- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) /
496

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GULDTÖRSTENS OFFER.

Af S. H. Merriman.

Öfversättning för Hvar 8 Dag.

I hvcirje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehall allt ifrån dess början.

I första kapitlet omtalas professor von Holzens i Haag besök hos en döende, af hvilken han köper för tusen gulden ett
»dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck, stoppar professorn pängarne tillbaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en
modärn man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
.upptagen med arbete för ett välgörenhetsföretag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görenhetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en »at home», hos Ferribys
framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lordenj Tony Cornish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Roden och professor von Holzen.

I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Percy Roden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
iförläggas till dynerna i Holland.

Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med
Roden och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
Ihvarpå Cornish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.

I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, där Cornish och lorden sköta »affärerna». Där afhållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enksfru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.

Efter ett sammanträffande mellan miss Roden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Roden och Holzen äro närvarande vid en malgamitarbetares dödsbädd.

1 nionde kapitlet mötas hos mrs Vansittart miss Roden samt hrr Cornish, Roden och von Holzen. Därpå vidtager ett
di-rektionssammanträde för malgamitbolaget med lord Ferriby som ordförande. Man beslutar sätta företaget på aktier, hvaraf
hvarje arbetare får en. — Cornish och mrs Vansittart sammanträffa på en morgonpromenad i Haag, hvarvid hon slugt försöker
aitleta hans hjärtas hemlighet. — Därpå träffa vi Cornish på besök hos en rik City-man, mr Wade, på dennes landtställe. Hans
dotter Marguerite har hämtat Cornish vid stationen. Mr Wade erbjuder Cornish sin dotters hand, men denne säger nej, hvarpå
mr Wade börjar en skarp kritik af malgamitföretaget, hvilket han afslöjar som ren affärssvindel och tillråder Cornish att alldeles
lämna Denne meddelar sig med major White och de söka öfvertala lord Ferriby att ge det hela på båten, men förgäfves.

Därpå uppvakta en komité af pappersfabrikanter lorden och yrka på nedläggandet af malgamitaffären — allt lika
förgäfves. Mrs Vansittart och mr Roden sammanträffa på en morgonridt i Haag. Han forledes af sin kärlek att låta henne följa
med inom malgamitverksområdet. Holzen kommer emellertid dem till mötes och förhindrar på föregifna skäl, att mrs Vansittart
— som har att hämnas sin mans död på Holzen — får den önskade inblicken i förhållandena vid fabriken.

Cornish kommer på ett kafé i Haag i samspråk med ett par malgamitarbetare, som afslöja en del detaljer från verken.
Den ene gör han ett erbjudande att skaffa honom en bättre ställning, men anbudet afböjes. Cornish passar på att möta Dorothy
Roden i afsikt att tala om malgamitaffären och hennes bror, men börjar med en kärleksförklaring. Slutet blir hennes jaord,
fivarpå Cornish begifver sig till malgamitkontoret för att där afslöja von Holzen i Rodens närvaro. Här begär han att få veta
hur malgamittillverkningen tillgår. Roden lämnar honom ensam med Holzen, som under föregifvande af att vilja visa
experimentet hämtar in en mängd kärl, innehållande giftiga gaser. Han ställer omärkligt om, att gaserna kunna strömma ut, och
skyndar sin väg efter att ha låst dörren, lämnande Cornish att förgiftas i det trånga rummet. Denne lyckas emellertid behålla
medvetandet och rädda sig undan Holzens hämnd.

Vid ett sammanträffande kort därpå med mrs Vansittart får han veta att hon har uppgjort en plan mot Holzen i afsikt
att åtkomma malgamitreceptet. Det förvaras i kontorets kassakista, till hvilken hon skaffat sig en nyckel. Just som hon fått
fatt i det värdefulla papperet, öfverraskas hon af Holzen. En kort brottning uppstår, och hon måste återlämna papperet. De
samtala om Holzen. Mrs Vansittart och miss Roden upptäcka, att H. gjort en komplott mot Cornish. De tillskrifva major White,
som skyndar till dem från England. Malgamitarbetarnes öfverfall mot Cornish misslyckas, tack vare White’s vaksamhet och
Cornish’s sinnesnärvaro. Majoren sammanträffar dagen därpå på hotellet med Marguerite Wade, bankirens dotter, och mr Wade
själf, som anländt till Haag för malgamitaffärens skull. På väg till besök hos miss Roden stöter hon i »skogen» på Holzen —
hennes .lärare i kemi i pensionen i Tyskland. Han håller på att lära sig malgamitreceptet utantill.

(Forts, från n:o 30).

Tdgofjärde Kapitlet.

Ett klart skinande ljus.

är lord Ferriby beslöt att efterkomma Rodens
’ enträgna önskan och begifva sig till Haag,
gjorde han det i det fulla medvetandet att han
bevisade Nederländerna en utomordentligt stor ära.

»Det är ej den plats, som man gärna besöker
vid denna tid på året», sade han till en vän på
klubben. »Under vintern är det en annan sak, ty
säsongen är där på vintern liksom i många andra
af kontinentens hufvudstäder.»

En af alla de fördelar, som ärftliga titlar hafva
med sig, är den, att dess bärare sällan behöfver
sakna ahörare, ty sådana dyka alltid upp af ett
eller annat slag. En vanlig person snoppar man
af eller vänder helt enkelt ryggen, så snart hans
rykte för egoism och banalitet befinnes tillräckligt
stadgadt, men det är alltid godt om folk, som
villigt låta tråka ut sig af en lord. En
högaristokratisk klubb är ett verkligt drifhus för detta slags
plågoandar, och där träffas äldre herrar — hvilka
redan hunnit ett godt stycke på lifvets utförsbacke
utan att lyckats upptäcka, att alla de obetydliga

händelser, hvarmed vägen å ömse sidor är kantad,
icke äro värda ett ord — för att tala om idel
trivialiteter.

»Sanningen är», sade lorden till en af dessa
personer, »att denna malgamitaffär är ett af de
största välgörenhetsföretag, för hvilket jag någonsin
ställt mig 1 spetsen, och det medför vissa
ansvarsförbindelser — jaha, vissa ansvarsförbindelser.»

Och han antog en högst viktig och allvarsam
samt nästan uttröttad min. Ty lord Ferriby visste
ej att en slik uppsyn är ett nästan säkert bevis på
inskränkthet. Ej heller hade han märkt, att de,
hvilka bära på den tyngsta ansvarsbördan och visat
sig orka med densamma, äro just de, som visa
världen det lugnaste ansiktet.

Emellertid må man ingalunda föreställa sig,
att lord Ferriby kände sig det minsta orolig för
malgamitsaken. Här hade han åter fördelen af att
ha ägt förfäder villiga och skickliga att tjäna sitt
parti utan allför småaktiga betänkligheter. Ty om
en kung icke kan göra något orätt, bör adeln till
en del ock kunna fordra att vara fritagen från
kritik, och personer, som få tillgodoräkna sig vissa
medgifvanden af andra, måste äfven lära sig att
göra vissa medgifvanden åt sig själfva. Lord
Ferriby var med ett ord alltför själfbelåten att kunna
hysa minsta tvifvel rörande sitt eget uppförande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free