Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 6, den 8 november 1908
- Carl August Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
CARL AUGUST LUNDBERG.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Af det som är sannt och ursprungligt på vår jord
går föga upp mot ungdomens entusiasm. Stämningar
kunna alstras, och förhållanden och omständigheter i
ett nu rifva upp en våg af glädje och belåtenhet men
yttringarne däraf äro ofta som svaga skott hvilka ej
taga rot i vårt väsens kärna. Men hvad ungdomen
känner, hvad ungdomen förnimmer det är den
oförvillade människans starka impulser, och om åren gå om
och lifvet strör sin glömska öfver uppväxttidens
minnen, gro de ännu på djupet af vårt inre, och det
kommer alltid ögonblick då vi förnimma deras tillvaro.
Uppväxtåren, skoltiden äro de oskyldiga
förpostfäktningarna till kampen längre fram, men i dem
grundläggas vår syn på saker och förhållanden, därunder
forma vi våra ideal och hjältar, se dem,gå i grus och
spillror men timra friskt upp nya. Få äro väl de
skolgossar som ej i hela undervisningshistorien se ett
otillbörligt ingrepp i sin sorglösa frihet, som ej,
komna till skolan, äro ett material afsedt att utdanas
af magisterns fruktade händer. Och därför finns det
ofta en viss motspänstighet, ett visst noli me tangere
som endast den skicklige pedagogen kan aflägsna.
Och en skicklig pedagog, särskildt när det afser
skolungdomens uppfostran, blir icke någon enbart genom
sina kunskaper eller ens förmåga att meddela dem.
Den lyssnande skaran fordrar något mer. Hvad?
Den fordrar manlighet och kraft. Den knotar och
brummar och talar om orättvisa, när lättjan och
dåsigheten ej lämnas fria tyglar men den ger sig med kropp
och själ åt den som ger form åt dess fantasi, värme
åt dess förhoppningar och munterhet i dess lekar.
Ingen verksamhet torde med afseende på sina
verkningar vara så omfattande som skolmannens. Hvad
han sår växer upp i framtiden och de anlag, han
leder, tillhör den. Är det sannt, som någon sagt, att
i våra skolor skrifves vår historia, arbetas det med
denna syn för ögonen, då ligger i lärarekårens händer
en uppgift, som ingen annan kan fördunkla.
Pojkmaterialet är hårdt som flinta och mjukt som vax,
och de händer som handskas med det måste vara
förtrogna med behandlingen af bådadera. Ty däri
ligger lärarens konst och dymedelst formar han
grundvalen till nya släktens historia. Har han förstått detta,
då väntar honom förståelse tillbaka, och ur arbetet
och slitet växer tacksamhet och innerlig
tillfredsställelse.
Ett godt exempel härå är den storartade och
uppriktiga hyllning som bragtes rektorn vid norra
latinläroverket i Stockholm filosofie doktor Carl Lundberg,
då han den 28 oktober ingick i sitt sextiosjette
lefnadsår, samtidigt som han innevarande år kunde fira
sitt tjugufemårsjubileum som chef för samma läroverk.
Den dagen blef för honom en enda högtidsstund, ett
hjärtligt erkännande för ett stort arbete samt framburet
af just de element som i det närvarande och förflutna
berörts däraf.
Carl August Lundberg föddes i Halmstad 1843 och
fick sina första lärospån i därvarande folkskola innan
han vidare fortsatte mellan åren 1853—59 vid den s. k.
lägre lärdomsskolan i samma stad. Här förde rektor
Åberg sin milda spira och här regerade den stränge
men utmärkte magister Neuman och båda gåfvo de
honom, hvar på sitt sätt, en god start för kommande
Öden. Sedan han aflagt den fruktade
gymnasistexamen inskrefs han vid högre elementarläroverket i
Göteborg, det nuvarande latinläroverket, samt utgick
därifrån 1863, hvarpå studierna fortsattes i Uppsala.
