger man: »Men hon är en liten ytlig varelse,
intet allvar, ingen eftertanke» — och det är
orätt sagdt. I småsaker är jag kanske tanklös,
men viktiga angelägenheter kan ingen behandla
allvarligare än jag. Folk dömer mig för mycket
efter ytan. Därför att jag t. ex. inte har lust att
ställa mig på piedestal som Grachernas mor, tror
man att jag är en dålig mor.
Herrn: Hvem vågar säga något sådant om
dig?
Frun: Nåja — flertalet människor bedöma
ju alltid sin nästa orätt. Och jag är ändå
offervillig som ingen, och så fort du säger: »Pauline, vi
lefva för dyrt, om vi fortsätta på det viset komma
barnen en gång att hamna på en vindskupa!»
— så svarar jag utan ett ögonblicks tvekan: »Jag
är beredd till alla offer, låt oss stryka, låt oss
stryka hvad som är möjligt att stryka i vår
ut-giftsstat».
Herrn: Min älskade gumma, du är verkligen
förtjusande — (Omfamning).
Frun (gör sig fri). Låt bli de där
dumheterna nu, låt oss tala allvar. Hvad skola vi
börja med?
Herrn: Med hyran! En kolossal utgift, som
upptager en stor del af budgeten.
Frun: Men hur vill du att vi skola kunna
bo bekvämt för lägre pris? På hyran kan man
inte spara in något!
Herrn (i pedagogisk ton). Vid en
ändamålsenlig uppdelning af utgifterna får hyran icke taga
mer än tiondedelen af inkomsten.
Frun: Min käre vän, det är en
gammalmodig indelning som kunde ha gått an förr i
världen. Hvarför föreslår du inte genast att vi
hyr en våning för femhundra kronor? Vet du
inte att hyrorna i förhållande till de andra
lefnads-omkostnaderna stigit dubbelt? Nu för tiden är
man sparsam, om hyran tager tredjedelen eller
fjärdedelen af inkomsterna, det säger jag dig, din
lilla bestämda, förståndiga hustru. Och för rasten
är vår våning inte dyr till sextonhundra kronor.
Herrn: Med skatten och nödvändiga utgifter
går den till öfver tvåtusen.
Frun: Det är ett särskildt kapitel — du
blandar ju ihop saken alldeles förfärligt, om du
räknar skatten till hyran!
Herrn: Vi bo egentligen något för gentilt.
Frun: Jaså! Eftersom vi ha två barn, skola
vi kanske tränga ihop oss och bo obekvämare,
än om vi vore ensamma! Så oförnuftigt!
Herrn: Det har du egentligen rätt i.
Frun: Säg mig först, hvilket rum vi skulle
kunna vara utan? Lilla salongen måste jag ha,
annars skulle vi förstöra den dyra möbeln i stora
salongen. Det är väl inte vårt fel att jag fick så
vackra saker med i boet! Skall jag just därför
bo i mitt sofrum, liksom fruarne i småstäderna?
Herrn: Nej, nej, kära barn. Men låt oss
tänka efter! Rökrummet!
Frun: Herregud, det nötskalet! Ett rum så
stort som en fiollåda — skulle just det göra hyran
för hög? Du måste väl också ha en vrå, där du
kan vara i lugn och ro, det skola vi bara inte
tala om. Tycker du kanske att vi kunna afstå
från barnkammaren? Tvärtom! Barnen bli stora
och behöfva snart hvar sitt rum. Jag skall säga
dig, att i själfva verket är det få familjer som
inrätta sig så klokt som vi —
Herrn: Jag går in på att barnkammaren är
nödvändig. Men — (tvekande) hvad tror du, ditt
toalettrum är verkligen ett praktgemak, kunde det
ej bli mitt rum?
Frun: Nej, nej, tusen gånger nej! Det vore
ändå bättre upp! Nej, käre vän, då afstår jag
hällre från alltsammans. I en skrubb gör jag inte
toalett! Du vill kanske också att vi skola taga
badrummet till matsal?
Herrn: För Guds skull, mitt barn lugna dig!
Ja, ja, jag inser att vi bara ha hvad vi nödvändigt
behöfva. Men säg mig, är inte den här förnäma
stadsdelen för dyr för oss?
Frun: Det är möjligt — men vill du bo ute
i en förstad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
