Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 6. Den 6 November 1910
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JOHAN TURI.
LAPPEN SOM SKILDRAT SITT FOLK. — HUR HANS BOK KOM TILL.
Ensam i ödemarken
glider en lapp fram på
sina långa skidor
öfver frusna myrar,
uppför snöhöljda
bergskanter och ned i
dalen igen.
Midvinterns gnistrande klara
stjärnhimmel hvälfver
sig öfver honom,
norrskensflammor ge
glans åt hans väg
öfver den lysande hvita
snön. Han är trött
efter dagens lyckliga
jakt efter vargen,
lappars och renars värste
fiende. Vargen har
Bärgalak gjort,
tänker han, djäfvulen i
egen person. Och
halfhögt jojkar han
för sig själf början af
"Vargens sång":
"Öfver nio dalar
springer han i en skymning
Voia voia, nana nana
Öfver nio dalar gick
han i en
skymningstimme —
Voia voia, nana nana."
Men lappen är
nästan lika snabb och
ännu mera uthållig;
han följer efter tills
han får fienden fast.
Nu är han trött likväl
och söker sig en
hviloplats i skydd för
blåsten. Han reder
sig en bädd af ris
ofvanpå snön, drar upp
ytterpälsen öfver
hufvudet för att icke
förfrysa ansiktet, och så
sofver han tryggt
under den väldiga himlen, äfven om
det fryser så att isen sjunger och
träden våndas. Ett med naturen,
hvilar han lugnt i dess sköte.
Men så komma tankarna.
Lappen har sett sitt folk vika för
öfvermakten, trängas undan tum för
tum, hotas med död och
undergång. Vi äro Lapplands okända
djur, tänker han, ingen förstår oss,
men man vill ha bort oss, och vi
äro så skygga och lätta att skrämma.
Icke är det väl många lappar där
i högsta nordens ödemarker, som
tänka så artikuleradt. Men det är
nog att en finns, som gör det för
att "kreaturens suckan" skall få
röst och form.
Johan Turi, den olärde fjällappen
från Kontokeino, har fått gåfvan
att tänka klart och skarpt. Och
långsamt arbetade sig i hans hjärna
den tanken fram, att han skulle
skrifva en bok om lapparnes lif,
så att folk icke längre skulle af
oförstånd behandla
dem illa. Ty Turi
tror icke att det är af
elakhet utan han tror
det är af bristande
kunskap om
nomadernas lefnadsförhålden, som svenskarne
tränga dem så hårdt.
Nu kunde han icke
skrifva, ty han har
aldrig gått i någon
skola, men det lärde
han sig på gamla dar.
Och så plitade och
skref han i den rökiga
kåtan på lediga
stunder mellan jakterna
ett och annat, som
han tyckte skulle vara
af intresse för dem
som ville förstå
lapparnes lif. Det blef
en sak här och en sak
där, huller om buller.
Långsamt gick det,
och både finnar och
lappar hånade honom
för att han bråkade
med något, så föga
inkomstbringande
som att skrifva; på
det förtjänar man inga
renar. Turi tyckte
nog ibland att de hade
rätt, men aldrig ville
han ändå riktigt släppa
sin stora dröm att
skrifva "boken", den
stora boken om
lapparnes lif.
Ibland hände det
att han kom in till
Kiruna, den stora
staden som växt fram
omkring trollbergen
högt i ödemarken.
 |
Efter .... Kliché · Bengt Silfversparre.
ETT BREFKORT SKRIFVET PA LAPPSKA AF TURI. (I öfversättning: Nu sänder
jag fisk, 41 kg. sik och 10 kg. röding, och var god sänd mig 20 kg. hardt bröd och 5 kg.
landtsmör eller om sådant ej finnes en låda bästa sortens margarin. Hälsningar till
Eder alla.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:44:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/12/0109.html
