Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 41, den 11 juli 1909 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMANUEL LUDVIG NOBEL.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Af de svenska släkter, hvilka gått till främmande
land för alt därstädes hedra vårt eget, intager den
Nobelska ett af de främsta hedersrummen. Icke blott
tack vare Nobel-stiftelsen, som är ägnad att hvarje
år draga hela den bildade världens uppmärksamhet
till Sveriges hufvudstad, eller de storartade
uppfinningar, framför allt på sprängämnesteknikens område, som
knutits vid namnet, utan äfven genom den omfattande,
i sitt slag hårdt när enastående ekonomiska
organisationsverksamhet, , andra familjemedlemmar utvecklat.
Om Rockefellers amerikanska oljetrust i närvarande
stund icke innehar ett alldeles oafhängigt
världspetroleum-monopol, utan nödgas dela makten med ett
bolag, som i sin ordning ensamt har förfoganderätten
öfver omkring 40 procent af världsproduktionen,
beror det framför allt på den affärsbegåfning och
organisationstalang i förening med uppfinnarsnille, hvilka
af Alfred Nobels båda bröder, Robert Hjalmar och
Ludvid Immanuel samt den sistnämndes son Emanuel,
nedlagts på bearbetandet af de vidsträckta ryska
oljefälten vid Baku. Den senares i dagarne inträffade
50-årsdag är för H. 8. D. en kärkommen anledning att
återgifva denne framstående landsmans bild.
Emanuel Ludvig Nobel är född i Petersburg 1859,
den 10 juni gamla eller 23 juni nya stilen; som nyss
nämnts son till Ludvig Immanuel Nobel i hans första
gifte med Sofia Vilhelmina Ahlsell. Efter afslutad
skolundervisning studerade han dels vid Petersburgs
universitet, dels vid åtskilliga tyska lärosäten. Lång
tid hade han emellertid icke att ägna åt sin teoretiska
utbildning, ty redan vid tjugo års ålder fick han
inträda i,det då af fadern och farbrodern samt en man
vid namn Peter Bilderding grundade Bröderna Nobels
naftabolag, hvars ändamål angafs vara att ur jorden
på den i Kaspiska hafvet utskjutande
Apscheron-halfön utvinna och därefter raffinera rånafta, och som
var bestämdt att praktiskt monopolisera den ryska
petroleumindustrien. Fullständigt har detta visserligen
icke ägt rum, men monopolisering är i själfva verket
förutsättningen för denna industris framgångsrika
bedrifvande, den ligger så att säga i affärens natur och
om än åtskilliga mer eller mindre själfständiga
företag ännu finnas kvar vid sidan af bröderna Nobels
— äfven den amerikanska Standard Oil Co. har
förstått att här bilda dotterbolag — har detta dock
blifvit det utan jämförelse förhärskande, därvid äfven af
nationalekonomiska skäl understödt af den ryska
regeringen. Man kan göra sig en föreställning om
om-ifattningen af dess affärer genom de siffror, som
meddelades vid bolagets tjugofemårsjubileum för fem år
sedan. Det sysselsatte då omkring 12,000 personer,
af hvilka 1,200 tjänstemän; det ägde en egen
trans-jpoftflotta på mellan 20 och 30 stora tank- eller
cistern-samt bogserångare på tillsammans 150,000 ton, vidare
orka 1,200 dsternjärnvägsvagnar med en lastförmåga
af c:a 12,000 ton samt slutligen rörledningar för
petroleumtransport från naftakällorna till raffinaderierna och
lastplatserna,, af hvilka endast en — från Kaspiska
till Svarta hafvet — har en längd af 700 km. Vid
raffinaderierna förädlades årligen c:a 700 mill. liter.
