Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 4, den 25 oktober 1908
- Tor Aulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TOR AULIN.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Stockholms musiklif under de två senaste decennierna
liar i främsta rummet varit förbundet med Tor Aulins
namn, Å alla dess områden kan man spåra inflytandet
af denna eldsjäl, väckande, eggande, befruktande. Med
brinnande energi och sällsynt organisationsförmåga
har han förverkligat sina rika idéer, som alltid tjänat
ideella syften. Det motstånd han mött och den strid
han måst utkämpa för genomförandet af sina idéer
har härdat ett i grund och botten vekt barnasinne,
stålsatt viljekraften och sporrat honom att finna nya
möjligheter och å andra vägar söka nå målet. Äfven
konstnärens bittraste fiende, likgiltigheten, har ibland
sökt förlama denna dådkraft, men aldrig lyckats bryta
den, trots att den kunnat tillfoga smärtsamma sår.
Aulins initiativ och energi har svenska tonkonsten
att tacka för bildandet af Svenska Musikerföreningens
orkester år 1900, som under Aulins dirigentskap gifvit
stora konserter till förmån för föreningen, hvars uppgift
är att bereda pensioner samt sjuk- och begrafningshjälp
åt obemedlade musiker, och till ordförande
har Tor Aulin. Två år därefter finner man honom i
spetsen för ännu ett stort orkesterföretag, Konsertföreningen,
tillkommet på Aulins initiativ och bildadt i
maj 1902 af en del musikvänner i Stockholm. Konsertföreningens
verksamhet under dessa år har varit
af djupgående betydelse för hufvudstadens musikkultur.
Genom dessa konserter har allmänheten blifvit
satt i tillfälle att göra bekantskap med de yppersta
verk inom den äldre och nyare litteraturen, hvarvid
en erkännansvärd uppmärksamhet ägnats den inhemska
tonkonsten. Framstående solister hafva bidragit till
förhöjandet af dessa konserter, som genom värdefulla
program och i detalj konstnärligt utförande bildat musiksäsongens
glanspunkter. Genom populära konserter
har Konsertföreningen äfven bidragit till hufvudstadens
musikutveckling och härvid rönt en glädjande
tillslutning och uppmuntran. Ej blott i Sverige utan
äfven i utlandet har Aulin sökt ingjuta något af den
kärlek till svensk tonkonst, som besjälar honom själf,
och särskildt ha därvid Franz Berwalds och Emil Sjögrens
tonskapelser legat honom om hjärtat. I Köpenhamn,
Kristiania och Genève har han föranstaltat
svenska konserter, och i dagarna komma på hans initiativ
och under hans ledning stora orkesterkonserter
med uteslutande svenska tonverk att gifvas i Karlsruhe
och en del andra tyska städer.
Den intima kammarmusiken har uti Tor Aulin vårt
lands främste representant, och hans verksamhet å
detta område torde vara det mest djupgående och
betydelsefulla af hans konstnärsgärning. Från Aulin-
kvartettens första kammarmusiksoirée den 25 jan. 1887
i Vetenskapsakademien i Stockholm har dess arbete
krönts med växlande framgång, och har det kräfts
okuflig energi och entusiasm att trots alla svårigheter
genomföra dess konstnärliga mission. Kvartetten
har flera gånger måst reorganiseras, och af dess ursprungliga
medlemmar återstår nu blott dess grundläggare.
Genom publikens ringa anslutning och likgiltighet
ha dessa för hufvudstadens musiklif så betydelsefulla
soiréer under vissa tider måst inställas
för att, då publikens intresse åter tycktes vakna, kunna
återupptagas. Ej blott för hufvudstaden utan för hela
landet har Aulin-kvartetten varit af genomgripande
betydelse, då den under sina många turnéer till de
flesta svenska städer och större samhällen väckt
förståelse för och kärlek till denna musikens ädlaste
konstart.
