Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 9, den 29 november 1908
- Robert Dickson
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ROBERT DICKSON.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Robert Dickson föddes i Göteborg den 27
november 1843. I rätt nedstigande led’ härstammar han
från den bekanta göteborgssläkten med samma namn.
Föräldrarne voro doktor Charles Dickson och Eva
Amalia Ekström. Af hela den äldre generationen,
hvars medlemmar *med sådan framgång beträdt den
kommersiella banan, var Charles den ende hvilkens
håg och fallenhet pekade i en annan riktning. Äfven
han ägnade sig dock i början åt köpmansskap,
men slog om och kastade sig på medicinska studier,
för att småningom öfvergå till en lika bemärkt som
omfattande kommunal och politisk verksamhet. Det
kan därför anses som en utvecklingens följdriktiga
ordning att hans starka personlighet öfvade sitt
afgörande inflytande på sonen, så att denne redan vid
unga år kom att på ämbetsmannabanan se rätta fältet
för sina anlag och intressen.
Sin uppfostran erhöll Robert Dickson i Göteborg,
Efter fullbordade skolstudier aflade han studentexamen
i Uppsala vid 17 års ålder samt 1863 jur. fil.
kand.-examen. Tjänstgjorde därpå någon tid som e. o.
kanslist i ecklesiastikdepartementet och aflade
hofrättsexamen 1865. Arbetade sedan som extra ordinarie i de
olika rättegångsverken och utnämndes 1869 till vice
häradshöfding. Tillförordnad domhafvande 1868—70,
hvarefter han omedelbart inträdde i Skånska hofrätten,
där han efter olika uppdrag som fiskal, advokatfiskal
m. m. förordnades till assessor 1880. Blef 78 t. f. och
.83 ordinarie revisionssekreterare samt kallades samma
år till expeditionschef i finansdepartementet. Efter en
längre tjänstgöring därstädes och bemärkt genom
kompetens och en betydande arbetsförmåga samt
omtyckt för sitt humana uppträdande, upprätthöll han
under större delen af 1888 ett förordnande som
landshöfding i Örebro län. Sättet, hvarpå han fullgjorde
detta uppdrag, föranledde hans utnämning till
landshöfding i Jönköpings län den 7 december 1888, och
härmed var han inne på den breda uppfartsvägen till
rikets högsta ämbeten. Den vägen har sina stora
lockelser, men den är skarpt belyst, och den som
går den, synas noga i sömmarna. Dock Robert
Dickson tillhörde ej de män, kring hvilka stridens
vågor torna upp sig högst. Han företrädde aldrig
opröfvade idéer och när han skiftade svärdshugg,
stod han med stadigt fäste på konservatismens mark.
Han blef under årens lopp en god kämpe, icke
utmanande och hetsig men alltid redo att med
öfvertygelse och värme försvara de intressen han företrädde.
Han representerade ett status quo, och hvilka åsikter
han än frambar, fullföljdes de med orubblig
konsekvens utan att röna inflytande af partiernas vindar.
Han aktade lagen men motsatte sig ingalunda sådana
förändringar som utvecklingen kräfde. På sin tid
riktade man anmärkningar mot hans ställning till
tullpolitiska spörsmål, förmenande, att hans uppträdande
hvarken vore protektionistens eller frihandlarens, och
detta var så tillvida riktigt, som Robert Dickson
aldrig gått in i dessa frågor med några utformade
åsikter. Han åtog sig ej bevisa, att vare sig det ena eller
andra systemet vore att föredraga, han påyrkade blott
att landet och de lofliga näringarne ej skulle
upprif-vas genom ett osäkerhetstillstånd i tullbestämmelserna.
Och denna huvudprincip "fred i landone" har städse
karaktäriserat hans verksamhet. Men under denna
skenbara foglighet låg ingen byråkratisk slapphet, den
hade sin förklaring i hans djupt rotade öfvertygelse,
att i statsmaskineriet skulle just ämbetsmännen
representera de samhällsbevarande elementen.
Hans befattning som landshöfding i Jönköpings län
utbyttes 1892 mot landshöfdingestolen i Malmöhus’ län.
Det var dock ej utan en viss tvekan som Robert
Dickson emottog uppdraget och först sedan han tvenne
gånger afsagt sig detsamma. Men då han slutligen
gick in på saken och efter en tioårig tjänstgöring
erhöll sin utnämning till öfverståthållare i Stockholm,
kunde han blicka tillbaka på en verksamhet, som
vunnit ett allmänt erkännande, och hvilken satte hans
pålitliga egenskaper och stora arbetsförmåga i den
fördelaktigaste dager.
Under sin tid som landshöfding i Jönköpings och
Malmöhus län representerade han i Riksdagens första
kammare, det förra länet mellan 91—94, det senare
mellan 95—03. Var härunder vid flera riksdagar
ordförande i tillfälliga utskott samt tog en verksam del
vid behandlingen af flera viktiga frågor såsom t. ex.
angående giftermålsbalken 1898, ändringar i sjölagen
1901, och behandlade som ordförande i ett särskildt
utskott af 1895 propositionen rörande arbetareförsäkring.
Då han den 14 februari 1902 tillträdde posten som
öfverståthållare i Stockholm, hade han således bakom
sig en ovanligt omfattande ämbetsmannaverksamhet
och parlamentarisk erfarenhet. Såväl det förra som det
senare kom till god användning på hans nya post
och bragte reda och ordning i den betydande
arbetsbörda som blef hans lott.
Det har funnits många ståthållare i Nicodemus
Tessin d. y:s gamla vackra byggnad på Slottsbacken,
och på olika sätt ha de nått vägen till allmänhetens
aktning och förtroende. Robert Dicksons medel hafva
varit rättrådighet och kompetens.
Foto. Jæger, Sthlm. Kliché: Bengt Silfversparre
AINO ACKTÉ i sin gripande framställning af "Salome" å Kungl.
Teatern i Stockholm där den berömda finska sångerskan den
20 nov. började ett kort gästspel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:43:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/10/0130.html
