Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄKTENSKAPSSTATISTIK VID SEKELSKIFTET.
tatistiken sätter upp ett betänksamt ansikte,
när den skall sysselsätta sig med
äktenskapen. Men det gäller för densamma, att
sanningen går framför allt, och de, hvilka hafva till
sin uppgift att undersöka den äktenskapliga
atmosfären, kunna icke dölja, att hymens termometer
visar en sorglig benägenhet att sjunka ned mot
nollpunkten. Det är så mycket, som afskräcker
från giftastankarna. Det är de dyra tiderna, den
osäkra framtiden och kampen för tillvaron, som
rasar på alla håll och kommer fäderna att
betänksamt ruska på hufvudet, när de tänka på sina
barns framtid. Hjärtats känslor duga icke längre
ensamt som grundval för den äktenskapliga
öfver-enskommelsen. De stranda så lätt på tankarne
på morgondagen och alla de följande dagarne.
I vår tid förstå vi till fullo betydelsen
af ordet konsekvenser, och detta visar
sig tydligast i den varsamhet,
hvarmed vi umgås med giftermålstankar.
Kanske spelar en hel del egoism
in i försiktigheten. Man har nu för
tiden större fordringar på lifvet och
räsonnerar som så, att det ju kan
vara svårt nog att sörja för sig själf,
för att icke tala om hustru och barn
dessutom. Hjärnan har fått ett tungt vägande ord
med i laget där, hvarest förut endast hjärtat hade
talan. Säkert är, att i alla land antalet ingångna
äktenskap betydligt förminskats. I Tyskland
för-blifva omkring 5 mill. kvinnor ogifta, och ensamt
antalet kvinnor öfverstiger med öfver en million
antalet män.
Går man till Frankrike, visar oss statistiken,
att under åren 1893—1896 minskades antalet äkten-
skap med 632 och ökades skilsmessorna med 235.
I sin helhet kan Frankrike på 100 människor
uppvisa 40 gifta, 57 ogifta och 3 i änkestånd. I
England är förhållandet sådant, att på 100 personer
komma 35 gifta, 60 ogifta och 5 i änkestånd.
Äfven i England och Tyskland florera
skilsmessorna, hvilka mindre ofta äga rum, när mannen
är några år äldre än hustrun, oftast när
han är j-ngre än hon.
De uppsåtliga skilsmessorna föra ju lätt
tanken på dem, hvilka orsakas af döden.
Det är då af intresse att undersöka
genomsnittstiden för äktenskapets varaktighet, när
de båda parterna komma väl öfverens. I
Frankrike kunna de då i genomsnitt räkna
på 20 års samlif, i England på 27 års och i
Ryssland på t. o. m. 30 års.
Men när man dröjer vid skilsmessorna,
så får man icke heller förbigå dem, som för
andra gången inträda i äktenskap, och undersöker
man i detta hänseende den engelska statistiken,
så visar det sig, att af de båda könen äro
enk-lingarne absolut mest hågade att ånyo binda sig
af hymen. Det är om dem, som Beaumarchais
sagt, att de, såvida de icke gifta om sig, icke ha
förtjänat att mista sin första hustru! Det finnes
också landsdelar (både i Frankrike och Österrike),
där befolkningen har en ingrodd motvilja mot
dem, som gifta om sig, äfven om det sker långt
efter det döden afbrutit det första äktenskapet.
Då samlas alla gamla grytor, kastruller, stekpannor,
eldtänger etc. och utanför den skyldiges bostad
arrangeras en kattmusikskonsert, som ibland kan
räcka i åtta dagar — först efter den tiden kan
syndaren undslippa genom att bjuda de
medverkande på ett bättre kalas.
Beträffande åldern vid äktenskapets ingående,
så är för kvinnorna den från 20 till
25 år mest rik på utsikter, ty vid
denna ålder bli i alla civiliserade
länder omkring 36 proc. gifta; men det
finnes ännu godt hopp ända till
30-årsåldern, hvarefter chancerna
betänkligt sjunka. Männen däremot äro
långt ifrån så snabba af sig.
Af 20 barn, som födas, ha 9 (de hvitklädda) utsikter att bli gifta,
men 11 (de svartklädda) förbli ogifta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
