Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER.
Af S. H. Merriman.
Öfversättning för Hvar 8 Dag.
1 hvarje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehåll allt ifrån dess början.
1 första kapitlet omtalas professor von Holzens i Haag besök hos en döende, af hvilken han köper för tusen gulden ett
dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck. stoppar professorn pängarne tillbaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en
modärn man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
upptagen med arbete för ett välgörenhetsföretag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görenhetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en »at hoine», hos
Ferribys-framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Cornish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Roden och professor von Holzen
I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Percy Roden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga,
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgainit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
förläggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med’
Roden och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Cornish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.
I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, där Cornish och lorden sköta »affärerna». Där
afhållas-äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enksfru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.
Efter ett sammanträffande mellan miss Roden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Roden och Holzen äro närvarande vid en malgamitarbetares dödsbädd.
I nionde kapitlet motas hos mrs Vansittart miss Koden samt hrr Cornish, Koden och von Holzen. Därpå vidtager ett
di-rektionssammanträde för malgamitbolaget med lord Ferriby som ordförande. Man beslutar sätta företaget på aktier, hvaraf
hvarje arbetare får en. — Cornish och mrs Vansittart sammanträffa på en morgonpromenad i Haag, hvarvid hon slugt försöker
utleta hans hjärtas hemlighet. — Därpå träffa vi Cornish på besök hos en rik City-man, mr Wade, på dennes landtställe. Hans
dotter Marguerite har hämtat Cornish vid stationen. Mr Wade erbjuder Cornish sin dotters hand, men denne säger nej, hvarpå
mr Wade börjar en skarp kritik af malgamitföretaget, hvilket han afslöjar som ren affärssvindel och tillråder Cornish att alldeles
lämna Denne meddelar sig med major White och de söka öfvertala lord Ferriby att ge det hela på båten, men förgäfves.
Därpå uppvakta en komité af pappersfabrikanter lorden och yrka på nedläggandet af malgamitaffären — allt lika
förgäfves. Mrs Vansittart och mr Roden sammanträffa på en morgonridt i Haag. Han forledes af sin kärlek att låta henne följa
med inom malgamitverksområdet. Holzen kommer emellertid dem till mötes och förhindrar på föregifna skal, att mrs Vansittart
— som har att hamnas sin mans död på Holzen — får den önskade inblicken i förhållandena vid fabriken.
Cornish kommer på ett kafé i Haag i samspråk med ett par malgamitarbetare, som afslöja en del detaljer från verken.
Den ene gör han ett erbjudande att skaffa honom en bättre ställning, men anbudet afböjes. Cornish passar på att möta Dorothy
Roden i afsikt att tala om malgamitaffären och hennes bror, men börjar med en kärleksförklaring. Slutet blir hennes jaord,,
hvarpå Cornish begifver sig till malgamitkontoret för att där afslöja von Holzen i Rodens närvaro. Här begär han att få veta
hur malgamittillverkningen tillgår. Roden lämnar honom ensam med Holzen, som under föregifvande af att vilja visa
experimentet hämtar in en mängd kärl, innehållande giftiga gaser. Han ställer omärkligt om, att gaserna kunna strömma ut, och
skyndar sin väg efter att ha låst dörren, lämnande Cornish att förgiftas i det trånga rummet. Denne lyckas emellertid behålla,
medvetandet och rädda sig undan Holzens hämnd.
Vid ett sammanträffande kort därpå med mrs Vansittart får han veta att hon har uppgjort en plan mot Holzen i afsikt
att åtkomma malgamitreceptet. Det förvaras i kontorets kassakista, till hvilken hon skaffat sig en nyckel. Just som hon fått
fatt i det värdefulla papperet, öfverraskas hon af Holzen. En kort brottning uppstår, och hon måste återlämna papperet. De
samtala om Holzen. Mrs Vansittart och miss Roden upptäcka, att H. gjort en komplott mot Cornish. De tillskrifva major White,
som skyndar till dem från England. Malgamitarbetarnes öf verf all mot Cornish misslyckas, tack vare White’s vaksamhet och
Cornish’s sinnesnärvaro. Majoren sammanträffar dagen därpå på hotellet med Marguerite Wade, bankirens dotter.
(Forts från n:o,j;29).
»Ni ser ut att må utmärkt, förstår ni.»
»Man skall aldrig döma efter utseendet», sade
White med faderlig stränghet.
Marguerite drog ihop munnen och betraktade
under tystnad hans kraftigt byggda gestalt från
topp till tå. Därpå slog hon plötsligt öfver i sin
mest förtroliga ton, liksom en skolflicka, som
anförtror sin hjärtevän för tillfället allt hvad hon vet,
och mera därtill.
»Ni är förvånad öfver att finna mig här», sade
hon. »Det tänkte jag, att ni skulle blifva. Jag
visste, att ni bodde här på hotellet — såg edra
stöflar utanför er dörr i går afton — visste, att de
måste vara edra. Ni lade er mycket tidigt.»
»Jag har två par stöflar», svarade majoren
dystert.
»Nåväl, för att säga sanningen, så har jag
tagit med mig pappa hit öfver. Tony skref efter
honom, och som jag visste, att han inte ensam
skulle vara till någon nytta, så kom jag med. Jag
sade er ju för länge sedan, att malgamitaffären
kört upp i ett gummiträd, och där tycks ni nu
sitta vackert fast.»
»Just så!»
»Och därför reste jag hit med pappa, och nu
skola vi ställa allt till rätta åt er.»
»Det skulle icke jag göra, om jag vore som ni.»
»Inte göra, hvad?» frågade Marguerite.
“»Ställa annat folks affärer till rätta. Det lönar
inte mödan, i synnerhet om annat folk råkat fastna
i ett gummiträd — man blir bara själf klibbig,,
som ni förstår »
Marguerite såg undrande på honom. »Ah!»
sade hon. »Där ha vi det, eller hur?»
»Jo, så är det», medgaf majoren.
»Det är just det, som gör skillnaden mellan
en man och en kvinna, kan jag förstå», sade
Mar-guerite oCh satte sig ned vid ett litet bord, på
hvilket frukost var dukad för två. »En man ser,
hur sakerna gå — åt skogen — och röker sin
cigarr och tänker, att det rör honom inte. En
kvinna däremot anser sig ha skyldighet att lägga
sig i hela världens angelägenheter.»
»Det göra de också i viss mening - hon har
i hvarje fall ställt till krånglet.»
Marguerite hade vändt sig om för att gifva
ett tecken åt kyparen, men hon tvärstannade och
såg öfver axeln på majoren med sina sluga och
kloka ögon.
»Aha!» sade hon hemlighetsfullt.
Därpå vände hon sig till kyparen, som hon
kallade »Kellner» och hvilken hon tilltalade på
tyska, fullt öfvertygad om att detta måste vara.
hans modersmål.
»Jag har sagt åt honom», förklarade hon
för White, »att bära er lilla kaffekanna, er lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
