Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIANNE.
Skiss af /?. T—dh.
För HVAR 8 DAG.
\
Jet var en härlig sommarafton. Östersjöns yta
låg alldeles spegelblänk, med undantag af de
långa svallvågor, som bildades i den stora
Lubecks-ångarens kölvatten. Himlen var nästan molnfri,
blott i vester syntes en gråblå molnvägg vid
horisonten, men den gaf dock inga farhågor för natten,
som tycktes blifva så lugn man någonsin kunde
önska sig.
Blott maskinens regelbundna dunkande och
några passagerares prat och skratt på akterdäck
afbröt naturens tystnad.
Ångbåten hade på morgonen afgått från
Lu-beck med Stockholm som mal. Under dagens lopp
hade det blåst ganska friskt, men nu hade den
lugna, vackra sommaraftonen allmänt lockat
passagerarne upp på däck, där de sutto i kotterier och
pratade eller fördrefvo tiden med romanläsning vid
skenet af de små glödlamporna, som upplyste en
och annan vrå. Några småbarn lekte helt muntert
»ta fatt» omkring de bekväma korgstolarne.
Något afskild från de öfriga satt en ung man
och blickade ut öfver hafsytan. Han var lång,
smärt och välväxt, hade ett kraftigt, solbrändt
ansikte, öfverskuggadt af en bredbrättig halmhatt.
Håret och de något uppvridna mustacherna voro
mörka och tydde i förening med den bruna
ansiktsfärgen på härstamning från södern, under, det de
blå ögonen sökte vittna om att deras egare var
en nordens son. Hans yttre i öfrigt häntydde på
en civilklädd militär.
Löjtnant Stjärnkrona var också militär till lif
och själ. Han hade fått sin första uppfostran som
krigare i Sverige, sedan gått i fransk tjänst, där
han fått tillfälle att visa sig såsom tapper soldat
under ett fälttåg i Sudan, från hvilket han ock
medförde några blessyrer som hederstecken.
Vistelsen i Afrika förskaffade honom äfven ett anfall
af klimatfeber, hvilket i förening med en kula i ena
armen sånär kostat honom lifvet. Lyckligtvis slapp
han undan med några månader på ett sjukhus i
Algier.
Nu var han på väg hem till Sverige igen, där
han skulle tillträda ett större gods i Västmanland,
hvilket hans far för två år sedan lämnat i arf åt
sin ende son Gustaf. Han hade ej underrättat
modern om sin hemresa, ty han ville komma som en
angenäm öfverraskning till henne. Det var nu fem
år sedan han lämnade hemmet. Mycket hade
sedan dess inträffat, och mycket väntade han finna
förändradt vid återkomsten. Han undrade, om
modern skulle vara sig lik, om hon åldrats mycket
sedan makens död. Efterhand dök månget minne
från hans glada gossår upp, och snart var han helt
försjunken i drömmar från det förflutna.....
Plötsligt väcktes han upp af ett häftigt
barnskrik, följdt af flera andra. Han hörde ett plaskande
ljud af en kropp, som föll i vattnet. Att springa
upp, kasta af rock och hatt och störta sig på
huf-vudet från relingen ner i vågorna var för honom
ett ögonblicks verk.
Ändlösa af spänning sträckte sig passagerarna
ut för att se,„om han skulle lyckas rädda barnet,
som fallit i. Ångbåten hade stoppat, och en
räddningsbåt satts i sjön. Drifven af kraftiga armar
ilade den akteröfver till platsen för olyckan.
Skulle de komma för sent? Men löjtnant Stjärn-
krona var stark och en god simmare, och när
båten nalkades syntes han helt lugnt simma den till
mötes, med ena armen stödjande hufvudet på
barnet, en flicka om io å 12 års ålder. Hon var
medvetslös när hon lyftes upp i båten, men genom
sjömännens ansträngningar återvände snart lifsvärmen,
ögonen öppnades, och färgen började komma
tillbaka på hennes kinder.
Starka armar lyfte flickan upp till modern, som
med tårar af glädje emottog sin räddade älskling.
Men vår käcke löjtnant hade obemärkt smugit
sig ned i sin hytt för att få torra kläder på
kroppen; han var redan borta, då den lyckliga modern
ville bringa honom sina tacksägelser.
Under det hon ännu smekte sin lilla dotter,
kom en ung dam springande upp för aktersalongens
trappa och ut på däck. Bullret och oron däruppe
hade förmått henne att lämna hytten. Förvånad
sporde hon nu, hvad som stod på.
Plötsligt fick hon syn på föremålet för alla
passagerarnes uppmärksamhet. Hon bleknade
märkbart, och händerna sökte liksom ofrivilligt efter
ett stöd.
»Älskade lilla syster!»
Hon ilade fram och tryckte den lilla till sitt
bröst, och modern omtalade i korthet händelsens
förlopp.
Under det modern gick ned för att sätta torra
kläder på sin yngre dotter stannade den äldre kvar
uppe på däck, där hon af kaptenen fick höra
detaljerna vid händelsen, som kunnat få ett så
sorgligt slut.
Trots det den unga damen till börden var
fransyska, fördes konversationen mellan henne och
kaptenen tämligen obehindradt på svenska. Ibland
förrådde dock en svag brytning hennes främmande
nationalitet.
Hon var klädd i en elegant ljus resdräkt. En
liten hvit vaxdukshatt hvilade lätt på det mörka,
burriga håret.
De af ljusgrå handskar dolda händerna voro
små och välbildade, likaså fotterna, som tittade
fram under nedersta kjolkanten. Hon var en
förtjusande företeelse, där hon stod, ifrigt talande
med fartygets befälhafvare.
I samma ögonblick hon ämnade fråga efter
namnet på den som så hjältemodigt räddat hennes
syster, kom löjtnant Stjärnkrona upp på däck. I
stället för att besvara hennes fråga gick kaptenen
löjtnanten till mötes och bad att få presentera
honom för henne.
Utan att märka den förrädiska rodnad, som
vid åsynen af Gustaf Stjärnkronas kraftiga gestalt
uppsteg på den unga damens kinder, förde han
denne fram till henne.
»Löjtnant Stjärnkrona......fröken Lefebure»,
presenterade han.
Hon hade nu helt återvunnit fattningen och
började i de varmaste ordadalag visa honom sina
tacksamhetskänslor för systerns räddning.
»Min fröken, hvad jag gjorde, var endast det
samma, som hvarje man i mitt ställe skulle hafva
gjort. Att bringa en nödstäld varelse sin hjälp är
väl hvarje människas plikt.»
Nu kom modern upp, och med ögonen tårade
af tacksamhet försäkrade hon löjtnanten på franska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
