- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) /
329

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÄRKEBISKOPENS BEGRAFNING.

Foto. Dahlgren, tipsaia. Kistan föres efter jordfästningen i Upsala domkyrka till kyrkogården.

|h redagen den 9 februari vigdes stoftet af
ärke-biskop Anton Niklas Sundberg till den sista
hvilan i ärkestiftsstaden under stora
hedersbetygelser.

H. m:t konungen, som af förkylning var
hindrad närvara, representerades därvid af
riksmarskalken frih. von Essen, h. m:t drottningen af
öfverstekammarherre Celsing och änkehertiginnan
af Dalarne af kammarherren grefve Adam
Lewen-haupt. I högtidligheterna deltogo främst D. D.
K. K. H. H. kronprinsen, prinsarne Carl och Eugen,
vidare medlemmar af ministären, riksdagen,
universitetsstaten, lärda samfund, Upsala studentkår
m. fl. Jordfästningen förrättades af biskop Ekman.

Ärkebiskop Sundbergs minne har i ord och
skrift tecknats så sympatiskt, att sällan någon
storman gått hädan följd af mera uppriktig allmän
sorg och varmare eftermäle.

Ur C. D. af Wirséns minneskväde öfver
ärkebiskopen återgifva vi slutstroferna:

»Klar var hans, dag, och aftonen slutat skönt,
Stilla han slumrar, prisad och ärekrönt.

Rikt för sitt lefnadsverk med beundran lönt,
Vördad af Sverige.

Ljuft är att dö som vågen mot vänlig strand,
Lösas af Herren sakta ur stoftets band,

Saknad af Konung, kyrka och fosterland,

Hedrad och älskad.

Bäst är, när höljet lägges i grafvens mull,
Lämna ett minne, rent såsom luttradt gull,
Bärgad, lik kärfven, af ax, som mognat, full,
fn i det dolda.

Fladdrande fanor, än för en sista gång
Sänken de hvita dukarnas rika fång
Ut öfver slumrarns kammare mörk och trång,
Fläkten er hyllning!

Hvem ger i vintern bud om en evig vår?

Hvem mäktar stilla saknadens smärtetår?

Hvem är som trösta sörjande bröst förmår?
Kristus allena.»

Professor T. Tullberg hade i Upsala
universitets namn författat ett stämningsfullt poem, i hvilket
det hette:

»Han älskade det gamla, men tillika
Han ville se det friskt och fullt af styrka,

Hvad svagt och murket var, det måste vika,
Det måste för det nyas makt sig böja;

Så lät han bygga om vår gamla kyrka
Och nya torn på åldrig mur sig höja.

Men vill du kärnan i hans storhet veta,

Hvad största bragden i hans lif skall heta,

Du fåfängt det i häfdens blad skall leta:

Du måste sett hans blick, när talet flödde,

När djupa tankars guld han kring sig strödde,
När skämtet blixtrade, när hjärtat glödde.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free