Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER
fabriken. Då tände Tony Cornish en cigarett och
satte sig ned att vänta. Han visste, att Dorothy
vanligen promenerade in till Haag, innan solhettan
blef för stark, för att göra nödiga uppköp eller
andra husliga angelägenheter. Han behöfde ej
vänta länge. Dorothy lämnade huset en half timme
efter sin bror. Men hon vände ej sina steg mot
Haag utan vek i stället af till höger öfver de öppna
dynerna i riktning mot stranden.
Cornish reste sig upp och följde efter henne.
Han var en man af framstående praktisk
anläggning — en af de främste i vår afgjordt praktiska
tidsålder. Dagen var också snarare ägnad att
väcka tankar af praktisk natur än drömm erier, ty
den var grå, ehuru luften kändes lätt och
uppfriskad af vindarna från det gråa haf, hvars
Cornish var helt nära, innan hon hörde
hans-steg och raskt vände sig om. Hon kände genäst
igen honom, och han såg hur färgen långsamt
steg på hennes kinder. Men hon uppgaf ej något
rop af öfverraskning eller visade någon dum
flickaktig förvirring utan kom lugnt emot honom.
»Jag visste inte, att ni var i Holland», sade hon.
Han skakade hand med henne utan att svara.
Allt hvad han öfvertänkt i sitt sinne var med ens
fullkomligt bortblåst, men i stället dök där upp en
massa andra saker, som han ej ämnat komma
fram med, men som nu vid åsynen af hennes drag
tycktes honom omöjliga att hålla tillbaka
»Jo», sade han och såg in i hennes lugna
gråa ögon, »jag är i Holland, emedan jag ej kan
härda ut där borta, emedan jag ej kan lefva utan
" Jag kommer emedan ni finns här —
strand trampats af ett af världens mest energiska folk.
Cornish hade kommit i afsikt att råka och tala
med Dorothy. Han hade fullkomligt klart för sig,
hvad han skulle säga henne. Han hade en klar
och bestämd uppfattning af hvad han skulle göra
vid hvarje särskildt tillfälle och ägde däri en
bestämd fördel framför många skickligare män, hvilka
göra ständiga misstag under bördan af väldiga
idéer, hvilka de ej förmå att omsätta i praktiska
lifvet utan öfver hvilka de ständigt snafva.
Han följde Dorothy, som gick raskt framåt
öfver sandkullarna, spänstig och välväxt. Hon
hade en käpp i handen, hvilken hon under gången
stadigt stack ned i sanden. Hon skyndade framåt
med en snabbhet, som mrs Vansittart skulle
af-undats, utan all ansträngning och med en lätthet,
hvars vilkor äro hälsa och fullt symmetriska
proportioner.
er. Jag har intalat mig själf och alla andra, att
jag kommer till Haag för malgamitens skull, men
det är ej sant. Jag kommer emedan ni finns här.
Där ni är, måste jag också vara. Hvart ni går,
måste jag följa er. Världen är ej så stor, att
ni skulle kunna fly undan från mig. Men den är
så stor, att jag känner, att jag alltid måste vara
er nära, för att ingenting skall hända er, för att
jag skall kunna vaka öfver er och skydda er. Ni
vet, hvad mitt lif har varit. . . .»
Hon vände sig bort med en liten axelryckning
och skakade på hufvudet. Ty en kvinna kan läsa
en mans historia i hans ansikte i ett enda
ögonblick såsom i en öppen bok.
»Det vet hela världen . ..» fortsatte han med
ett skeptiskt skratt. »Står det ej skrifvet i
tidningarna i notiserna från sällskapslifvet? Men det
har alltid varit rent spel-». (Forts t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