Som biprodukter tillverkas bi. a. förträffliga
smörjoljor, hvarjämte affallsprodukterna, massuten eller
astatki, lämnar eii i dessa skog- och sterikolsfattiga
trakter förträffligt bränsle icke minst för
ångbåtstrafiken, men äfven itör metallurgiska operationer,
särskildt för omställning af s. k. mitisjärn. Årsbalansen
jorde sig ,Qm »ett .belopp af öfver 200 mill. kr. Un-
der revolutionsoroligheterna voro Nobel-verken, som
man erinrar sig, utsatta för betydande skadegörelser
af de då grasserande våldsverkarbanden, men befinna
sig nu ånyo i stark uppblomstring.
Man skulle tycka, att detta stora företag, för
hvilket Emanuel Nobel efter faderns död 1888 —
farbrodern hade redan 1881 flyttat tillbaka till Sverige —
är ensam ledare, helt skulle taga hans arbetskraft i
anspråk. Så är dock icke förhållandet. Därutöfver
förestår han äfven det väldiga Nobelska maskinbolag,
hvartill den af fadern i Petersburg grundade
mekaniska verkstaden utvecklat Mg, han är ordförande i
det Nobelska Nitroglycerinbolaget samt dessutom chef
för det svenska Separator-bolagets ryska dotterföretag,
Alfa-Nobelbolaget, annat att förtiga.
Och härmed äro vi inne på kapitlet om Emanuel
Nobels förhållande till släktens hemland och
fäderne-nationen. Aldrig kunde detta förhållande vara
vackrare. Ehuru rysk undersåte och intagande en af de
mest framskjutna platserna i det ryska samhället —
bi. a. är han medlem af det ryska manufakturrådet —
har han aldrig lämnat ur sikte förbindelserna till Sverige.
Ingen har kunnat hysa ett varmare intresse för
utvecklingen af svensk export och svensk handel på
Ryssland eller verksammare främjat densamma.
Svenska ingenjörer och andra tjänstemän föredrager han
gärna framför andra, och på de högre chefsplatserna
i hans företag finner man i allmänhet svenskar. I
Baku finnes t. o. m. ännu alltjämt en egen af bröderna
Nobel anlagd, i en vacker park belägen svensk koloni,
kallad Villa Petrolia. Och i Petersburg utöfvar han
en storartad gästfrihet mot resande svenskar, som han
också vid behof hjälper både med råd och dåd, en
af dessa svenska "envoyéer utan fullmakt" som i
enskilda förhållanden betyda mera än den officiella
representationen och som vi skulle önska hafva i alla
hufvudstäder. Så ofta tillfälle erbjuder sig, plägar
han ock besöka Sverige och dess hufvudstad, än för att
besöka sina där bosatta släktingar och fränder, än för att
på Saltsjöbaden njuta en kort tids hvila och
vederkvickelse mellan det ansträngande arbetet i de stora
affärsföretagen. Från sin vistelse i Sverige, där han
äfven som yngre uppehållit sig för studier, har han
en mängd kamrater och vänner, som af honom städse
bevaras i minnesgod hågkomst.
Personligen är Emanuel Nobel en utomordentligt
sympatisk och vänsäll man, rättfram och flärdfri och
med enkla lefnadsvanor. Arbetet är hans lif och
detta gifver det dess prägel. Men därjämte utmärker
han sig för en omfattande välgörenhet, därmed
fullföljande släktens traditioner äfven i detta hänseende.
De redan af fadern och farbrodern gjorda stiftelserna
— sjukhus, hospital, skolor o. s. v. — vid verken i
Baku ha af honom vidare utvidgats. Att han är ogift,
utgör kanske i sin mån en anledning för honom att
begagna sina rika tillgångar till frikostig
understöds-verksamhet och mecenatskap på sätt som skett.
På femtioårsdagen kommo naturligtvis mångfaldiga
hyllningar honom till del från de flerehanda
företag, hvilkas ledning han så framgångsrikt
omhänder-har. Bland dem skall här endast framhållas den,
som kom honom till del från tjänstemännen vid
Nafta-bolaget. Dessa hade med anledning af
bemärkelsedagen sammanskjutit medel till en fond, afsedd för
upprättandet af en teknisk skola för barn till
tjänstemän och arbetare vid Nobelverken i Baku, hvilken
fond skall bara jubilarens namn.
— 642 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
