Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN NORDENFALK.
LK onstakademiens præses friherre Johan
Nordenfalk fyller den 2 september 70 år.
I femton år har han innehaft sin nuvarande
befattning, efter att dessförinnan sedan 1877 ha
varit akademiens vice præses och sedan 1875 dess
hedersledamot. Två år förut hade han inträdt som
ordinarie medlem af Nationalmusei nämnd, hvilken
han allt ifrån dess begynnelse som suppleant
tillhört. Sina konstnärliga intressen hade han
dessförinnan vid många tillfällen lagt i dagen. Redan
1858 hade han under en lång utländsk studiefärd
odlat sin smak i Europas konstgallerier, och under
de följande åren fortsatte han dessa studieresor,
på hvilka han också lade grunden till de
konstsamlingar, som han sedan i stor stil utvecklat.
När han 1862 tog säte på riddarhuset, började
han sin verksamhet med sin motion om anslag för
nybyggnad af kungliga biblioteket och riksarkivet,
en motion, som likväl icke vann ständernas bifall.
1868 uppträdde han tilL förmän för k m:ts
proposition om ny stat för Nationalmuseum,
framhållande vikten af, att ledningen af dess samlingars
vård ordnades med hufvudsakligt afseende på, att
de däri befintliga konstskatterna »blifva till gagn
för bildningen, så att nationen däraf drager full
intellektuell ränta».
Men det var icke uteslutande konstnärliga
och därmed besläktade intressen, som upptogo
frih. Nordenfalk under hans långa politiska bana
De tjugo år (1862 —1881) han tillhörde riksdagen
hedrades han med det ena förtroendeuppdraget
efter det andra. Redan under sin första riksdag
insattes han som suppleant i konstitutionsutskottet.
1864 valdes han till medlem af statsrevisionen.
Vid 1865 års riksdag uppträdde han med värme
för representationsreformen. Enligt hans åsikt,
kräfdes den just af de konservativa intressena.
Han såg däri »en praktisk angelägenhet, som
måste ordnas med afseende på befintliga förhållanden»
långt hellre än i öfverensstämrhelse med en eller
annan teori, och i vårt folks urgamla vana vid
fria former såg han en tillräcklig säkerhet mot de
bebådade farorna för demokratiens växande
inflytande. I de små jordägarne fann han en
»arbe-taredemokratisk» motvikt mot
»arbetaredemokratien». Efter representationsreformen invaldes han
omedelbart af Kalmar läns norra landsting i
Första kammaren. Efter utgången af denna
nioårsperiod, insattes han under tvenne tvåårsperioder
af den sörmländska valkrets, han tillhörde, i
Andra kammaren. Under denna tid arbetade han
såsom ledamot af olika utskott. I konstitutions-
utskottet var han vice ordförande. Därjemte
utsågs han till statsrevisor och under en lång följd
af år till riksgäldsfullmäktig. Till sin politiska
hållning kan han betecknas som
moderatkonservativ, var benägen för en begränsning af det
kommunala fyrkväldet och en utsträckning äfven
af den politiska rösträtten, samt för försvarsfrågans
lösning med kompensation i en
grundskatteafskrif-ning.
Det var ganska naturligt, att frih. Nordenfalk
skulle äga politiska intressen, uppfostrad, som han
var, i ett statsmannahem. Hans fader var —
vid sonens födelse — statssekreteraren för
krigs-expeditionen, sedermera — efter Karl Johans död
och det politiska systemskiftet vid Oskar I:s
trontillträde — justitiestatsministern frih. Johan
Nordenfalk, sonson till den förste bäraren af namnet
Nordenfalk, som äfven han hette Johan med — innan han
1769 adlades — tillnamnet Noréen. Den förste
medlem af ätten, som upphöjdes i friherrligt stånd,
var justitiestatsministern Nordenfalk. Frih. Johan
Nordenfalk j:r blef student i Upsala 1849, aflade
filosofie kandidatexamen 1856 och disputerade för
graden följande år.
Frih. Nordenfalk är — såsom Harald
Wiesel-gren påpekar i den förträffliga essay öfver honom,
hvilken tjänat som ledning för ofvanstående rader
— den förste præses i konstakademien, som icke
tillika är öfverintendent. Förut var presidiet i de
fria konsternas akademi förbundet icke blott med
öfverinseendet öfver statens konstsamlingar, utan
äfven öfver de offentliga byggnaderna i ett enda
ämbete, som kunde kallas ministerns för de fria
konsterna. Genom delningen på olika händer och
olika departement — äfven intendentsämbetet
sorterar numera under finansdepartementet, medan
Nationalmusei konstsamlingar och konstakademien
höra ecklesiastikdepartementet till — kan det
knappast sägas att de ifrågavarande
institutionernas ställning stärkts. Mellan dem och
statsmakterna har införts en ny mellanhand, som utses med
hänsyn till helt andra kvalifikationer och till
äf-ventyrs kan vara utrustad med tämligen
omärkliga konstnärliga intressen. Det kommer därför
an på att i spetsen för hvarje institution stå män
som kunna främja dess intressen. Det är hvad
frih. Nordenfalk sökt göra och i viss mån äfven
lyckats göra. Förtjänsten af, att konstakademien
fått en ny och monumental boning är till icke
ringa del hans. Samtidigt har han inom
akademien med oväld sökt ställa skilda meningar
tillfreds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
