Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HASSELBACKEN.
Illustrationerna efter fotografier tagna af HVAR 8 DAGS fotograf.
Hasselbacken: Restauranten.
Hasselbacken: Framför musikpaviljongen.
ärade gästerna eller talarne räkna som sitt.....
kanske spanska, kanske småländska. Man äter
sin middag sent på Hasselbacken. Kl. 6 är väl
den normala tiden, men ej heller den, som
kommer betydligt senare, behöfver hysa någon ängslan
att få dinera tout seul.
Men Hasselbacken är inte endast champagne,
det är punsch också.
Nedanför den stora middagsverandan möta
middagsgästerna, när de stiga ned till kaffet och
likörerna, den stora publiken, hvilken kommit för
att höra musiken, som exekveras från
paviljongen, och njuta af naturen och
ett glas punsch. Här nere är icke den
förnäma fästmiddagsstämningen och
den kontinentala tonen. Här är det
mera borgerligt och enkelt och går
inte särdeles mycket öfverdådigare
till än på hvilken annan restaurant
som hälst.
Men Hasselbacken är ändå alltid
Hasselbacken både för dem, som valt
sin blygsamma plats närmast ingången
och för dem, som sitta i något af den
stora fästvåningens högsäten eller från
dess veranda se ut öfver fjärdarna och
staden.
Om två år kan Hasselbacken fira
sitt 50-årsjubileum som Davidssonsk
domän. Då, d. v. s. för 50 år sedan,
När en främling talar om
»svenskarnas öfverdådiga lefnadssätt»,
så händer det ganska ofta, att han
tillegnat sig öfvertygelsen därom
under några dagars besök på
Hasselbacken, hvars publik han uppfattar som
en exponent för hela det svenska
folket .....det »fattiga svenska folket».
För att refitvå oss från öfverdådets
synd har man då att säga honom, att
det svenska folket i hvardagslag icke
lefver alldeles så, ty att försöka
bevisa, att det inte lefves öfverdådigt på
Hasselbacken, det går nog inte.
Hasselbacken är, — som hvar man
vet — Stockholms notablaste
som-marrestaurant. Med en
Hasselbacksmiddag menar man gerna en
cham-paernemiddag. Man går inte till
Has-selbacken som till Du Nord och äter
ett par rätter mat med ett glas öl till.
Bevars, visst kan man. Inte blir man
bortkörd, inte. Men man känner sig
som sparf i trandans. Nej, fram med vinlistan
och rätternas mångfald. »Skal det være Gilde,
saa skal det være Gilde». Och det skall på
Hasselbacken. Det är kanske inte precis därför man
kommit dit — fast det är det nog också — men
i hvarje fall fyller fäststämningen luften och
smittar en. Hasselbacken är champagne. »Torr eller
söt, hvilket behagas?» Och kinderna få färg och
konversationen blir lifligare, afbruten vid ett och
annat bord af något kortfattadt tal, framfördt med
dämpad röst på något af de tungomål, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
