Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Staden Arundel, med den af hertigen af Norfolk skänkta kyrkan.
bekant markisen af Londonderry,
en man i sin bästa ålder, och med
en 20-årig politisk karrier bakom sig.
*
Titeln hertig af Norfolk har
sedan 1483 burits af
hufvudmännen för släkten Howard, så
märklig i Englands historia. Med
hertigtitel förenades värdigheten »earl
marshal of England» och hertigen
af Norfolk intager bland Englands
adelsmän det främsta rummet
efter prinsarne af blodet.
Före sitt tillträde till
hertigtiteln kallades hertigarne af N.
grefvar af Arundel eller grefvar af
Surrey. De hafva, jämte sina kolossala
rikedomar, utmärkt sig som stora politici (på
1500-talet), såsom konstvänner — Thomas
Howard grundade i början af 1600-talet i
London en af de första större samlingarne af
antika konstsaker, af hvilka en betydande del
förvaras under namn af »Arundel marbles» —,
såsom katolicismens främste förkämpar, men
äfven som öfverlöpare till protestantismen
och som parlamentsledamöter af whig-partiet.
En af de i historien mest bekanta
medlemmarne af släkten Howard är Thomas H.,
morbroder till Henrik VIII:s gemål Anna
Boleyn och farbroder till hans efterföljande maka
Katarina Howard. Hans dubbelspel gjorde
honom till slut så misstänkt, att han dömdes
till döden och endast undgick stupstocken
därigenom att Henrik VIII afled natten före
den för exekutionen bestämda dagen. Vid
»den blodiga Marias» tronbestigning återvann
han friheten till tack för släkten Howards
arbete för hennes sak. Han dog 1854.
Nuvarande innehafvaren af hertigtiteln
Norfolk, Henry Fitzalen-Howard, är född 1847.
Han är marskalk af Storbritannien och
öfverste-löjtnant i »Sussex Volunteers».
SVEN SCHOLANDER.
I ANLEDNING AF HANS 40-ÅRSDAG.
Då man känner den berömmelse och den
popularitet, denne vår celebre trubadur uppnått, blir
man nästan öfverraskad af att höra, att han först i
dagarne — 21 april — fyllt 40 år. Så är dock
förhållandet, ehuru hans namn redan, buret af
sångens och lutans toner, trängt långt utanför
vårt land. Och öfverallt ha hans visor, t. o. m.
i det mäst kritiska af alla större musikcentra,
Berlin, väckt samma entusiasm, som hälsade dem
vid deras första offentliga framträdande här hemma.
Den närmaste förklaringsgrunden till denna
enastående succés, får man väl främst söka i den
äkta konstnärliga friskhet och omedelbarhet, som
genast från början karaktäriserade Scholanders
personlighet och uppträdande. Man såg genast, att
han var en konstnär, som verkligen ville gifva något,
och man behöfde ej länge lyssna till det gripande,
själfulla föredraget, innan man hade fullt klart för
sig, att han också kunde gifva något.
Hvad som bäst visar Scholanders äkthet och
konstnärsgry är, att han aldrig velat stå stilla eller
slå sig till ro på sina lagrar, utan att han städse
efter någon tids skenbar verksamhet, alltid haft
något nytt och originellt att komma med. Bellman,
de svenska, italienska och franska folkvisorna, de
gammalfranska och hypermoderna chansonerna, den
svenska »bordvisan» och nu senast Almquists
eteriska, oförgätliga »Songes», hvilkas harmonisering
och framförande för öfrigt varit förenade med ett
arbete, hvilket trots allt beröm som kommit det till
del dock kanske ej tillfullo uppskattats, — se där
de vidsträckta fält, på hvilka Scholanders genialitet
oupphörligt sökt sig nya banor, och på hvilka han
för långa tider här hemma satt prägeln af sin
personlighet.
*
Ser man Scholanders verksamhet från rent
fosterländsk, svensk synpunkt, är det ju först dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0485.html
