Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER
»Jag ämnade säga er något helt annat», sade
han, »något som för närvarande synes erbjuda
oöfverstigliga svårigheter. Jag förmår endast
bevisa er min kärlek genom att bringa er bekymmer
— och detta är inte ens något så originellt».
Han afbröt sig med ett litet förläget skratt.
Ty han visste ej, huru han på bästa sätt skulle
kunna säga henne henne, att hennes bror var en
skurk. Han satt och borrade tankspridt i sanden
med sin käpp.
»Jag är i en svår dilemma», sade han slutligen
—- »i en så svår, att jag ej ser mer än ett enda
sätt att kunna reda mig därur. Ni måste glömma,
hvad jag sagt i dag, ty jag ämnade aldrig säga
det förr än efteråt, om ens någonsin. Glöm det
för några månader, tills malgamitverken upphört att
existera, och då, om jag är nog lycklig att åter
finna ett tillfälle» — han gjorde ett uppehåll —
»då skall jag återkomma till mig», slöt han med
stadig röst.
Dorothys läppar darrade, men hon sade
ingenting. Hon tycktes vara villig att underordna sig
hans omdöme utan invändning, liksom erkännande
dess öfverlägsenhet. Ty klokast är den kvinna,
som anar att männen äro klokare.
»Det är fullkomligt tydligt», sade Cornish, »att
hela malgamitföretaget är ett bedrägeri. Det är än
värre, det är äfven mord. Ty Holzens nya
tillverkningsmetod för malgamit är alldeles icke n3»
utan ett gammalt system, som för många år sedan
utdömts såsom alltför lifsfarligt. De tillverka ämnet
i fråga för så godt som ingenting på bekostnad af
människors lif. På ren engelska, det är mord, och
det måsle taga slut, hvad det än må kosta. Ni
förstår mig?»
»Ja»-
»Jag måste göra slut härpå, hvad det än må
kosta mig själf». ’
»Ja», svarade hon åter.
»Jag är på väg till fabriken nu för att göra
upp saken med Holzen och er bror. Det är
omöjligt att säga hur sakerna verkligen stå — huru
mycket er bror känner till, menar jag — ty Holzen
är slug. Han är en kall, beräknande man, som
behärskar alla, som komma i hans närhet. Er bror
har endast att göra med det ekonomiska. De hålla
på att skapa en stor förmögenhet. Jag har hört,
att det skötes utmärkt i finansiellt afseende. Jag
förstår mig ej på sådant, men jag förstår nu bättre
än förut, huru allt är satt i gång, och jag inser,
huru skicklig han är. De tillverka malgamit för
nästan ingenting, sälja den dyrt och hafva
monopol på varan. Och världen tror, att det är ett
barmhärtighetsverk. Men det är det icke —*det
är mord».
Han talade lugnt, under det han alltjämt
borrade ned käppen i sanden och gaf eftertryck åt
sina ord genom att då och då gifva en kraftigare
stöt, som dref den djupare ned.
»Det synes sannolikt», fortsatte Cornish, »att
er bror så småningom dragits in i det här och att
han ej, när han assocerade sig med Holzen, visste,
hvad det egentligen var fråga om — kände
tillverkningssystemet, menar jag. Hvad den
finansiella sidan beträffar, fruktar jag, att han haft den
klar för sig hela tiden, men ju äldre man blir,
desto mindre benägen blir man att kritisera sin
nästa. I fråga om affärer kan också ens omdöme
förvillas, när man själf är vinnande eller tappande
part vid en transaktion. Det ligger en stor
rikedom fördold i malgamiten, och rikedom är en
frestelse. Jag skulle troligen själf ha dukat under
— om ni ej funnits».
Hon log åter litet skälmaktigt på ett sätt, som
antydde att hon visste mera än honom, än hvad
han kunde förtälja henne. Han såg leendet, och
hans ögon lyste plötsligt upp. Ty djupare än
fruktan för eviga straff, högre än alla trosartiklar,
starkare än alla bevekelsegrunder i en mans lif,
verkar det oinskränkta förtroende, som en kvinna
af hela sin själ skänker honom.
»Jag gick med utan eftertanke», fortsatte han,
»därför att det var på modet att vara med om
någon storartad välgörenhet. Men jag sörjer ej
däröfver. Det var det bästa, jag någonsin gjort.
Och nu måste jag söka göra slut på saken. Det
kommer ej att gå utan mycket ledsamheter».
Men han log under det han sade dessa ord,
ty deras hjärtan voro fria från bekymmer, och
intet kunde numera göra dem ängsliga.
Nittonde Kapitlet.
“Var lika rädd för den som
plötsligt blir vän och den som
långsamt blir fiende“.
oden och Holzen sutto vid sitt arbete i
mal-gamitfabrikens kontor. I fabriken var arbetet
slut för dagen, och alla lokaler voro stängda.
Arbetarna hade dragit sig in i sina stugor. De
voro ej någon bullersam hop. De brukade lugnt
och beskedligt släpa sig hem, när dagsarbetet var
slut och sitta i sin dörr, om kvällen var varm,
eller med stängda dörrar, om det blåste nordlig
vind, och tyst och ihärdigt söka stilla sin dödliga
törst. De som på fullt allvar inbillade sig, att det
fanns en möjlighet att med framgång kämpa för
lifvet, drucko mjölk enligt en ordination som gått
i arf från sjukliga förfäder. Andra, mera sorglösa
— eller klokare — valde starkare drycker för att
under sin korta tillvaro göra sig glada och söka
lindra sina många krämpor. De behöfde blött
begära, hvad de önskade, och detta gafs dem utan
vidare.
»Ja», sade onkel Ben till de nykomne, »här
har man lustigt, så länge det räcker».
Onkel Ben var en jämförelsevis stark man,
och blef gärna pratsam, när han fått litet till bästa.
Han hade gjort malgamit hela sitt lif, och intet
tycktes kunna döda honom, ej ens dryckenskapen.
Holzen gaf akt på onkel Ben och tyckte ej om
honom. Det var han, som spelade på
draghar-monikan utanför sin dörr om aftnarna. Han var
från Londons bakgator, där det fostras ett
vänskapligt, från födelsen af allehanda sjukdomar
hemsökt men seglifvadt slägte.
Det blåste från norr i afton, och alla dörrar
voro stängda. Man hörde otydligt ljudet af onkel
Bens dragspel, på hvilket han spelade något, som
skulle föreställa en populär melodi. Annars
förnams intet störande ljud inom den höga
inhägnaden. Ofver hela platsen hvilade en dyster
stämning, som hade hela naturen själf velat breda ett.:
dok öfver någon skändlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
