Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. Den 4 December 1910 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Akalden dröjer
i det längsta
att gifva sitt
tillstånd, ty det är
en skam för
föreställningen
när dylikt
måste tillgripas.
Likt alla
styrande ger hän
dock omsider
sitt bifall till
folkets önskningar, och under
dess skällsord
anbringas
pinoredskapen af
enbanderillero.
Dessa stafvar
äro ett slags [-fyrverkeripjäser,-]
{+fyrverkeripjä-
ser,+} som
tändas genom in-
stickningen,
fräsa, spruta eld
och gifva ifrån
sig
detonatio-ner, hvilket allt
sammanlagdt
ju måste, när det hela kommer frän krokar hängande
i nackskinnet, bringa äfven en fredligare anlagd
varelse än en tjur i misshumör.
’ Men i regeln’ går allt bra, efter tio minuter hafva
såväl picadores som chulos och banderilleros haft
tillfälle att visa hvad de duga till mot en uppretad,
kraftig och modig best som förvandlats till ett
vilddjur. Då ljuder ännu en signal, och espadan
kommer in, hälsad af jubel. Han är aktören i den sista
akten af denna egendomliga tragedi.
Beväpnad med en kort toledoklinga samt ett
blad-rödt skynke — muleta — nalkas han likt en
skicklig värjfäktare sitt offer, hvilket nu står stilla och
med högrest hufvud, fradgan kring munnen och
flankerna slående dubbla slag, trött, arg, med
misstroende betraktar denne nye antagonist när han
anser sig snarare vara i behof af foder, vatten och
hvila. Ty de tio minuternas strid ha ej i hans
trögtänkta hjärna ännu fullt förvandlat människorna från
årslånga vänner till stundens förgörare. Kanske
espadan under duken bär ett ämbare vatten.
Kanske. — Stackars tjur.
Nej. Espadan bär det dödande stålet under sin
muleta, och efter att för alla åskådarne tämligen
teatraliskt hafva visat sina vådors växlande
muskelspel, sin goda hållning, sin glänsande dräkt samt
sina rullande, djärfva ögon, stannar han på några
fots afstånd från sin motståndare, hvilken tydligen
blir öfverraskad häraf. Så fixera de hvarandra
under ett par sekunder, den ene uttröttad, men med en
kraft mångdubbel den andres, med en nacke som
lyfter en häst från marken utan svårighet, med horn
som behärska två meters vidd äfven under
stillaståendet; den andre uthvilad. vig, utan annat
försvarsvapen än sitt röda skynke, utan annat
anfallsvapen än sin skarpa klinga. Spänningen bland
åskådarne når sin höjdpunkt, man förnimmer ej ett
ljud, alla ögon, all uppmärksamhet är riktad mot dessa
två varelser på den stora, öppna, solbelysta arenan.
Att ränna in värjan utan vidare går emellertid ej,
utan först måste tjuren ånyo retas för att sänka
hufvudet. Efter några slag öfver nosen med
mule-tan eller några viftningar med denna röda duk
förmås han vanligen att ändra plats samt söka göra
156
ännu ett utfall. Omsider ser espadan det rätta
ögonblicket, och likt en blixt dyker det blänkande
svärdet ned mellan bogbladen," under det att dess ägare
med en elegant böjning af kroppen undviker
mot-attacken.
Ej alltid lyckas stöten. Stundom hoppar värjan
i båge upp ur såret, en ny kastas ut till espadan
och saken måste göras oin. Ibland skär den ei
genom ryggrad och hjärta, utan träffar lungorna, då
endast näsblod i ymnigt mätt blir följden. Men
lyckas den skicklige espadan att anbringa en
"esto-cada a vuela piés", d. v. s. en sådan då tjuren
genast faller på knä samt dör ulan att förlora en
droppe blod, då är han också dagens hjälte,
tidningarna sjunga hans lof och 50,000 kvinnor
tillbedja honom — ehuru visserligen endast för kort
tid samt på afstånd, ty vid närmare
okularbesikt-ning är han vanligen något tölpig och i civil dräkt
föga harmonierande med det bravurnummer han
utfört på arenan.
I regeln dör dock tjuren ej genast ens efter en
lyckad stöt, utan med stålet genom sitt hjärta och
värjans fäste synligt öfver nacken går han nedstämd,
missmodig och med brustna illusioner att långsamt
lägga sig vid barriären i skuggan, under det att
blodet fyller hans inre delar samt i små bäckar,
lysande purpurröda i den klara dagern, banar sig
väg från såren efter lansarna och banderillos längs
hans väldiga nacke och svällande skuldror. Espadan
jämte en del andra stå i ring omkring den döende
kämpen och betrakta honom, under det att han
bakifrån lömskt öfverfalles af "el cachetro", hvilken
borrar en dolk i hans nacke, mellan hufvudskålen
och den första halskotan, detta ömtåliga ställe där
ryggmärgen ligger bar under huden och där den
afskuren ändar lifvet i en kort stelkramp.
Musiken spelar åter upp, mulåsnorna med selar
och fransar i Spaniens röda och gula färger draga
i galopp ut de kringspridda mördade hästarna - samt
"el toro" själf — medelst rep slagna kring deras halsar,
sanden krattas hastigt klar från blodpölarna,
vattenkärrorna sprida sitt innehåll för att få dammet att
lägga sig — och så är allt klart för att mottaga
tjuren n:o 2.
(Forts. o. slut å nästa sida.)
NÅDESTÖTEN.
nmnt ■ nmf . m.n..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
