Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER
han orätt, så skulle jag dock hafva trott på honom
och misstrott er — skulle jag dock hafva älskat
honom och hatat er. Men han var icke skyldig.
Han hade rätt och ni orätt — ni är en tjuf och
troligen en mördare. Och för att skydda ert usla
namn offrade ni Karl och förstörde två lyckliga
unga varelsers hela lefnadslycka. Det betyder, att
jag ej skall gifva mig någon ro, förrän jag en
gång låtit eder umgälla, hvad ni brutit. Jag har
aldrig ett ögonblick lämnat er ur sikte — och
kommer aldrig någonsin att göra det —.»
Hon stannade och såg på hans hårda, kalla
ansikte med en sällsam undran, huruvida hon
verkligen ägde en framtid eller om
hon nu hunnit slutet på sin
lefnads-bana — här i denna stund, i
malga-mitfabrikens lilla brädbeklädda
kontor. Men hennes mod steg alltjämt.
Det är endast på långt afstånd,
döden synes så skräckinjagande.
När vi verkligen stå ansikte mot
ansikte med honom, höja vi
vanligen hufvudet och se honom
stadigt i ögonen.
»Det är möjligt, att ni har
andra fiender», fortsatte hon. »Ja,
jag vet, att så är — män, men
ingen af dem skall hålla ut så länge
som jag — af ingen har ni så
mycket att frukta som af mig...»
Hon stannade åter utom sig af
vrede, ty han syntes tydligen blott
helt lugnt vänta på att hon skulle
tystna för att hämta andan, som
om hennes ord ej vore af allra
minsta betydelse.
»Om ni fruktar någonting i
världen», tillade hon, sålunda mot
sin vilja tilläggande honom en
förtjänst.
»Jag fruktar er så föga»,
svarade han och gick till dörren samt .
riglade upp den, »att ni har frihet
att aflägsna er.»
Hennes ridpiska låg på bordet.
Han tog den och räckte henne den
helt allvarligt utan vare sig en
bugning, en skugga af triumf eller
den minsta skymt af sarkasm. Det
är möjligt, att hos Otto von
Hol-zen fanns ämne till en stor man,
åtminstone märktes ingen
småaktighet i hans sinne Han öppnade
dörren och drog sig åt sidan för
att låta henne passera.
»Det är icke, emedan ni ej
fruktar mig — som ni låter mig
gå», sade mrs Vansittart. »Det är,
emedan ni fruktar Tony Cornish.»
Därpå gick hon, undrande huruvida slaget
träffat eller ej.
Tjugoförsta Kapitlet
Med förenade krafter.
Mrs Vansittarts styrde sina steg mot porten i
den fulla öfvertygelsen att Holzen följde
henne på den ljudlösa sanden. När portvakten
slog upp porten för henne, vände hon sig om samt
fann sig vara ensam. Holzen gick helt lugnt
tillbaka till sitt arbete i fabriken. Han hade så
brådt-om med att samla sig förmögenhet, att han ej
kunde skänka mrs Vansittart mera än några fa
minuter. Hon bet sig i läppen, då hon gick
tillbaka till sin häst. Ringaktning är dålig balsam
för den slagnes sår.
Hon steg till häst och såg på klockan. Den
var nära fem, och Percy Roden väntade med
säkerhet på henne i Park Straat. Det tillhör en
kvinna att veta, hvad man hoppas af henne. Mrs
Vansittart gick helt kallt i minnet igenom innehållet
af biljetten till Roden. Hon slog bort litet damm
från ridklädningen och kände efter, om håret var
i behörig ordning. Därpå föll hon i djupa
tankar ansträngande sig att återvinna nog sinneslugn
för att kunna möta det arbete, som låg framför
henne.
Vid hennes ankomst till Park Straat anmälde
betjänten, att mr Roden väntade i salongen. Hon
steg långsamt uppför trappan. Somliga segrar
kunna endast vinnas med vapen, som såra den
som bär dem. Mrs Vansittarts tankar hade råkat
åt orätt håll, annars skulle hon hafva insett, att
hon var på god väg att betala sin hämd alltför
Han grep fast om hennes handleder —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
