- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) /
472

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAG

förut. Solstrålarne lekte i det blonda håret, som
lågade upp vid beröringen, men herr de
Charles-roy fann det kastanjebruna håret, hvilket den
nedgående solen förvandlade till guld, tusen gånger
vackrare. Fru de Priss frågade honom:

»Nå, hur finner ni henne?»

»Fröken Lebail? Förtjusande, en mycket
vacker flicka!»

»Tycker ni om henne?»

»Ja, . . . ja . . . Men hvem är den andra? Denna
täcka, lilla varelse ...»

»Fröken de Mensey, en aflägsen slägting till
henne. Men om henne talar jag ju inte med er.
Således, om ni tycker om Jeanne, så är jag säker
på att hon ej har något emot er. Och ni vet,
min käre vän, fyra millioner kontant och egna
pängar! Det skall hjälpa er att åter iståndsätta
ert fäderneslott, framför allt att reparera taket,
som aldrig vill bli tätt. Men hon är också behaglig,
distingerad och spelar piano utmärkt. Hvad kan
ni mer begära?»

»Ja ja, jag tviflar ingalunda därpå. Min Gud
hur förtjusande den lilla är! Huru chic och
hvilken fot!»

»Hvem talar ni egentligen om? Hvad ni är
för en märkvärdig människa! Jag hoppas ni inte
förälskar er i den lilla Mensey, som inte har en
styfver. Nej, Michel, var ni förnuftig och bered
mig inte den sorgen. Jag har gjort mig besvär
att taga reda på åt er detta utmärkta parti, som
fullständigt hjälper er ur all knipa, och ni styr
annan kurs. Ni har begått nog med dårskaper i
ert lif för kvinnors skull, min vän, ert mått är
rågadt!»

Han gaf henne rätt med en nickning.

»Inte sant? Ni kommer hem och dricker
thé hos mig i afton. Hon är också där, ni kunna
språka tillsammans. Hon kan vara underhållande,
om ni inte spelar dum.»

»Är fröken . . . hennes lilla väninna också där?»

»Ja visst, men det gör ingenting, hon är van
att spela femte hjulet under vagnen, som man
säger.» — —

Utom att höra på fru de Priss följde han efter
de unga damerna och gång efter annan undföll
honom utropet:

»Äh, hon är helt enkelt förtrollande, vet ni!» III.

III.

När herr de Charlesroy dagen därpå inträdde
i fru de Priss salong, satt hon just vid sitt
skrif-bord. Han kände sig icke vidare säker i dag —
han satte sig på en lång fåtölj nästan vid sin
gamla väninnas fötter och väntade med en
skolpojkes oroliga uppsyn på straffpredikan. Hon lade
ifran sig pennan och såg länge på honom under
tystnad.

»Ni bär er verkligen snyggt åt!» började hon
därpå.

»Tycker ni, min nådiga?»

»Åh, ert beteende är upprörande, det
förbittrar mig!»

»Verkligen? Förbittrar det er?»

»Man kan inte tänka sig maken, min käre
vän. Jag arrangerar för er ett
sammanträffande-med en så eftersträfvansvärd flicka, som fröken
Lebail, och ni tager er för att på fläcken förälska,
er i en liten släkting som är så fattig som en
kyrkråtta! Och i går afton, när jag med stort
besvär sammanfört er båda, talade ni icke två ord:
med henne, utan gör den lilla, som inte äger ett
öre och till på köpet inte ens är vacker, er kur.
Ni är ju förryckt!»

»Äck, förlåt, hon är förtrollande!»

»Hvad ämnar ni göra? Hvad är er afsikt?
Jag vet att ni är en hederlig karl, och då ni inte
kan gifta er med henne . . . .»

»Hvarför kan jag inte gifta mig med henne?»

»Ni är en fantast, käre vän, ni vet inte hvad.
det vill säga för en man som ni att ha hustru
och barn men inga pängar.»

»Men jag är dock inte så fullständigt ruinerad
som ni tror. Om jag säljer mitt slott med
dithö-rande egendom, så kan jag kanske skrapa ihop

15,000 francs i årlig ränta. På det och min
offi-cerslön kan en familj godt lefva, isynnerhet i
Algier.»

»Till en sådan dumhet hoppas jag att ni inte
vill göra er skyldig!»

»Jag gör det ändå, ty jag finner fröken Lebail
affekterad, inbilsk, med ett ord odräglig, och jag
älskar fröken . . . .»

»Ni vet ju inte ens hennes förnamn ...»

»Hvad gör det — låt oss kalla henne fröken
Chrysanthemum, eftersom jag först såg henne bland
dessa blommor. Det namnet är lika vackert som
hon själf.»

Fru de Priss hade stigit upp och ropade in i
nästa rum: .

»Jeanne, kom då in!»

»Huru, min nådiga, fröken Lebail har kunnat
höra oss? Det är ju afskyvärdt!»

Fru de Priss ropade än en gång:

»Jeanne, Jeanne, så kom då och gif honom
din hand.»

Portiéren drogs undan och »Fröken
Chrysanthemum» inträdde med rodnande kind och strålande
ögon.

»Fröken de Mensey», mumlade Michel.

»Nej visst inte, ni stora barn, utan fröken
Lebail som hade gifvit sin lärarinna hatten och
kappan. Vi ha spelat komedi en smula. Det gif—
ves ett liknande stycke på »Comedie Fran9aise» —
det heter Le Jeu de l’amour.-»

Michel betraktade sin lilla väninna med
lycklig min och kvarhöll hennes hand fast sluten i
sin ....

IV.

När de nygiftas rikt blomstersmyekade vagn
rullade bort med dem efter vigseln, böjde sig
markis de Charlesroy till sin brud och hviskade
henne i örat:

»Ack, min älskling, för mig blir du alltid
fröken Chrysanthemum!»

r......~

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free