- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) /
641

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvar 8 dags fotogr. Manilla döfstuminstitut

DÄR ”DE DUMBE TALA”.

För HVAR 8 DAG.

Aristoteles’ mening, att den döfstumme är en
»oförnuftig, för hvarje slags bildning
oemottaglig varelse», börjar numera vara så vederlagd
som en mening kan bli. Visserligen ha vi icke
kommit därhän, att vi med egypter och perser anse
det som någon egentlig lycka att vara döfstum,
därför att det är »ett tecken till gudarnes
särskilda huldhet», men rätt ofta har man i vår tid
kunnat göra den erfarenheten, att de döfstummas
förståndsbegåfning fått ett plus som ersättning för
det minus, hvilket kommit på de yttre sinnenas lott.

Men det drog lång tid, innan uppfattningen
om de döfstummas bildbarhet hann slå igenom.
Ännu 800 år efter Aristoteles död omfattades hans
mening af en så vis man som kyrkofadern
Augustinus, och först 300 år senare gjordes, så vidt man
känner, ett försök att undervisa en döfstum. Denne
döfstumsundervisningens föregångsman var John
de Beverley från York. Men det var ett enstaka
försök, och det dröjde ytterligare nära 800 år, d.
v. s. fram till 1500-talet, innan, efter
Heidelbergs-professorn Rudolf Agricolas uppslag, någon
allmännare döfstumundervisning kom ifråga. Och
först på 1700-talet kan undervisningen sägas ha
fått någon metod.

Denna metod — eller dessa metoder,
fransmannen abbé de 1’Epées teckenmetod och tysken
Samuel Heinickes talmetod — utgör fortfarande
grundvalen för våra dagars högt utvecklade
döf-stumsundervisning.

Den, som i vårt land först tillämpade de
ifrågavarande metoderna, var grundläggaren af Manilla

döfstumskola Per Aron Borg. Det var en
blygsam början. Inalles 13 döfstumma eller blinda, en
från hvarje stift och en från Stockholm, mottogos.
År 1812 inköpte Borg för egna medel Öfre Manilla,
som sedan inlöstes för inrättningens räkning.
Emellertid uppstod meningsskiljaktighet mellan Borg
och vederbörande rörande undervisningsmetoderna
och äfven om andra frågor. Borg lämnade sin
befattning vid inrättningen och anlade en egen
skola strax intill. Naturligtvis fick denna försteget,
och efter några år fann man sig nödsakad att taga
Borgs erfarenhet i anspråk igen. De båda skolorna
sammanslogos, och Borg blef institutets
föreståndare, hvilken post han sedan behöll till sin död
år 1839.

Sedan denna tid har det gått framåt med både
anstalten och undervisningen. Det ursprungliga
13-talet elever har mer än tiodubblats. Det nyligen
afslutade läsåret har räknat 139. Och dessa
äro-uteslutande döfva eller stumma. De blinda ha för
länge sedan frånskilts och undervisas på annat håll.
Men ej häller siffran 139 ger någon ledning för
döfstumsundervisningens omfattning i vårt land,
ty utom Manilla finnas såväl i Stockholm som i
landsorten flera döfstumskolor.

Allt oftare har man gjort den erfarenheten,
att den förment döfstumme icke är annat än döf,
och att hans stumhet härleder sig därutaf, att han
icke kunnat höra sin omgifning tala. Då hans
talorgan äro normala, kommer det således an på
att lära honom bruka dem genom att med hjälp
af syn och känsel lära sig göra efter en talandes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free