Här absolverade han filosofie kandidatexamen 1868
och promoverades följande år till fil. doktor. Ehuru
han hälst omedelbart skulle ha velat taga itu med sin
lektorsafhandling, hindrades han därifrån af
ekonomiska svårigheter och grep sig i stället an med ett
vikariat i latin och grekiska vid högre allmänna
läroverket i Göteborg. Året därpå, 1870, böljade hans
profår vid samma institution, men tiderna voro dyra
och lönerna små, hvarför han energiskt hjälpte upp
saken genom att samtidigt sköta undervisningen i
historia och geografi vid Schillerska skolan. Tanken
på lektorsafhandlingen fick dock ej uppgifvas och
på våren 72 låg den fix och färdig.
De närmaste verkningarne häraf voro ett erbjudande
från den bekante, numera aflidne professor Spångberg
af en docentur i grekiska vid Uppsala universitet men
med tanke på befattningens mindre lukrativa sida
antog han i stället en utnämning till adjunkt vid
läroverket i Halmstad. Hans vistelse här blef dock af
kort varaktighet ty redan efter en termin kallades han
af domkapitlet i Linköping till lektor i latin och
grekiska vid Högre allmänna läroverket i Norrköping
och tjänstgjorde äfven därstädes vårterminen lh73.
Ställd ensam som han var i lifvet och utan andra
resurser än hvad hans verksamhet inbragte hade han
haft tunga år att genomkämpa. Men 1873 blef en
vändpunkt. Då kallades han nämligen som lärare i
latin, historia och geografi för nuvarande konungen
och hans bröder och på denna post kvarstannade han
till 1882. Hvad han därunder uträttat kan ej mätas
efter vanligt mått. Hans kall var högt och
ansvarsfullt och han fyllde det. Han fyllde det ej blott
genom sina kunskaper och framstående förmåga att
meddela dem, han gjorde det äfven genom sin enkla,
manliga personlighet som tillvann sig de
kungligas aktning och förtroende. Gamle kung Oscar såg
klart i dylika ting och intet kan bättre åskådliggöra
hvad Lundberg varit under denna tid än ett
handskrifvet bref som denne människokännare tillställde
honom på hans 60-årsdag. Det var ett: tack för hvad
du varit. Och äfven på hans högtidsdag i år
saknades ej heller uttryck för samma känslor från samma
håll, ty om ock den gamle kungen tystnat, talade
både hans drottning och hans söner.
Sedan Lundberg lämnat sin uppgift som lärare för
de kungliga prinsarne, återgick han ånyo till
Norrköping och tjänstgjorde som lektor vid läroverket
därstädes. Den förste juli 1883 erhöll han sin
utnämning till rektor vid Norra Latinläroverket i Stockholm
och upprätthåller sedan 1893 jämväl rektoratet i latin
och grekiska därstädes.
I mer än tjugufem år har alltså lektor Lundberg
varit chef för en af landets största läroanstalter, och
otaliga äro de ungdomar som under detta kvartsekel
kommit i beröring med honom.
Tjugufem år äro en lång tid, och latin och grekiska
äro just inga pånyttfödande element, men att rektor
Lundberg det oaktadt äfven nu till dags bär upp sitt
arbete med gladt gemyt och oförminskadt intresse,
det visar att hans verksamhet just svarat mot hans
läggning. Och därför har hans insats som rektor och
lärare blifvit af stor betydelse, präglad af sällsynt
plikttrohet och allvar som den varit. Men ej blott inom
skolan har hans duglighet tagits i anspråk, äfven i
det offentliga lifvet har den gjort sig gällande.
Sålunda tillhörde han under några år Stockholms
stadsfullmäktige och är fortfarande ledamot af direktionerna
för Stockholms stads undervisningsverk och högre
lärarinneseminariet därstädes. Därjämte har han vid
upprepade tillfällen varit verksam medlem i olika
kommittéer som i ena eller andra afseendet berört
skolväsendet och har som ordförande eller vice ordförande
deltagit i åtskilliga läraremöten.
Hvad som i främsta rummet utmärkt Carl August
Lundbergs verksamhet som skolman är den
harmoniska jämnvikten i hans, uppträdande. Vid sidan af
gedigna kunskaper har han den stora gåfvan af det
rätta sätet att meddela dem; detta har utgjort
hemligheten vid hans arbete, och dymedelst har han
verkat till framgång och nytta för svensk folkuppfostran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:43:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/10/0082.html