Som violinvirtuos intager Tor Aulin en obestridlig
rangställning i vårt land äfven om den rent virtuosa
sidan genom de senare årens omfattande dirigentverksamhet
i någon mån fått träda tillbaka. En kritiker
yttrade en gång om Emile Sauret, Aulins lärare:
"Han beträder stridsplatsen litet upprörd och tvingar
auditoriet att också blifva det. Genom hans spel går
ett demoniskt drag, åhörarne tvingas att följa honom
och med honom känna, le, gråta, skämta eller vara
allvarliga. Han framlockar ur sitt instrument en
intensiv känsloton; lifvet hos denna yttrar sig liksom
hjärtats slag i ett egendomligt verkande "vibrato",
som åt hans kantilena förlänar en egendomlig
tjusningsmakt." Ett dylikt intryck utöfvar otvifvelaktigt
äfven Aulins konst. Den fängslar mera genom föredragets
eldighet och själfullhet än genom en glänsande,
finpolerad virtuositet. Sina grundliga kunskaper
i sin svåra konst har han nedlagt i ett större studieverk
och en del kompositioner för sitt instrument.
Hans verksamhet som tonsättare är lika mångsidig
och rikhaltig som värdefull. Den röjer en nobel och
själfständig konstnärsindividualitet, fri från modärn
affektion och bisarrt effektsökeri och begåfvad med
en i vår tid sällsynt rik melodisk uppfinningsförmåga,
som utan att någonsin göra intryck af godtköpsmusik
verkar sundt musikalisk och bereder njutning genom
sitt naturliga behag, välljud och varma känsla. Trots
att en stor del af kompositionerna utkommit i tryck
äro de allt för litet beaktade och förtjäna långt större
uppmärksamhet, än hvad som hittills kommit dem till
del. Dock ha särskildt violinkonserterna rönt lifligt
erkännande i utlandet. Bland violinkompositionerna
framstå de tre konserterna i G-moll, A-moll och C-moll,
ett konsertstycke, fyra stycken i form af en
suite, en sonat, två mindre suiter, fyra akvareller samt
arrangemanger af en del Sjögrenssånger. Af Sjögren
har tonsättaren dessutom instrumenterat sånger, ballader
och pianostycken, bl. a. suiten "På vandring".
Af Aulins själfständiga orkesterverk intar musiken till
Strindbergs "Mäster Olof" främsta rummet. Sånger
och pianostycken vittna i öfrigt om tonsättarens rika
begåfning.
Tor Bernhard Vilhelm Aulin är född i Stockholm
den 10 sept. 1866. De musikaliska anlagen ärfde han
såväl af fadern, som var lektor vid gymnasium och
en utmärkt violinist, som af modern, född Holmberg.
Sin begåfning fick han tidigt utveckla, först för fröken
A. Lang och herr C. Gellrich, därefter vid konservatoriet
för prof. J. Lindberg. Efter sex års studier
vid konservatoriet gaf han i januari 1883 konsert i
Musikaliska akademien och erhöll medel till fortsättandet
af sina studier i Berlin för Emile Sauret, som
under ett konsertbesök i Stockholm fattat intresse för
den begåfvade ynglingen. Af Sauret rönte han den
största välvilja och vänskap samt behandlades som
en medlem af familjen. Under denna mästares skickliga
ledning gjorde han så snabba framsteg, att han
efter ett halft års studier erhöll förtroendet att i Saurets
ställe spela på en hofkonsert i Berlins operahus.
Efter att vid flera tillfällen med framgång ha medverkat
vid konserter i Berlin och därvid fått spela
med storheter som Essipoff, Saint-Saëns och fru Joachim
återvände han 1886 till hemlandet, där han snart eröfrade
den ställning såsom utöfvande konstnär, som de
följande åren endast kunnat befästa.
År 1888 blef Aulin konsertmästare i den af Hallén
bildade Sveasalens orkester och året därpå konsertmästare
i hofkapellet, hvilken befattning han innehade
till 1902. Talrika konsertresor ha bekräftat Aulins
rykte som virtuos och dirigent såväl i grannländerna
Norge, Danmark och Finland som Ryssland, där han
1888 uppträdde vid kammarmusikkonserter i Petersburg,
och Tyskland, där han 1896 i Dresden skördade
bifall med sin C-moll-konsert.
Bland yttre utmärkelser må nämnas hans inval till
ledamot af Musikaliska akademien, ett rättvist erkännande
af hans betydande insats i Sveriges musikkultur.
Olallo Morales.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:43:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/10/0050.html
