Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER
Det var lätt nog för lord Ferriby att intala sig,
att Cornish hade orätt och Roden rätt, isynnerhet
när denne senare på det mest belefvade sätt —
icke direkt till lord Ferriby utan till hans bankirer —
öfversändt en växel, utgörande en extra utdelning
i anledning af den stora summa, med hvilken
my-lord ursprungligen understödt företaget, såsom
Rosen helt förbindligt uttryckte sig. Det finnes godt
om folk, som gärna taga emot penningar, endast
deras finkänslighet ej såras genom åsynen af en
anvisning.
»Antony Cornish» sade lord Ferriby och drog
ned sin väst, »förstår ej riktigt det etiska i
affärerna — som fallet är med många personer, hvilka
sakna fackbildning eller erfarenhet.»
Lorden tycktes härmed vilja säga, att man kan
fritt tillägna sig, hvad grannen är nog dum att
lämna fran sig.
Joan var ganska villig att göra sin far sällskap,
ty under den sociala utvecklingens snabba lopp
hade hon redan kommit därhän att utbyta
välgörenheten mot hygienen samt var fullt öfvertygad
om att den stora dödligheten bland
malgamitarbe-tame, på hvilken man häntydt inom den Ferriby’ska
familjekretsen, uteslutande berodde på de arma
offrens försumlighet att ej använda ett gammalt
desinfektionsmedel, som nu utbjöds i artistiskt
utstyrda flacons under ett nytt namn.
Öfvermangan-syradt kali under ett annat namn icke blott luktar
vida sötare utan uträttar äfven större hygieniska
underverk, emedan världen hyser förtroende till
nya namn, och tron alltjämt är den bäste läkare
för mänskliga lidanden.
Joan ämnade därför medföra till Haag det glada
budskapet om ett nytt hygieniskt tusenårigt rike,
fullt öfvertygad, att det blifvit verklighet i och med
uppfinningen af ett ämne, som under namnet
»nu-xin» såldes i små flaskor till ett pris af en krona
och 10 öre. De tio örena representerade kostnaden
för flaskan, vätskan och det smala blåa band,
hvarmed proppen var ombunden, och resten hamnade
i fabrikantens ficka. I Joans värld var det för
närvarande modernt att lukta nuxin, hvilket äfven
kunde fås i fast form i de sötaste små blåa kakor,
afsedda att placeras i garderoben eller linneskåpet.
Joan hade skänkt en ask små kakor åt major White,
hvilken mottagit gåfvan med skyldigt allvar. I
själfva verket tycktes majoren aldrig tröttna på att
lyssna till Joans loftal öfver det nya ämnet eller
se på hennes vackra allvarliga ansikte, då hon
förmanade honom att använda nuxin i alla dess olika
former. Det var först, när han hörde, att
cigarrmunstycken, förfärdigade af nuxin, i sig absorberade
alla tobakens skadliga beståndsdelar, som modet
svek honom. Joan fick nöja sig med löftet att han
icke skulle begagna annan tandtinktur än nuxin.
Lord Ferriby och Joan begåfvo sig alltså af
till Haag — lorden fullt öfvertygad om att ensamt
hans närvaro skulle utöfva ett gynnsamt inflytande
på händelsernas lopp, och Joan upptagen af sin
»nuxin» och i mindre grad af sina
»malgamit-arbetare» och sin »Förening till förmån för
manu-fakturistbiträdena». Lady Ferriby föredrog att
stanna i Cambridge Terrace, först och främst
därför att det kostade mindre, och för det andra
därför att hennes kokerska ville hafva ledigt och
emedan hon med endast en kökspiga kunde få hängifva
sig åt sin högsta njutning i lifvet, en onödig
sparsamhet. Kokerskan vägrade bestämdt att svälta
sina medtjänare, men kökspigan, som tänkte på
det blifvande betyget, gjorde som hennes nåd
befallde, och hackade och stufvade upp saker på ett
sätt, som föga öfverensstämde med en lön på fyrtio
pund om året utom extra ibland.
Major White mötte de resande vid stationen
i Haag, och Joan, som under den korta resan haft
åtskilligt besvär med sin far, erfor för första gången
en känsla af ordning och trygghet i den
groflem-made militärens närhet. Han syntes
utan vidare trampa ned alla
svårigheter med sin tunga fot, så snart de
yppade sig.
»Hm — hm,» Dörjade lorden,
medan de gingo utför plattformen, »har
ni sett till Roden ?»
Ty lord Ferriby hade sina tankar
alltför koncentrerade kring sitt eget
jag för att kunna vara någon skarp
iakttagare af andra, och han hade ännu
ej lyckats upptäcka, att Holzen stod
bakom det hela och alldeles
öfver-glänste sin kompanjon i
malgamit-affären.
»Nej — det har jag just icke»,
svarade majoren.
Han hade aldrig diskuterat
malga-mitaffärerna med lord Ferriby.
Diskussioner voro på det hela taget ett
tidsfördrif, åt hvilket majoren aldrig
egnade sig. Hans ståndpunkt i denna
sak var bestämd nog, men han
ämnade ingalunda inlåta sig på någon
förklaring öfver, hvarför han envist
ställde sig på Cornish’s sida i de
förvecklingar som uppstått.
Lord Ferriby kände oppositionen
i luften, men han visste nog om
majoren för att ej frukta öppna
fiendtlig-heter. Män, som vilja trotsa
oppositionen, äro af två slag: det ena stöder
sig på medvetandet om sin rättvisa
Major White mötte de resande vid stationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
