Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER.
Af S. H. Merriman.
Öfversättning för Hvar 8 Dag.
1 hvarje nummer lamans ett kort sammandrag af följetongens innehall allt ifrån dess början.
I första kapitlet omtalas professor von llolzens i Haag besök hos en döende, af hvilken han köper för tusen gulden et»
dyrhart recept. När den sjuke dragit sin sista suck. stoppar professorn pängarne tillhaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en
modärn man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
upptagen med arbete för ett välgöreiihetsföretag till fromma för inanufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görciihctsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en »at home*, hos Ferribys
framlägger hirden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Cornish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Koden och professor von Holzen.
I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Percy Koden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och b3*gga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
•förlåggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med
Koden och bådn företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Cornish följer med hem till Koden, där de mottagas af dennes syster.
I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, där Cornish och lorden sköta »affärerna». Där afhållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyu och en enksfru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.
Efter ett sammanträffande mellan miss Koden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Koden och Holzen äro närvarande vid en inalgamitarbctares dödsbädd.
T nionde kapitlet mötas hos mrs Vansittart miss Roden samt hrr Cornish, Roden och von Holzen. Därpå vidtager ett
di-rektionssammanträde för malgamitbolaget med lord Ferriby som ordförande. Man beslutar sätta företaget på aktier, hvaraf
hvarje arbetare får en. — Cornish och mrs Vansittart sammanträffa på en morgonpromenad i Haag, hvarvid hon slugt försöker
utleta hans hjärtas hemlighet. — Därpå träffa vi Cornish på besök hos en rik City-man, mr Wade, på dennes landtställe. Hans
dotter Marguerite har hämtat Cornish vid stationen. Mr Wade erbjuder Cornish sin dotters hand, men denne säger nej, hvarpå
mr Wade börjar en skarp kritik af malgamitföretaget, hvilket han afslöjar som ren affärssvindel och tillråder Cornish att alldeles
lämna. Denne meddelar sig med major White och de söka öfvertala lord Ferriby att ge det hela på båten, men förgäfves.
Därpå uppvakta en komité af pappersfabrikanter lorden och yrka på nedläggandet af malgamitaffären — allt lika
förgäfves. Mrs Vansittart och mr Roden sammanträffa på en morgonridt i Haag. Han forledes af sin kärlek att låta henne följa
med inom malgamitverksområdet. Holzen kommer emellertid dem till mötes och förhindrar på föregifna skäl, att mrs Vansittart
— som har att hämnas sin mans död på Holzen — får den önskade inblicken i förhållandena vid fabriken.
Cornish kommer på ett kafé i Haag i samspråk med ett par malgamitarbetare, som afslöja en del detaljer från verken.
Den ene gör han ett erbjudande att skaffa honom en bättre ställning, men anbudet afböjes.
(Forts från n:o 21).
En sådan man lät tydligen ej locka sig från
en inkomst af fem pund i veckan.
Cornish vände sig till fransmannen — en liten
slug, rundhufvad lyonesare, som inte alls ville
yttra sig om sitt yrke, ehuru han annars sökte
vara så angenäm som möjligt.
»När man är en féte», skrek han, »är det godt
att få dricka ett glas eller par och slippa tänka på
arbetet.»
»Jag kände förr i världen en eller två af edra
män», sade Cornish och vände sig åter till den
mera meddelsamme Onkel Ben. »William Martins
vill jag minnas var en hygglig karl, som sett
åtskilligt af världen. Jag skall komma till fabriken
■och söka honom endera dagen.»
»Nog kan herrn söka honom alltid, men inte
för att ni kommer att hitta honom, inte!»
»Jaså, han har gifvit sig af hem?»
»Han har farit hem på långtur, de’ har han.»
»Och hans bror Tom Martins då? De voro
båda från London liksom jag själf», sade Cornish,
och undvek att framställa den fråga, som Onkel Ben
tydligen nyss funnit vara af alltför ogrannlaga natur.
»Tom ä’ död, han med.»
»Och jag kommer också ihåg två amerikanare
— vi kommo öfver från Harwich på samma båt —
Hewlish hette de.»
»HewlisharneTa’ också vändt om hörnet», sade
Onkel Ben. »Ja, det har varit många förändringar
inom fabriken, de’ ä’ de’ inte något tvifvel om.
Och de’ finns bara en sorts förändringar inom
malgamityrket. Kom nu, fransman, nu ä’ tiden ute.»
De båda männen reste sig upp och bjödo
Cornish god natt, hvar och en på sitt sätt, och de
vandrade i väg tämligen stadiga på fötterna. Det
var endast deras hufvuden, som voro omtöcknade,
och när allt kom omkring, var kanske konjaken i
Café de 1’Europe ej orsaken därtill.
Cornish följde med dem, och på Keize Straat
ropade han an en droska och tillsade kusken att
köra till mrs Vansittarts hus i hörnet af Oranje
Straat och Park Straat.
Denna dam var enligt betjäntens utsago hemma
och ensam samt väntade, hvad ännu bättre var,
inga gäster i afton. Men han var icke alls säker,
om madame toge emot.
»Jag vill försöka», sade Cornish och skref ett
par ord på tyska i ena hörnet af sitt visitkort.
»Som ni ser», tillade han, då han märkte den
väl-tränade domestikens hastiga blick, »är jag ej i
sällskapsdräkt, så att om andra gäster skulle komma,
ville jag ej gärna bli sedd i madames salong —
förstår ni?»
Mrs Vansittart räckte Cornish handen under
tystnad. Hennes snabba öga upptäckte genast den
förändring hos honom, hvilken den skarpsynte
betjänten hade märkt redan i vestibulen. Den Tony
Cornish, hon känt för ett år sedan, skulle först
hafva begifvit sig till hotellet för att göra toalett.
»Jag ämnade mig på Witte-konserten i afton»,
sade mrs Vansittart. »Jag tänkte att skogen och
friska luften skulle vara härliga i afton. Skola vi
fara eller stanna hemma?»
Hon stod med handen på ringklockan och såg
på honom?
»Låt oss stanna här», sade han.
Hon ringde och sade återbud om vagnen.
Därpå satte hon sig långsamt ned och rörde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
