Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER DRACHMANN.
För HVAR 8 DAG af J. Ä.
Om rvktet talar sanning, skulle vårt land för
någon tid komma att mom sina gränser hysa
Danmarks störste nu lefvande lyriske sångare, i det
att — som det uppgifvits — Holger Drachmann
förklarat sig ämna reda åt sig ett Tusculumi
Helsingborg, således ej längre bort från Sundets lekande
böljor, än att han hvarje dag under sin frivilliga
landsflykt kan blicka öfver till sitt hemlands
»dei-ligst Vang og Vænge» och framför allt till det af
soliga sommarminnen från ungdomstiden
omstrå-lade Helsingör.
Månne det icke rent af är hemlängtan, som
förmått den kringirrande barden att ändtligen efter
ett par års vistelse på andra sidan Atlanten slå upp
sina bopålar just på den punkt af Sverige, som
ligger Danmark närmast? Ty Drachmann älskar sitt
fädernesland med glödande kärlek. Därom vittna
flerstädes hans sånger och prosadikter, innerligast
kanske några ställen i hans senaste diktverk, »Den
hellige Ild», där han ägnar en härlig prosahymn åt
»Du lille havomflydte Land. Du, som bærer det
skønneste Navn paa Jorden! Danmark.»
Men det är den nuvarande andliga atmosfären
i »Kong Methusalems Rige», skalden icke kan
uthärda. Den är honom för kvaf och dubbelt
tryckande, sedan reaktionen lagt kapson på den under
1870-talet så mäktigt frambrytande och dock så
snart kufvade revolutionära frihetsrörelsen i politik
och literatur. Drachmann, som är född i
Köpenhamn den 9 okt. 1846, blef denna revolutionära
strömnings, det s. k. »Gennembruddets», egentlige
lyriker. Hans lifliga, för intryck lätt mottagliga
skaldelynne, hans oändligt sammansatta natur, ha
dock sedermera kommit honom att genomgå
åtskilliga svängningar, som förskaffat honom
beskyllningen för hållningslöshet.
Drachmann är — säger träffande Karl Gjellerup
— till härkomsten borgare, till sin naturell halft en
renässanstidens adelsman, halft en nutidsproletär,
— helt är han en konstnär.
Drachmann, hafvets och sjölifvets sångare,
utbildade sig i sin ungdom till marinmålare. På grund
af sina radikala åsikter gick han miste om en
akademisk prismedalj och drog i vredesmod till London,
där han under tryckta omständigheter upplefde året
1870 bland kommunistiska flyktingar. Linder ett
kort besök i hemmet fick han af någon anledning
ett besök af Georg Brandes, för hvilken han
uppläste sin dikt »Engelske Socialister». Den
skarpsynte kritikern utropade: »Men ni är ju skald!» och
detta gaf stöten till en i Danmarks litteratur nästan
enastående ymnig diktalstring.
Skaldens egentliga debutarbete var de
revolutionära »Digte», 1872. Genom de ett par år senare
utsända »Dæmpede Melodier» fastslogs skaldens
anseende, dock kanske snarast ur formell synpunkt.
LTnder mellantiden hade D. varit gift; äktenskapet
bröts genom skilsmässa, och den orolige skalden
begaf sig ut på irrfärder i Europa, ströende
omkring sig ypperliga dikter, en farande sångare lik.
Vintern 1875—76 var han i Munchen, 1876 på våren
låg han i Venedig, där han på en vecka skref sina
härliga venetianska dikter och novellen »To Skud..
Just som han tänkte begifva sig till Egypten,
fängslades han på sjukbädden i Florens, räddades af en
engelsk läkare och vände åter till hemlandet.
Under sommaren 1876 skref han sina »Sange ved Havet»
och »Tannhäuser».
Aret därpå finner man honom i Paris och London,
där han författade sina under titeln »Paa Sømands Tro
og Love» så välbekanta skisser från sjölifvet. Under
en afstickare hem passerade han Sønderjylland och
skref sedan på ett hotell i Köpenhamn på tre
dagar den stämningsfyllda, hänförda boken »Derovre
fra Grænsen», dittills hans yppersta prosadikt, »-».ren
1877—79 kunna betecknas som D:s klassiska tid,
under hvilken hans alstring bildade höjdpunkten
i nordisk lyrik.
Efter att under dessa år ha vistats utomlands
vände skalden åter hem och ingick ett nytt
äktenskap. Nu följde några lyckliga, mera harmoniska
år, till större delen tillbragta i hemlandet, dock hälst
utanför Köpenhamn. Från hemmets ståndpunkt
gjorde han nu en plötslig front mot den litterära
radikalism, han förut förfäktat, polemiserande mot hvad
han nu ansåg för blott negativa litteraturströmningar
och hyllande nationella tendenser i stället för de
forna kosmopolitiska. Då han 1885 efter en ny
ut-rikesfärd återkom, predikade han i »Danmark leve»
försoning mellan de stridande politiska partierna
med Sønderjylland till bakgrund. Boken markerade
D:s öfvergång till högern. Skalden, som debuterat
som socialisternas diktare, blef nu de ministeriella
festernas sångare och riddare af Dannebrog.
Drachmann har dock under det sistförflutna
decenniet åter kommit i opposition mot samfundet
och det bestående, delvis på grund af helt privata
förhållanden, hvilka skalden dock själf varit den
förste att gifva allmänheten en inblick uti. Härmed
åsyftas hans förbindelse med »den lille Syngepige»,
Edith, centralfiguren i hans senare diktning och, om
man får tro skalden, hans förkroppsligade sångmö.
Med undantag af den vidlyftiga
indignationsromanen »Forskrevet», har Drachmann, så utpräglad
lyriker han än är, på senare tiden företrädesvis valt
dramatiska former, som sagospelet och melodramen,
hvarvid bristen på dramatisk koncentration och
logisk utveckling stör intrycket af de lyriska
skönheterna. > v- - i,_«sn
Drachmann har emellertid åter blifvit
fullblods-revolutionär, såsom man kan finna af hans till julen
utkomna »Den hellige Ild», som om den än bär spår
af förföljelsemani, inrymmer partier, hvilka i lyrisk
fägring och skaldisk flykt äro fullt jämbördiga med
det bästa, Drachmann skrifvit. Om skalden här
klagar med Hamlet öfver att Danmark »is a prison»,
så besjunger han i stället så mycket hänfördare
hafvet, prisar Bellman och uppträder som väldig
förespråkare för skandinavismen, hälst under
republikanska former.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
