- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) /
327

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T AT A.

EN KÄRLEKSHISTORIA FRÅN SAMOA. Af Sandor Barinkay. Öfversättning för HVAR 8 DAG.

Jet är flod. Vågorna rulla med dån mot stranden.

’ Som milliarder diamanter glänsa solstrålarne
på det böljande vattnet. Hafsvinden kommer
så småningom svepande och susar genom
kronorna på kokospalmerna, hvilka jämte yppiga
bananer, orange- och mangoträd pryda höfdingen
Salaveas trädgård.

Själfva hyddan ligger vackert mellan de smärta
stammarne. Den är täckt med vass och
socker-rörsblad och prydd med ett skärmtak som
upp-bäres af pelare af brödfruktträ. Uppför dem slingra
sig måleriskt gröna bladväxter med små
klock-formade mjölkhvita blommor. Hyddans inre är ett
enda rum, där man bor, äter och sofver.
Palm-bladsmattorna, hvilka om natten omsluta densamma
å alla håll, äro nu upprullade och hafsbrisen fläktar
öfver den vid middagsmåltiden sittande familjens
hufvuden.

Sultanhöns klifva helt nära gravitetiskt omkring
med lystna halsar lurande på affallet. Små svarta
grisar trängas tiggande omkring de ätande, hvilka
intaga sin måltid sittande på marken med
korslagda ben. Bladstrutarne med Fai-ai* äro snart
tömda och de stekta fiskarne med brödfrukterna
inom kort förtärda. Man dricker mjölken ur en
frisk kokosnöt och stiger därefter »upp från bordet»
— höfdingen för att sträcka ut sig på en matta i
skuggan, hans hustru för att först »duka af».
Sedan lägger hon sig också till siesta viftande
med ett Pandanneblad för att svalka sig. Tata,
dottern i huset, rullar ihop bananabladet som tjänat
till bordsduk samt fortsätter därpå att vira ihop
guirlander af löf och blommor för hyddan, hvars
yttre hon pryder därmed från golf till tak.

När hon en stund är utom synhåll, vinkar
Salavea åt sin hustru, som skyndar till maken.

»Tata skall i morgon vara med om
Jaika-fästen!» säger han kort.

»Men om det då åter inträffar någon olycka?
Stäng hällre in henne!»

»Nej! Hon är fjorton vintrar gammal och
måste gifta sig! Trädet som vi planterade när
hon föddes har länge burit frukt! Mao,
Lufuhöf-dingens son, skall ha henne. Jag är öfverens med
honom. Han är kristen som vi, hon blir hans
enda hustru och får det bra. Ett dussin svin, ett
stycke jord med brödfruktträd och en dyrbar bössa
ger han mig för henne».

»Det är förvisso ett kungligt pris, men ...»

»Hvad för men? Säg ut hvad du menar!»

Men det aktar hon sig för. Hon vet att Tata
håller af den vackre stillsamme båtbyggaren Safu
och hon förmodar — och det ej med orätt — att
flickan hällre hade lust att bli Safus hustru än
Maos. En förbrytelse i Salaveas ögon! Och
därtill är modern skuld, ty hon har af pur bekvämlighet
och maklighet icke gjort något för att hindra de
båda älskanda att träffas. Tvärtom!

Tata är utomordentligt vacker, så vacker att
höfdingen ofta måste låta inspärra henne hela
dagen i hyddan, enär öfverallt där hon visar sig
för hennes skull uppstå slagsmål och allehanda
obehag och hon själf blir förföljd. Vid den senaste
fästen kommo två unga varmblodiga samoaner i

* En rätt tillagad af köttet af kokosnöten.

strid för Tatas skull och den ene blef dödad af
den andre.

På aftonen, när Salavea går till en
sammankomst, omtalar modern för dottern dennas
kommande öde. Tata gnolar på en sjömanssång under
det modern talar.

»Hvad?» säger hon efter en paus, och hennes
bruna mandelformade ögon upplysa det ljust
brons-färgade ansiktet med vreda blixtar, »den vilde
blodsdjäfvulen skulle bli min make! Han som äter
människor när han kan komma åt, fast han låtit
döpa sig af missionärerna. Jag flyr genast min
väg från honom! Jag stryper honom första natten!
Jag vill ej se honom för mina ögon. Han är ful
som ett svin och dum som en flädermus!»

»Ack, mitt barn, svinen äro värda pängar och
flädermusen får man akta sig för. Tag honom
och var nöjd. Han blir snart höfding!»

»Gärna för mig. Han är lika afsky värd, vare
sig som höfding eller tiggare. Vid tanken på
honom som min make skulle jag kunna bli hvit
som en europé af fasa! Om han vore som Safu!
Ja, som Safu — honom — honom ville jag ha
till man!»

»Tig med sådant tal! Safu är icke af ädelt
blod och han kan aldrig i världen blifva din make!
Och var bara lydig —- annars säljer din far dig
som slafvinna till en plantageägare». .

»Hällre det, än blodsmannens träl! •>

Modern suckar.

»Men om jag spjärnar emot?» börjar Tata åter.

»Det tjänar- till ingenting, min lilla blomma!
Du blir ändå Maos hustru, med lock eller pock.»

Tigande går Tata bakom tapaförhänget och
lägger sig på mattan med bamburörspallen under
hufvudet.

Men hon sofver icke. Sedan hon länge kastat
sig af och an, ett rof för dystra tankar, spelar ett
elakt leende fram på hennes läppar, hennes drag
mjukna och få ett belåtet uttryck och de
långhåriga ögonlocken sjunka ihop till sömn.

Nästa morgon kommer Tata till sin moders
förvåning glad som ett barn ut ur hyddan.
»7a-lofa, talofaU hälsar hon muntert, gnider
skrattande handen mot moderns ansikte och går
därefter att göra toalett till fästen.

Efter badet smörjer hon med fet salfva den
ljust olivfärgade kroppen, draperar sig fästen till ära
i ett tapakläde — annars är hon, som alla kristna
samoaflickor, klädd i ett brokigt kattunskynke —
samt pryder hand- och fotleder med kedjor af
musslor. Om halsen och i håret fäster hon
kransar af välluktande blommor ocb pannlockarne
pryder hon med en kokard af tropikfogelns röda fjädrar.

Hon är färdig. Strålande af glädje tar hon
emot de många gästerna, hvilka vördnadsfullt slå
sig ned på marken kring höfdingen. Endast Mao,
som med fräcka later och stolt hållning inträdt i
hyddan, blir stående. Tata betraktar en minut hans
fula ansikte, den brutala munnen, de vilda ögonen,
den undersätsiga, korpulenta figuren. Därifrån
flyga hennes tankar till den smärte, godsinte och
intelligente Safu och hon låter höra ett gällt och
trotsigt skratt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free