- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) /
248

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Herrn: (I smekande ton). Din mor påstår att
vi skulle bo billigare på norr.

Frun: Det är möjligt. Men då skulle de
stackars barnen ha så langt till den här stora
härliga parken som är en sådan hälsokälla för dem.

Herrn (halft förargad, halft ironiskt): Hvad

våningen kostar mera inbesparar man således på
läkare och apotekare? Godt! Låt oss då gå öfver
till tjänstfolket!

Frun: I det fallet vet jag verkligen inte hvad
vi skulle kunna draga in på! Gud ska veta att
tjänstfolk nu för tiden inte är mera nöje än att
man inte skaffar sig mer på halsen än hvad man
nödvändigt behöfver. Ja, gubevars — jag har hört
att det finns familjer som reda sig utan tjänare.
Men då får man hyra städerskor och vaktmästare
när man skall se någon hos sig, och kasta ut en
massa pängar för ärenden. Det är både dyrare
och mindre bekvämt.

Herrn: Kanske det. Men guvernanten?

Frun: Hvem knusslar någonsin in på sina
barns uppfostran? Och hvem skulle väl se efter
barnen, om hon inte funnes? Ingenting är
farligare för barn än att hänga i hälarne på
för-äldrarne.

Herrn: Kunde inte Marie, din
kammarjungfru, sköta barnen?

Frun: Då finge hon ingen tid att sy. Hon
är mycket duktig i sömnad och det spar oss
mycket pängar. Åt lille John kan hon ju inte sy
längre, men hon lagar så bra. Hur vi bära oss
åt, så kan jag inte inse att vi kunna undvara
mer än en person för framtiden - och det är
amman.

Herrn: Det kan man inte nu säga så
be-stämdt.

Frun: (I energisk ton) Men John då, det

är ju du som yrkar på besparingar.

Herrn’. Må vara! Paragraf 2 är antagen utan
ändring.

Frun: Paragraf 3, köket. Det är mitt eget
departement och där finns ingenting att stryka,
det vågar jag bestämdt påstå.

Herrn: Det tror jag, men om man riktigt

klämmer —

Frun: (Förolämpad). Du tycks ej ha en

aning om hur ekonomisk jag är! Jag kontrollerar
hvartenda öre och hvarenda leverantör. Hur ofta
går jag inte i skafferi och källare, för att se efter
att allt är i ordning och att mina befallningar
åt-lydas!

Herrn: (Rörd). Stackars liten!

Frun: Det är så likt karlarne att tro att

hushållsmaskinen går af sig själf när man inte
jämrar sig öfver hvarje detalj! När steken inte
är mör nog, så gnälla de utan att tänka på hvilket
arbete det är att få den på bordet.

Herrn: (Retsamt). Vet du det då?

Frun: (Med värdighet). Naturligtvis, men

jag tiger och lider.

Herrn: Du talar som en bok! Jag klagar -

inte — men i svaga ögonblick frågar jag mig
själf, huruvida vi inte ha för godt bord?

Frun: För godt bord, o Herregud, vi för
godt bord! Vi ha bara god och närande mat.
Det är på födan hälsan beror.

Herrn: Alldeles riktigt, fullkomligt riktigt!

Men är inte kokerskan för dyr?

Frun: De äro alla lika. Jag kunde kanske
få en till femton kronor i månaden. Hon skulle
skaffa oss magkatarr — det vore hela besparingen.

Och när vi hade främmande skulle vi behöfva
taga en kokerska extra!

Herrn: Nu har jag det! Nu har jag det!

Om vi skulle ha främmande mindre ofta?

Frun: Är det ditt allvar, John? Skola vi
lefva som enstöringar eller kanske taga emot
bjudningar och aldrig bjuda igen ? I så fall skulle
folk snart tro att vi vore ruinerade eller att vi
lefva så olyckligt tillsammans, så vi kastade
tallrikar och glas på hvarandra.

Herrn: Trefligt!

Frun: Tycker du verkligen att mina små

middagar på tolf personer äro slöseri?

Herrn: Hvad är egentligen skilnaden mellan

en enkel middag och- en stor middag? Dyra
toaletter, blommor, vin och tryffel och —

Frun : Den där stackars tryffeln, som jag ju
måste ha sist för att tryffera fasanerna som din
kusin skickade dig! Det var just för deras skull
som vi hade middagen, förrästen!

Herrn: En dyr stek!

Frun: Ja och nej. Då man måste bjuda folk,

så är det ju helt enkelt tur att få vildt till
present. Men jag förstår inte, hvarför jag ger mig
in på alla de här detaljerna. Tänker du kanske
hänga näsan öfver grytan hädanefter?.

Herrn: För ingen del, kära Pauline —

Frun: Börja inte med småaktigheter, min

vän. Du förstår inte ett jota af den saken och
du anar inte hvad man kan ställa till med bara
litet pängar. Vår senaste lilla soaré, där alla hade
så gudomligt roligt att man ännu inte talar om
annat, var så billig, att du knappt tror mig, om
jag nämner summan.

Herrn: Är det möjligt?

Frun: Alltsammans går inte till mer än 127

och 39 öre. När man har lyckan att äga vänner
som äro en prydnad för en salong, artister som
bidraga att göra aftonen underhållande och därtill
en fru, som förstår sig på att arrangera, så
behöfver man inte ge några luxuösa fäster för att
gästerna skola bli belåtna. Nåja, något tusental
kronor kanske det springer upp till under
säsongen, men är det så mycket?

Herrn : (Eftertänksamt). Obegripligt, hur fort

småsummorna bli en stor, när man adderar dem.

Frun : Mycket sannt, till exempel i fråga om

toaletten!

Herrn: Det var bra att du själf väckte den

saken på tal. Sömmerskan således —

Frun: Det är det minsta. Men hela den

öfriga toaletten. Silkestrumpor, handskar,
underkläder. Jag skall börja med att draga in de
eleganta underkjolarne.

Herrn: (lifligt). Aldrig! Kommer aldrig i fråga!
Du hör väl inte till den där sortens fruar, som
bara klä sig trefligt för främmande. Om man nu
måste göra några uppoffringar så skulle jag hellre
vilja —

Frun: Att man spar i fråga om kläder?

Herrn: Nej, inte det!

Frun: Det vore också omöjligt, vet du.

Extravaganser tillåter jag mig icke, men jag vill
inte heller springa omkring som en fågelskrämma —

Herrn: Nej, för Guds skull! Men en billigare
sömmerska?

Fi un: Som skulle förstöra hela Madningen.
Tack så mycket!

Herrn: Jag tar tillbaka den billiga sömmer-

skan. Men vi ha ett annat kapitel, fickpängarne
— ett stort, obegränsadt område.

Frun: Inte hvad mig beträffar! Kanske du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free