Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cornish hade försökt komma in genom porten,
men den var stängd, och ingen ringklocka fanns.
Han gick rundt omkring inhägnadens norra ända,
•där sanden drifvit ihop mot det korrugerade
järn-stängslet och där det på inre sidan fanns tomfat
att stiga på, som onkel Ben talat om.
»När allt kommer omkring, är jag ju en af
direktörerna affären», sade Cornish för sig själf
med ett försmädligt skratt, när han klättrade öfver
stängslet.
Han gick mycket långsamt förbi hela raden
af arbetarebostäder, af hvilka några voro tomma.
Dörren till en af stugorna stod öppen, och en
plötslig lukt af desinfektionsämnen kom honom att
stanna och titta in. På en säng låg något föremål,
-öfvertäckt med ett smutsigt lakan.
»Hm — hm», mumlade Cornish och gick vidare.
Det hade således varit en annan gäst vid
mal-:gamitverken i dag.
Utanför onkel Bens stuga stannade Cornish
åter och lyssnade till Ta-ra-ra boom-de-ay, som
just nu hördes därifrån. Han måste bita sig i
läppen för att, trots sitt sorgsna hjärta, ej brista
ut i skratt, och han vände därpå sina steg mot
Holzens kontor, från hvilket en ljusstrimma föll ut
genom de illa fördragna gardinerna. Ty dessa
båda män arbetade nu natt och dag på att samla
rikedom. Då Cornish gick förbi fönstret,
uppfångade han en skymt af Roden, lutad öfver en stor
hufvudbok, som låg uppslagen framför honom på
bordet, medan Holzen vid en annan pulpet höll på
att skrifva bref med sin fina tyska handstil.
Cornish gick fram till dörren, öppnade den,
steg in och stängde den åter efter sig.
»God afton»,, sade han med en lätt öfverdrift
af sin vanliga förbindliga artighet.
»Hallå!» utropade Roden med en bestört blick
på Holzen, som vände sig om med pennan i hand
och gjorde en stel bugning.
»God afton», svarade han utan att se på Roden
samt gick tvärs öfver rummet och ställde sig rakt
framför sin kompanjon.
»Nyss hitkommen?» frågade Roden och
plockade ihop sina papper med vanligt lugn.
»Nej, jag har varit här någon tid».
Cornish vände sig om och mötte Holzen med
slagfärdig och djärf blick Han kände ingen fruktan
för denne tyske vetenskapsman och hade blifvit
uppfostrad i en samhällsklass, inom hvilken mod
och bestämdhet äro högt uppdrifna. Holzen mätte
honom med en forskande blick och erinrade sig
några varningsord, som Roden yttrat några
månader förut. Denne Cornish var utan tvifvel en
skarpare karl än de tänkt sig. Det var ett
misstag, de gjort sig skyldiga till i sin omsorgsfullt
utstuderade plan.
"Jäg har gjort mig underrättad om ett och
annat», sade Cornish i afgörande ton. Han tog af
sig hatten och lade bort den.
Holzen gick långsamt tillbaka till sin pulpet
och ställde sig där, tätt intill Roden och med
armbågen hvilande på de bref, han nyss skrifvit. De
båda männen stodo sålunda rakt vända mot
Cornish, som stod vid andra sidan af bordet.
»Jag har gjort mig underrättad om åtskilligt»,
upprepade han — >och jakten har börjat».
Roden, hvars ansikte var alldeles färglöst,
ryckte på axlarna med ett hånfullt leende. Holzen
fuktade långsamt sina läppar, och då Cornish mötte
hans blick, kände han hjärtat hoppa upp i
halsgropen. Han hade aldrig förr sett denna blick hos
någon, och det var ingen möjlighet att misstaga
sig om hvad det låg i den. Det finns två ting,
som man icke kan taga miste på — jordbäfning
och mordlusta i ett människoöga. Men det flöt
godt blod i Cornish’s ådror, och godt blod
förnekar sig aldrig. Hans muskler spändes, och han
log Holzen i ansiktet.
(Forts.)
| j udskapet om ärkebiskop
Sundbergs död följdes
-af underrättelsen att ännu
•en af vår kyrkas öfverherdar,
biskopen i Kalmar stift doktor
Per Sjöbring, hädankallats
den 16 februari i den höga
åldern af 81 år.
Här är icke plats att
utförligt skildra den
bortgångne stiftschefens
lifsgär-ning. Vi erinra endast att
S. i flere år varit rektor vid
Kalmar högre allmänna
läroverk, blef därpå domprost i
PER SJÖBRING. f
Linköping och utnämdes 1876
till biskop i Kalmar.
Biskop Sjöbring var en
kunskapsrik och duglig
personlighet, inom hela sitt stift
varmt afhållen för sin
redbarhet, sitt hjärtegoda
sinnelag och sitt saktmodiga, men
dock karaktärsfasta väsen.
Som en föresyn för sitt stift
— en fridens man och en
den kristliga kärlekens sanne
apostel — skall Per Sjöbring
länge lefva i älskadt och
saknadt minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
